Dagen efter Vasaloppet hade jag riktigt svårt att gå, inte för att musklerna var ömma utan för att insidan på mina lår var helt sönderskavda. Jag fick lite skyddande vaselin när jag ändå var i sjukstugan som tur var.
Efteråt kändes det otroligt skönt att ha klarat Vasaloppet och man började redan tänka på att det var rätt kul ändå, kanske skulle göra om det någon gång, blir nog inte nästa år i alla fall, kanske lagom till 40 årskrisen?
Svt har filmat allas målgångar, min går att hitta på http://svtplay.se/v/1462566/malgangar_19_00-20_00
Spola fram till 36:30 ungefär så ser ni mig komma till vänster i bild, jag är den som ser tröttast ut...=)
Det känns lite tomt såhär nu efteråt när man klarat sina mål, visst var det tuffa mål men de var kanske för lågt satta ändå, konstigt man aldrig kan vara nöjd med sin prestation.
Nu tänkte jag i alla fall lägga ner de här klassikergrenarna, tar alldeles för mycket tid att träna till varje lopp och jag vill som sagt komma igång ordentligt med taekwondon igen, har varit där 2 gånger under 2009 =)
Mitt nästa mål är att klara göteborgsvarvet som går av staplen den 16 Maj. Denna gången hoppas jag att jag slipper alla problem som jag hade sist, isåfall är ett lagopm mål för mig att komma under 2 timmar vilket inte borde vara en omöjlightet, men jag har aldrig gjort det tidigare så träning behövs!
torsdag 12 mars 2009
tisdag 3 mars 2009
Vasaloppet 2009
Klockan halvfyra på morgonen ringde klockan. Försökte trycka i mig lite gröt men hur hungrig är man vid den tiden egentligen? Startfållan öppnar ju 06.00 men eftersom jag har varit med om starten förr så vet jag att vill man stå längst fram så måste man vara där innan kl 5. Hade en snäll klubbkamrat som hade gått med på att köra till starten halvfem. Min kompis fick det väldigt stressigt på morgonen eftersom han skulle packa och förbereda sig vilket jag gjort dagen innan. När vi kom fram till starten upptäckte han att han fått med sig fel skidor och fick låna en bil och köra tillbaka till en icke så glad skidlös deltagare...
Tyvärr fick jag stå ensam i kön in til startfållan p.g.a detta, eller ensam var jag ju inte, det kom några 1000 till fast jag var bland de 10 första!
En funktionär kom och pratade en stund med oss och berättade att den förre vasaloppsgeneralen egentligen skulle ha åkt troligtvis på grund av all kritiken Vasaloppet fick förra året att man inte hade en chans att klara det om man startade i sista startledet men tyvärr hade han blivit sjuk...
När startfållan öppnade så upphörde allt vad kösystem heter och djungelns lag rådde, det var bara att springa allt vad man kunde och lägga skidorna för att säkra en plats. Efter man tagit sin position kunde man i lugn och ro gå tillbaka till bilen (som nu återvänt) och slappna av och värma sig och försöka trycka i sig lite mat.
Halvåtta lämnade jag bilen och gick iväg för att vara med på uppvärmningen och stå och vara lite nervös till.
Här är ett foto strax innan starten:
När starten gick hade jag bestämt mig för en annan taktik än förra året. Detta året skulle jag ge allt i början av loppet för att inte åka på några rep, köra mer agressivt i första backen och ta varje chans jag kunde att ta mig förbi de andra.
Jag hade dessutom bestämt mig för att försöka ta den högra delen av backen eftersom den har flutit på bäst de 2 seanste åren. Dock har ju backen breddats en hel del och extra spår har dragits vilket skulle kunna underlätta för oss längst bak.
När jag nådde backen insåg jag att jag hade planerat helt fel och hamnade mitt i den vänstra delen av backen men efter att ha satt ner skidan och påbörjat saxningen och insett att jag hade fäste detta året så gick det jätterba ändå. Lyckades ta mig till vägövergången på "bara" 45 minuter, att jämföra med de 2h 10 minuter det tog förra året.
Blev väldigt glatt överraskad när jag såg att det fanns spår att åka i när man kommit upp, hade inte räknat med det efter de senaste årrens förhållanden.
Jag började bara staka allt vad jag hade och kom iväg rätt bra, kände att nu har jag verkligen en chans. Försökte att hålla mitt spår och inte hålla på att byta hela tiden men det var svårt stundtals, ville inte riskera att ramla eller bryta någon stav heller. Helt plötligt dök den första kontrollen Smågan upp och klockan var bara halvtio,mer än en timme före om man jämför med året innan. Tog ett par muggar vatten och en sportdryck och gav mig iväg vidare. Stakade på en bit till men nu började jag känna av min onda handled igen, typiskt.
Fick övergå till att diagonala istället och insåg rätt snabbt att jag hade väldigt dåligt glid, tyckte inte jag kom någonstans alls. Efter ett tag kände jag hur det gick segare och segare och alla krafter rann ur mig, efter bara 2 mil, snacka om att öppna för hårt.
Helt plötsligt var det någon som hejade på mig i spåret och där var min kompis somhade tagit fel skidor, han hade kommit ikapp mig till sist ändå. Vi åkte tillsammans en bit vilket var väldigt skönt. Sträckan mellan Mångsbodarna och Risberg är den jobbigaste på hela loppet tycker jag, kanske var det för att jag var helt slut redan och bara längtade till nästa kontroll eller så är den tuff. Det gick uppåt konstant kändes det som, de blå kilometerskyltarna som visar avståndet till Mora och til nästa kontroll lyste med sin frånvaro. Nu hade jag helt gått in i väggen, stannade i spåret för att ta lite vätska och en energikaka, tänkte att nu när det börjat så bra så fick jag inte sumpa loppet här. Lyckades ta mig till den tredje kontrollen Risberg där jag tryckte i mig bullar och blåbärssoppa. Speakern berättade att man var tvungen att dricka 75 liter blåbärssoppa för att tjäna in anmälningsavgiften, riktigt så törstig va rjag inte men jag fick i mig en hel del.
Min kompis övergav mig här och tänkte pinna på lite extra, jag förstår honom verkligen eftersom det var ett riktigt snigelltempo jag höll.
Hade hört att nästa sträcka var en av de tuffare men efter den så var det mest utför, man får aldrig bryta i Evertsberg säger de så jag var ju tvungen att ta mig dit. Dessutom var det en ny sträcka som jag aldrig hade åkt, kom ju bara till Risberg förra året.
Hade problem med magen nu med, vet inte om det var all uppladdning eller stakningen eller om det var all blåbärssoppa jag tryckt i mig, fick åka vidare med en spykänsla för jag ville inte riskera att göra av med vätskan genom att spy upp något.
Tyckte nog att sträckan fram till Evertsberg var lika hemsk som den förra, varken bättre eller sämre eller så har jag kanske redan förträngt den.
När man kom till Evertsberg så kändes det som att detta verkligen var en stor kontroll, passade på att stanna ett tag och dricka och äta ordentligt här. Speakern berättade för oss som kom in att om vi fortsatte i det här tempot så skulle vi komma in på cirka 11 timmar.
Någon funktionär såg att jag såg trött ut och tröstade mig med att jag klarat av det värsta nu, bara utför sista biten...
Det stämde faktiskt i ett par km i alla fall, det gick rejält utför, var bara att stå på och följa med, var en brant nedförsbacke där det stod en massa funktionärer och gjorde tecken att sänka farten och hålla till vänster. Jag vet inte om det hade skett en olycka där eller vad, jag vågade inte titta åt det hållet så noga utan jag åkte bara nedför en riktig isbacke. Det var många som ramlade där men jag klarade mig. Åkte under en bro där det stod en massa folk uppe på som fotograferade vurporna i backen, är visst en känd fotopunkt för Vasaloppet.
Efter utförslöporna så gick det uppåt igen, rejäla backar och då kom jag på varför det är så mycket backar innan kontrollerna, alla namn slutar ju på -berg. Risberg, Evertsberg, Hökberg, Oxberg.
Sen är allt ett grått töcken, tror jag funderade på att bryta minst en gång var 5e minut. Hade ont i handlederna, i magen, i ljumskarna där låren hade skavt emot varandra och framför allt hade jag noll motivation. Tog någon gel under resans sång för att få lite extra krafter, vet inte om det hjälpte men man ska inte underskatta placeboeffekten, tyckte jag kände mig lite piggare ett tag.
Nu märkte man att Mora började närma sig, eller jag närma mig Mora i alla fall. Det stod en hel del i spåren som delade ut diverse saker. Förut hade det bara varit för speciella klubbar men nu fick jag russin, nötter, kakor, köttbullar, cola, kaffe, kaffe och cola som är det proffsen dricker och någon försökte t.o.m bjuda på whiskey men jag avböjde där faktiskt....!
6 km innan sista kontrollen var det en massa folk som delade ut något med. Jag passade på att fråga när repet drogs i Eldris och fick till svar att repet drogs klockan 6. Jag frågade 2 gånger för att vara säker, klockan var 17.35, alltså 25 minuter på mig att åka 6 km. Jag tyckte det lät konstigt att de skulle stänga så tidigt och hoppades hon hade fel för annars så var det ju helt kört och snacka om att falla på mållinjen.
Nu var det helt mörkt dessutom, som tur var så fanns det spår att följa annars hade man inte sett mycket. Jag visste att det skulle vara upplyst sista biten så det var bara att kämpa på.
Insåg att jag inte borde åka i det innersta spåret efter att ha slagit i huvudet och stavarna i träd och grenar som stod lite olämpligt.
Eldris stängde 19.20 så jag hade lite drygt en timme tillgodo där så jag vet inte riktigt vad kvinnan menade när hon sa att de stängde 18.00, kanske gjorde de det förra året?
Efter att ha lämnat Eldris och sett nästa kilometerskylt med entalssiffror bara, 9km kvar till Mora så visste jag att jag skulle klara det. Trodde att jag skulle få lite extra krafter av målvittringen men icke, krafterna var som bortblåsta. Började tänka på hur duktig jag var som nu snart hade klarat Vasaloppet, världens största skidlopp, tänkte på den stora 200g chips påsen med cola till som jag skulle trycka i mig när jag tittade på någon schysst film nedbäddad i soffan om några dagar. Funderade på vad jag kunde få för ett par begagnade skidor på blocket....
När man kommit in till Mora och passerat 2 km skylten så såg man det berömda klocktornet. Hade läst innan att det skulle vara den bästa känsla man upplevt, jag kände absolut ingenting, total likgiltighet. I alla de sista backarna så stod det folk och hejade och sjöng och spelade och försökte motivera en att ta sig upp. Tror det var 3 backar som kändes som berg den sista kilometern bara, efter att ha sett 1km skylten så var man så nära så kroppen verkade räkna med att man hade klarat det och slutade fungera. Om alla krafter var borta innan så var det ännu värre nu.
Tyvärr så fanns det ännu en backe kvar, den var nog inte alls hög men jag ville bara lägga mig ner och skita i allting just då, efter att åskådarna hejat och kört vågen några gånger så lyckades jag precis ta mig över den, runt en kurva och sen var målet där, lååångt långt fram. Det var en raksträcka på säkert 200 meter kvar ändå. Folket hurrade och hejade och jag tänkte att nu måste jag försöka se lite pigg ut och spurta lite, tyvärr tyckte inte kroppen likadant utan jag lyckades snubbla på mig själv och ramlade ihop istället. Lite sugen på att ligga kvar var jag men jag tänkte att om mindre än 1 minut är det över, lyckades samla de sista krafterna och tog mig över mållinjen!
Fortfarande kände jag ingenting, ingen glädje, lättnad eller stolthet. Var bara så trött på allt, någon tog mitt chip, därefter tog jag av mig skidorna och la mig rakt ner på marken.
Vaknade av att en sjukvårdare stod böjd över mig och frågade hur jag mådde. Jag hade visst tuppat av på grund av utmattning. Fick hjälp in i sjukstugan, något att dricka och lite Ahlgrens bilar =) Jag kunde inte ens prata ordentligt, fick bara fram enstaka ord, verkade som om hjärnan hade stängt av helt och koncentrerade sig på att hjärtat skulle slå.
Efter att ha fått lite värme, mat och dryck så piggnade jag till och mådde rätt hyfsat. Efter det var det bara att sätta sig på bussen, åka hem och sova och njuta av att ha fullföljt mitt första Vasalopp på tiden 11. 37, ingen speciellt bra tid men jag tog mig i mål i alla fall!!!
Jag kommer ihåg att på min första rullskidträning med Björnstorp frågade han som höll i träningen vad vårt mål var med träningen. Vasaloppet hade de flesta som mål att klara av men han tyckte inte det var ett tillräckligt bra mål. Att klara Vasaloppet och må bra efteråt, det var ett bättre mål. Må bra kan jag ju inte säga att jag gjorde men jag klarade det så ett av två är ju inte så illa i alla fall! =)
Tyvärr fick jag stå ensam i kön in til startfållan p.g.a detta, eller ensam var jag ju inte, det kom några 1000 till fast jag var bland de 10 första!
En funktionär kom och pratade en stund med oss och berättade att den förre vasaloppsgeneralen egentligen skulle ha åkt troligtvis på grund av all kritiken Vasaloppet fick förra året att man inte hade en chans att klara det om man startade i sista startledet men tyvärr hade han blivit sjuk...
När startfållan öppnade så upphörde allt vad kösystem heter och djungelns lag rådde, det var bara att springa allt vad man kunde och lägga skidorna för att säkra en plats. Efter man tagit sin position kunde man i lugn och ro gå tillbaka till bilen (som nu återvänt) och slappna av och värma sig och försöka trycka i sig lite mat.
Halvåtta lämnade jag bilen och gick iväg för att vara med på uppvärmningen och stå och vara lite nervös till.
Här är ett foto strax innan starten:
När starten gick hade jag bestämt mig för en annan taktik än förra året. Detta året skulle jag ge allt i början av loppet för att inte åka på några rep, köra mer agressivt i första backen och ta varje chans jag kunde att ta mig förbi de andra.
Jag hade dessutom bestämt mig för att försöka ta den högra delen av backen eftersom den har flutit på bäst de 2 seanste åren. Dock har ju backen breddats en hel del och extra spår har dragits vilket skulle kunna underlätta för oss längst bak.
När jag nådde backen insåg jag att jag hade planerat helt fel och hamnade mitt i den vänstra delen av backen men efter att ha satt ner skidan och påbörjat saxningen och insett att jag hade fäste detta året så gick det jätterba ändå. Lyckades ta mig till vägövergången på "bara" 45 minuter, att jämföra med de 2h 10 minuter det tog förra året.
Blev väldigt glatt överraskad när jag såg att det fanns spår att åka i när man kommit upp, hade inte räknat med det efter de senaste årrens förhållanden.
Jag började bara staka allt vad jag hade och kom iväg rätt bra, kände att nu har jag verkligen en chans. Försökte att hålla mitt spår och inte hålla på att byta hela tiden men det var svårt stundtals, ville inte riskera att ramla eller bryta någon stav heller. Helt plötligt dök den första kontrollen Smågan upp och klockan var bara halvtio,mer än en timme före om man jämför med året innan. Tog ett par muggar vatten och en sportdryck och gav mig iväg vidare. Stakade på en bit till men nu började jag känna av min onda handled igen, typiskt.
Fick övergå till att diagonala istället och insåg rätt snabbt att jag hade väldigt dåligt glid, tyckte inte jag kom någonstans alls. Efter ett tag kände jag hur det gick segare och segare och alla krafter rann ur mig, efter bara 2 mil, snacka om att öppna för hårt.
Helt plötsligt var det någon som hejade på mig i spåret och där var min kompis somhade tagit fel skidor, han hade kommit ikapp mig till sist ändå. Vi åkte tillsammans en bit vilket var väldigt skönt. Sträckan mellan Mångsbodarna och Risberg är den jobbigaste på hela loppet tycker jag, kanske var det för att jag var helt slut redan och bara längtade till nästa kontroll eller så är den tuff. Det gick uppåt konstant kändes det som, de blå kilometerskyltarna som visar avståndet till Mora och til nästa kontroll lyste med sin frånvaro. Nu hade jag helt gått in i väggen, stannade i spåret för att ta lite vätska och en energikaka, tänkte att nu när det börjat så bra så fick jag inte sumpa loppet här. Lyckades ta mig till den tredje kontrollen Risberg där jag tryckte i mig bullar och blåbärssoppa. Speakern berättade att man var tvungen att dricka 75 liter blåbärssoppa för att tjäna in anmälningsavgiften, riktigt så törstig va rjag inte men jag fick i mig en hel del.
Min kompis övergav mig här och tänkte pinna på lite extra, jag förstår honom verkligen eftersom det var ett riktigt snigelltempo jag höll.
Hade hört att nästa sträcka var en av de tuffare men efter den så var det mest utför, man får aldrig bryta i Evertsberg säger de så jag var ju tvungen att ta mig dit. Dessutom var det en ny sträcka som jag aldrig hade åkt, kom ju bara till Risberg förra året.
Hade problem med magen nu med, vet inte om det var all uppladdning eller stakningen eller om det var all blåbärssoppa jag tryckt i mig, fick åka vidare med en spykänsla för jag ville inte riskera att göra av med vätskan genom att spy upp något.
Tyckte nog att sträckan fram till Evertsberg var lika hemsk som den förra, varken bättre eller sämre eller så har jag kanske redan förträngt den.
När man kom till Evertsberg så kändes det som att detta verkligen var en stor kontroll, passade på att stanna ett tag och dricka och äta ordentligt här. Speakern berättade för oss som kom in att om vi fortsatte i det här tempot så skulle vi komma in på cirka 11 timmar.
Någon funktionär såg att jag såg trött ut och tröstade mig med att jag klarat av det värsta nu, bara utför sista biten...
Det stämde faktiskt i ett par km i alla fall, det gick rejält utför, var bara att stå på och följa med, var en brant nedförsbacke där det stod en massa funktionärer och gjorde tecken att sänka farten och hålla till vänster. Jag vet inte om det hade skett en olycka där eller vad, jag vågade inte titta åt det hållet så noga utan jag åkte bara nedför en riktig isbacke. Det var många som ramlade där men jag klarade mig. Åkte under en bro där det stod en massa folk uppe på som fotograferade vurporna i backen, är visst en känd fotopunkt för Vasaloppet.
Efter utförslöporna så gick det uppåt igen, rejäla backar och då kom jag på varför det är så mycket backar innan kontrollerna, alla namn slutar ju på -berg. Risberg, Evertsberg, Hökberg, Oxberg.
Sen är allt ett grått töcken, tror jag funderade på att bryta minst en gång var 5e minut. Hade ont i handlederna, i magen, i ljumskarna där låren hade skavt emot varandra och framför allt hade jag noll motivation. Tog någon gel under resans sång för att få lite extra krafter, vet inte om det hjälpte men man ska inte underskatta placeboeffekten, tyckte jag kände mig lite piggare ett tag.
Nu märkte man att Mora började närma sig, eller jag närma mig Mora i alla fall. Det stod en hel del i spåren som delade ut diverse saker. Förut hade det bara varit för speciella klubbar men nu fick jag russin, nötter, kakor, köttbullar, cola, kaffe, kaffe och cola som är det proffsen dricker och någon försökte t.o.m bjuda på whiskey men jag avböjde där faktiskt....!
6 km innan sista kontrollen var det en massa folk som delade ut något med. Jag passade på att fråga när repet drogs i Eldris och fick till svar att repet drogs klockan 6. Jag frågade 2 gånger för att vara säker, klockan var 17.35, alltså 25 minuter på mig att åka 6 km. Jag tyckte det lät konstigt att de skulle stänga så tidigt och hoppades hon hade fel för annars så var det ju helt kört och snacka om att falla på mållinjen.
Nu var det helt mörkt dessutom, som tur var så fanns det spår att följa annars hade man inte sett mycket. Jag visste att det skulle vara upplyst sista biten så det var bara att kämpa på.
Insåg att jag inte borde åka i det innersta spåret efter att ha slagit i huvudet och stavarna i träd och grenar som stod lite olämpligt.
Eldris stängde 19.20 så jag hade lite drygt en timme tillgodo där så jag vet inte riktigt vad kvinnan menade när hon sa att de stängde 18.00, kanske gjorde de det förra året?
Efter att ha lämnat Eldris och sett nästa kilometerskylt med entalssiffror bara, 9km kvar till Mora så visste jag att jag skulle klara det. Trodde att jag skulle få lite extra krafter av målvittringen men icke, krafterna var som bortblåsta. Började tänka på hur duktig jag var som nu snart hade klarat Vasaloppet, världens största skidlopp, tänkte på den stora 200g chips påsen med cola till som jag skulle trycka i mig när jag tittade på någon schysst film nedbäddad i soffan om några dagar. Funderade på vad jag kunde få för ett par begagnade skidor på blocket....
När man kommit in till Mora och passerat 2 km skylten så såg man det berömda klocktornet. Hade läst innan att det skulle vara den bästa känsla man upplevt, jag kände absolut ingenting, total likgiltighet. I alla de sista backarna så stod det folk och hejade och sjöng och spelade och försökte motivera en att ta sig upp. Tror det var 3 backar som kändes som berg den sista kilometern bara, efter att ha sett 1km skylten så var man så nära så kroppen verkade räkna med att man hade klarat det och slutade fungera. Om alla krafter var borta innan så var det ännu värre nu.
Tyvärr så fanns det ännu en backe kvar, den var nog inte alls hög men jag ville bara lägga mig ner och skita i allting just då, efter att åskådarna hejat och kört vågen några gånger så lyckades jag precis ta mig över den, runt en kurva och sen var målet där, lååångt långt fram. Det var en raksträcka på säkert 200 meter kvar ändå. Folket hurrade och hejade och jag tänkte att nu måste jag försöka se lite pigg ut och spurta lite, tyvärr tyckte inte kroppen likadant utan jag lyckades snubbla på mig själv och ramlade ihop istället. Lite sugen på att ligga kvar var jag men jag tänkte att om mindre än 1 minut är det över, lyckades samla de sista krafterna och tog mig över mållinjen!
Fortfarande kände jag ingenting, ingen glädje, lättnad eller stolthet. Var bara så trött på allt, någon tog mitt chip, därefter tog jag av mig skidorna och la mig rakt ner på marken.
Vaknade av att en sjukvårdare stod böjd över mig och frågade hur jag mådde. Jag hade visst tuppat av på grund av utmattning. Fick hjälp in i sjukstugan, något att dricka och lite Ahlgrens bilar =) Jag kunde inte ens prata ordentligt, fick bara fram enstaka ord, verkade som om hjärnan hade stängt av helt och koncentrerade sig på att hjärtat skulle slå.
Efter att ha fått lite värme, mat och dryck så piggnade jag till och mådde rätt hyfsat. Efter det var det bara att sätta sig på bussen, åka hem och sova och njuta av att ha fullföljt mitt första Vasalopp på tiden 11. 37, ingen speciellt bra tid men jag tog mig i mål i alla fall!!!
Jag kommer ihåg att på min första rullskidträning med Björnstorp frågade han som höll i träningen vad vårt mål var med träningen. Vasaloppet hade de flesta som mål att klara av men han tyckte inte det var ett tillräckligt bra mål. Att klara Vasaloppet och må bra efteråt, det var ett bättre mål. Må bra kan jag ju inte säga att jag gjorde men jag klarade det så ett av två är ju inte så illa i alla fall! =)
Vasaloppet 2009 - Uppladdning
Då var det äntligen dags för den stora utmaningen.
Bodde i Fiskarheden bara 3 km från starten och hade en hel extra dag att förbereda sig och ladda upp. Lördagen spenderades faktiskt med att åka skidor och testa glidet samt prova blåbärssoppan 2009 i Mångsbodarna så man hade vant magen vid den nya årgången.
Var ute vid starten i Berga by och hämtade min nummerlapp samt passade på att ta en tur i Stadium tältet där de säljeralla nödvändiga ting för att klara av ett Vasalopp. Jag klarade mig rätt bra igenom där med att bara köpa en violett fästvalla! Andra blev helt hysteriska när de såg hur mycket saker och vallor de saknade...
Tänkte försöka valla själv denna gången eftersom jag betalat 700 kr tidigare och bara fått skit för pengarna, ska det ändå bli skit så kan jag lika gärna valla själv.
Är ju inte så hemma på det här med vallning men fick låna vallajärn och fick lite tips av mina klubbkamrater så det kändes riktigt bra när jag var klar =)
Här är en bild på mig med valljärnet i hösta hugg!
Annars var det pastauppladdning och kolhydrattillskott i form av Vitargo som gällde och sen tidigt i säng!
Bodde i Fiskarheden bara 3 km från starten och hade en hel extra dag att förbereda sig och ladda upp. Lördagen spenderades faktiskt med att åka skidor och testa glidet samt prova blåbärssoppan 2009 i Mångsbodarna så man hade vant magen vid den nya årgången.
Var ute vid starten i Berga by och hämtade min nummerlapp samt passade på att ta en tur i Stadium tältet där de säljeralla nödvändiga ting för att klara av ett Vasalopp. Jag klarade mig rätt bra igenom där med att bara köpa en violett fästvalla! Andra blev helt hysteriska när de såg hur mycket saker och vallor de saknade...
Kollade in spåren med vid startfållorna, såg fantastiskt bra ut, tyvärr så brukar de inte vara lika fina under loppet men det var ju ändå ganska kallt nu 
så det fanns en chans kände jag! Som vanligt så blev det vallahysteri på kvällen och alla lyssnade ivrigt på de nya prognoser som kommit in. Nu såg det ut att bli uppehåll hela dagen, -10 grader i starten och mellan -5 och -3 resten av dagen, lät som ett fantastiskt vasaloppsväder enligt mitt tycke.
så det fanns en chans kände jag! Som vanligt så blev det vallahysteri på kvällen och alla lyssnade ivrigt på de nya prognoser som kommit in. Nu såg det ut att bli uppehåll hela dagen, -10 grader i starten och mellan -5 och -3 resten av dagen, lät som ett fantastiskt vasaloppsväder enligt mitt tycke.Tänkte försöka valla själv denna gången eftersom jag betalat 700 kr tidigare och bara fått skit för pengarna, ska det ändå bli skit så kan jag lika gärna valla själv.
Är ju inte så hemma på det här med vallning men fick låna vallajärn och fick lite tips av mina klubbkamrater så det kändes riktigt bra när jag var klar =)
Här är en bild på mig med valljärnet i hösta hugg!
Annars var det pastauppladdning och kolhydrattillskott i form av Vitargo som gällde och sen tidigt i säng!
torsdag 26 februari 2009
Startnummer 14067
Då börjar det dra ihop sig!
Fastän det "bara" är torsdag så börjar man bli lite nervös. Det blev inte så mycket träning som jag hade tänkt den sista veckan. Började känna mig lite krasslig i måndags och sprang ock köpte enchinagard direkt, placebo effekten ska inte underskattas heller.
Nu är det de sista förberedelserna, kör upp imorgon tidigt så jag håller just nu på att tvätta, packa och förbereda mig och dricker faktiskt blåbärssoppa, får ta det som träning idag! =)
Kommer att ha hela lördagen på mig att åka och värma upp vilket ska bli skönt. Är väldigt orolig för handlederna, om de gör ont direkt så har jag tid att utforska andra remmar om det kan vara det som är problemet
Som vanligt så är de 2 vanliga stressmomenten, väder, valla och klädsel, det blev visst 3. Vädret kan jag inte göra något åt och de andra 2 beror på det första så därför blir det bara 2.
Funderar på att lämna in skidorna för vallningshjälp, kostar iofs 500 kr men det kan det vara värt om de vallar rätt denna gången. Sist vallade de ju helt fel och tog 800 kr, då kan jag lika gärna göra fel själv och spara pengarna!
Det finns 2 länkar man kan följa mig under söndagens äventyr:
http://www.resultat.vasaloppet.se/vasaresult/do/se/result/searchdetail?race=1&firstName=&lastName=&club=&startNumberInRace=14067&year=2009&oid=190390685
http://www.resultat.vasaloppet.se/VasaMaps/?lang=sv
samt en sms tjänst:
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/generated/resources.Generella_sidor/infosidor/se/Resultat/seresultatsms.html
Wish me luck!!!
Fastän det "bara" är torsdag så börjar man bli lite nervös. Det blev inte så mycket träning som jag hade tänkt den sista veckan. Började känna mig lite krasslig i måndags och sprang ock köpte enchinagard direkt, placebo effekten ska inte underskattas heller.
Nu är det de sista förberedelserna, kör upp imorgon tidigt så jag håller just nu på att tvätta, packa och förbereda mig och dricker faktiskt blåbärssoppa, får ta det som träning idag! =)
Kommer att ha hela lördagen på mig att åka och värma upp vilket ska bli skönt. Är väldigt orolig för handlederna, om de gör ont direkt så har jag tid att utforska andra remmar om det kan vara det som är problemet
Som vanligt så är de 2 vanliga stressmomenten, väder, valla och klädsel, det blev visst 3. Vädret kan jag inte göra något åt och de andra 2 beror på det första så därför blir det bara 2.
Funderar på att lämna in skidorna för vallningshjälp, kostar iofs 500 kr men det kan det vara värt om de vallar rätt denna gången. Sist vallade de ju helt fel och tog 800 kr, då kan jag lika gärna göra fel själv och spara pengarna!
Det finns 2 länkar man kan följa mig under söndagens äventyr:
http://www.resultat.vasaloppet.se/vasaresult/do/se/result/searchdetail?race=1&firstName=&lastName=&club=&startNumberInRace=14067&year=2009&oid=190390685
http://www.resultat.vasaloppet.se/VasaMaps/?lang=sv
samt en sms tjänst:
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/generated/resources.Generella_sidor/infosidor/se/Resultat/seresultatsms.html
Wish me luck!!!
måndag 23 februari 2009
Öppet spår
Igår så var det öppet spår, satt och följde lite vänner som åkte det. Var tydligen rätt så tuffa förhållanden med snöfall och nollgradigt vilket är ungefär så det brukar vara när jag själv tävlar. Det brukar resultera i att det fastnar en massa snö och is under skidorna och man får väldigt bakhalt.
För den oinsatte kan jag berätta att Öppet spår är samma sträcka som vasaloppet men utan tävlingsmomentet och ingen massstart. Detta gör att de tinte blir något 2 timmars stopp i första uppförsbacken och chanserna att klara loppet ökar radikalt. Man kan dessutom starta en timme tidigare än riktiga Vasaloppet.
Sjäklv har jag gett mig den på att jag ska fixa Vasaloppet detta året, även om jag redan gjort en svensk klassiker så va rju ursprungsmålet att åka Vasaloppet och det vill jag fortafarande göra. Alltså om mindre än en vecka så ska det förhoppningsvis vara avklarat.
Har inte blivit så mycket mer skidåkning, ingen alls om man räknar noga utan mina totala mil på snö stannar på 25 detta året vilket är myyyycket mer än jag hade förra året.
Hann med ett första taekwondopass förr aveckan och fastän man har åkt skidor i flera mil så räcker det med 15 minuters hård träning för att jag ska vara helt slut. Jag har dessutom haft träningsvärk hela helgen och då stretchade jag direkt efter träningen, vågar knappt tänka på hur det hde känts o jag inte stretchat...
Nåja, idag så ser det ut som Vasaloppet kan bli en trevlig tillställning, minusgrader och lite sol men tyvärr nederbörd. Men det är ju bara måndag idag, meterologerna hinner ändra sig många gånger till!
För den oinsatte kan jag berätta att Öppet spår är samma sträcka som vasaloppet men utan tävlingsmomentet och ingen massstart. Detta gör att de tinte blir något 2 timmars stopp i första uppförsbacken och chanserna att klara loppet ökar radikalt. Man kan dessutom starta en timme tidigare än riktiga Vasaloppet.
Sjäklv har jag gett mig den på att jag ska fixa Vasaloppet detta året, även om jag redan gjort en svensk klassiker så va rju ursprungsmålet att åka Vasaloppet och det vill jag fortafarande göra. Alltså om mindre än en vecka så ska det förhoppningsvis vara avklarat.
Har inte blivit så mycket mer skidåkning, ingen alls om man räknar noga utan mina totala mil på snö stannar på 25 detta året vilket är myyyycket mer än jag hade förra året.
Hann med ett första taekwondopass förr aveckan och fastän man har åkt skidor i flera mil så räcker det med 15 minuters hård träning för att jag ska vara helt slut. Jag har dessutom haft träningsvärk hela helgen och då stretchade jag direkt efter träningen, vågar knappt tänka på hur det hde känts o jag inte stretchat...
Nåja, idag så ser det ut som Vasaloppet kan bli en trevlig tillställning, minusgrader och lite sol men tyvärr nederbörd. Men det är ju bara måndag idag, meterologerna hinner ändra sig många gånger till!
onsdag 18 februari 2009
Åka skidor i skåne?
Åka skidor i skåne, går det verkligen, nu menar jag med snö som underlag inte asfalt. Detta är ju den vitaste vintern jag upplevt på länge i skåne med allt vad det innebär, halka och skrapa rutorna på morgonen så det borde ju finnas förutsättningar.
En vän och klubbkamrat som bor en bit ute på landet hade kört upp spår med traktorn och bjudit hem mig till att träningsåka lite. Det jag mest ville testa var om jag fick ont i handleden direkt eller om det fanns en möjlighet att ställa upp i Vasaloppet. Eftersom det var så kallt och hade frusit var spåren väldigt hårda så vi åkte ovanpå traktorspåren, fungerade förvånansvärt bra, det gled på som bara den, mest stakning blev det, hade inte ens vallat skidorna. Tror vi åkte någonstans runt 10-12 km, hade GPS:en på mig men den startade visst inte så jag fick bara med sträckan för sista varvet.
Handlederna kändes riktigt bra och kroppen i övrigt redo för att ta sig an de 9 milen som väntar om mindre än 2 vecor nu!
En vän och klubbkamrat som bor en bit ute på landet hade kört upp spår med traktorn och bjudit hem mig till att träningsåka lite. Det jag mest ville testa var om jag fick ont i handleden direkt eller om det fanns en möjlighet att ställa upp i Vasaloppet. Eftersom det var så kallt och hade frusit var spåren väldigt hårda så vi åkte ovanpå traktorspåren, fungerade förvånansvärt bra, det gled på som bara den, mest stakning blev det, hade inte ens vallat skidorna. Tror vi åkte någonstans runt 10-12 km, hade GPS:en på mig men den startade visst inte så jag fick bara med sträckan för sista varvet.
Handlederna kändes riktigt bra och kroppen i övrigt redo för att ta sig an de 9 milen som väntar om mindre än 2 vecor nu!
måndag 16 februari 2009
Engelbrektsloppet Del 2
Sorry att jag inte skrivit fördigt rapporten från Engelbrektsloppet, har haft såm otroligt mycket att göra och vill inte hafsa till något bara, nu får det bli som det blir i alla fall.
På andra varvet hade de lagt till en trevlig liten slinga på 8 km där de hade den brantaste backe jag någonsin sett. När jag började saxa upp för den så bad jag böner att min fästvalla skulle hålla. Eftersom jag inte kunde stöda mig på stavarna heller så var det extra ktitiskt med benen. Som tur var så var backen ganska bred så folk kunde saxa om mig, bl.a min kompis som tappat rugorna efter mindre än 2 mil åkte om mig där. När man trodde man kommit ända upp så fortsatte den krön efter krön, försökte tänka på att efter en sådan här uåppförsbacke så måste det vara nedförsbacke minst en halvmil efteråt. =) Visste blev det en nedförsbacke men inte så mycket som jag hade hoppats på, mitt glid var fortfarande fantastiskt bra i utförsbackarna eller så var min teknik bättre för jag gled fortfarande ikapp eller t.o.m om vissa åkare! Varje omåkning känns som en vinst och tyvärr så känns det som ett nederlag när man blev omåkt, den matchen förlorade jag rejält, så är det att vara tävlingsmänniska.
Till sist så dök ju matkontrollen upp och jag kände jag hade goda tider på mig så jag passade påa tt äta bullar, apelsiner och dricka massa blåbärsdricka och något de kallade saft, vilket påminde misstänkt mycket om sportdryck som jag ju inte ville ha. Efter den här kontrollen så var jag ju tillbaka på originalbanan igen och visste precis vad som väntade, en jäkla stigning på ett par km igen. Jag försökte dela in banan i etapper, tänkte att snart kommer jag att ha satt nytt personligt rekord i distansen, det tidigare var 42 km ju vilket jag inom kort skulle överskrida. Det var väldigt kul att ha GPS:en med sig för att hålla koll på distansen för även om de hade satt ut en skylt var 5e km så ville jag veta oftare än så. Kanske det var en anledning att det tog så lång tid med, men jag behövde aldrig stanna för att titta, jag gjorde det i farten, gärna utför. Räknade också på tiderna, hade ca 3 timmar på mig att åka mindre än 2 mil, så långsamt hade jag aldrig åkt så det kändes verkligen som att det här skulle gå men mycket kan ju ske på 2 mil, speciellt efter att man redan åkt 4 så jag ville inte ta ut segern i förskott.
Köpte några sportgel dagen innan och jag tänkte att ska de göra någon nytta så får jag ju börja ta de nu så jag tog en paus i den brantaste backen av de som var kvar och tryckte i mig en gel. Jag tycker inte att de är så förfärligasom många andra verkar tycka men det hade varit gott att skölja ner den med något. Som tur var hade jag ju min vattenflaska som jag konkat på i 5 timmar. Tyvärr hade den frusit till ren is och jag lyckades bara klämma fram ett par droppar, blev sugen på att bara kasta flaskan för att slippa bära runt på det extra halvkilot eller vad det kunde väga men snålheten i mig ville ha kvar flaskan ändå. Det hade blivit riktigt kallt nu och jag frös riktigt ordentligt om fingrarna när jag tog av mig handskarna för att komma åt gelen i någon av mina många fickor.
Direkt slog placebo effekten in och jag började åka som aldrig förr, mindre än 15 km kvar bara. Då slogs jag av en skrämmande tanke, de hade ju förskjutuit starten med en halvtimme men de sa inget om att de sköt på reptiden en halvtimme med. Hade jag fortfarande 8 timmar på mig eller kunde de ha dragit ner det till 7,5 timme. Målet skulle ju stänga 18.00, stod ingenstans att man skulle ha 8 timmar på sig, man vet aldrig när det gäller skidtävlingar. Jag bestämde mig för att inte chansa utan ändrade om min tidräkning till att jag var tvungen att vara i mål senast 18.00 och helt plötsligt had ejag ganska bråttom.
Ganska snabbt dök det upp den nästista kontrollen och där stod det att det var 11 km kvar, enligt min GPS var det 14 kvar, jag hoppades att GPS:en inte fungerade som den skulle och att det verkligen bara var 11 kvar. Nu tänkte jag att handlederna får klara sig bäst de kan, 11 km ska de hålla ut och jag började staka och använda armarna igen. ont gjorde det men jag kom på lite nya tricks med stavföring och greppet runt staven som underlättade, bl.a ett där jag bara höll staven mellan pekfingret och tummen, för det mesta använde jag bara remmarna ändå.
Snart skulle 10 km skulten dyka upp men den kom aldrig...funderade på om min GPS hade rätt ändå, att de hade använt gamla banderoller från ett annat Engelbrektslopp då slingan låg annorlunda. Efter 10 minuter hade det fortfarand einte kommit någon 10 km skylt, hoppades jag hade missat den men det var ju inte så att jag swichade förbi i en hastighet som gjorde att jag inte hann uppfatta vad som hände runtomkring mig. Tror jag hann titta på varje träd faktiskt!
Till sist km den tyvärr och då hade jag åkt i nästan 15 minuter! Det var en lååång km om avståndet stämde på skylten.
Det hade börjat bli mörkt nu med och ganska snabbt så såg man ingenting alls. Som tur var så fanns det ju hysade spår så man kunde bara följa med men det hände att vägen svängde utan att man svängde med...Dessutom vågade jag inte ta fart i nedförsbackarna eftersom jag inte visste vad som väntade. Här lyckades jag dessutom åka om flera personer, man började känna lukten av målet nu men först väntade en brant backe, där vi alla ramlade förra varvet. När jag kom dit så såg jag ingenting där heller så jag åkte väldigt långsamt och ramlade emallanåt. När jag låg där så kom en skoter körande och ställde sig och lyste upp backen så vi unde hitta ner, tack för det!
Efter det så var det bara en raksträcka kvar, som var väldigt lång, men helt flack. Emellanåt fanns det marschaller och funktionärer utplacerade, detta var vid vägövergångarna så vi inte skulle bli påkörda av bilarna. En km kvar hörde jag någon ropa och då visste jag verkligena tt jag skulle klara det. Jag visste att inom 5 minuter så skulle jag ha genomfört en svensk klassiker, kände lyckan genomsyra hela kroppen. Här hade jag kämpat i 4 grenar som jag var jäkligt dålig på, även om jag inte hade fått några fantastiska tider så har träningen och envisheten lett mig hela vägen fram och det kändes fantastiskt! Med den tanken så spurtade jag om ett par personer på upploppet och gled in i mål på en tid strax över 7 timmar!
Jag var inte speciellt trött heller eftersom jag inte kunnat åka särskilt fort p.g.a mina värkande handleder, speakern berättade att det fortfarande var 70 personer ute i spåret så jag blev inte sist heller. Firade med en bulle i målet och gjorde det dumma misstaget att ta av mig handskarna! Började frysa något så otroligt, aldrig upplevt en sådan kyla innan, fick springa bort till omklädningsrummet för att värma mig. Slängde skidorna utanför bilen utan att skänka någon närmre tanke på vad som kunde ske med de.
När jag kom in i omklädningsrummet hade jag förlorat känseln helt i ena handen. Jag stoppade ena handens fingrar i munnen och de andra i knävecket medan en kompis hjälpte mig av med skorna. Efter det sprang jag in i duschrummet och spolade ljummet vatten på händerna och fick de att tina upp. Nu väntade bara en varm dusch, något gott att äta, och vila för att återhämta kroppen men jag var glad, jag var nöjd och jag hade just genomfört en svensk klassiker!
På andra varvet hade de lagt till en trevlig liten slinga på 8 km där de hade den brantaste backe jag någonsin sett. När jag började saxa upp för den så bad jag böner att min fästvalla skulle hålla. Eftersom jag inte kunde stöda mig på stavarna heller så var det extra ktitiskt med benen. Som tur var så var backen ganska bred så folk kunde saxa om mig, bl.a min kompis som tappat rugorna efter mindre än 2 mil åkte om mig där. När man trodde man kommit ända upp så fortsatte den krön efter krön, försökte tänka på att efter en sådan här uåppförsbacke så måste det vara nedförsbacke minst en halvmil efteråt. =) Visste blev det en nedförsbacke men inte så mycket som jag hade hoppats på, mitt glid var fortfarande fantastiskt bra i utförsbackarna eller så var min teknik bättre för jag gled fortfarande ikapp eller t.o.m om vissa åkare! Varje omåkning känns som en vinst och tyvärr så känns det som ett nederlag när man blev omåkt, den matchen förlorade jag rejält, så är det att vara tävlingsmänniska.
Till sist så dök ju matkontrollen upp och jag kände jag hade goda tider på mig så jag passade påa tt äta bullar, apelsiner och dricka massa blåbärsdricka och något de kallade saft, vilket påminde misstänkt mycket om sportdryck som jag ju inte ville ha. Efter den här kontrollen så var jag ju tillbaka på originalbanan igen och visste precis vad som väntade, en jäkla stigning på ett par km igen. Jag försökte dela in banan i etapper, tänkte att snart kommer jag att ha satt nytt personligt rekord i distansen, det tidigare var 42 km ju vilket jag inom kort skulle överskrida. Det var väldigt kul att ha GPS:en med sig för att hålla koll på distansen för även om de hade satt ut en skylt var 5e km så ville jag veta oftare än så. Kanske det var en anledning att det tog så lång tid med, men jag behövde aldrig stanna för att titta, jag gjorde det i farten, gärna utför. Räknade också på tiderna, hade ca 3 timmar på mig att åka mindre än 2 mil, så långsamt hade jag aldrig åkt så det kändes verkligen som att det här skulle gå men mycket kan ju ske på 2 mil, speciellt efter att man redan åkt 4 så jag ville inte ta ut segern i förskott.
Köpte några sportgel dagen innan och jag tänkte att ska de göra någon nytta så får jag ju börja ta de nu så jag tog en paus i den brantaste backen av de som var kvar och tryckte i mig en gel. Jag tycker inte att de är så förfärligasom många andra verkar tycka men det hade varit gott att skölja ner den med något. Som tur var hade jag ju min vattenflaska som jag konkat på i 5 timmar. Tyvärr hade den frusit till ren is och jag lyckades bara klämma fram ett par droppar, blev sugen på att bara kasta flaskan för att slippa bära runt på det extra halvkilot eller vad det kunde väga men snålheten i mig ville ha kvar flaskan ändå. Det hade blivit riktigt kallt nu och jag frös riktigt ordentligt om fingrarna när jag tog av mig handskarna för att komma åt gelen i någon av mina många fickor.
Direkt slog placebo effekten in och jag började åka som aldrig förr, mindre än 15 km kvar bara. Då slogs jag av en skrämmande tanke, de hade ju förskjutuit starten med en halvtimme men de sa inget om att de sköt på reptiden en halvtimme med. Hade jag fortfarande 8 timmar på mig eller kunde de ha dragit ner det till 7,5 timme. Målet skulle ju stänga 18.00, stod ingenstans att man skulle ha 8 timmar på sig, man vet aldrig när det gäller skidtävlingar. Jag bestämde mig för att inte chansa utan ändrade om min tidräkning till att jag var tvungen att vara i mål senast 18.00 och helt plötsligt had ejag ganska bråttom.
Ganska snabbt dök det upp den nästista kontrollen och där stod det att det var 11 km kvar, enligt min GPS var det 14 kvar, jag hoppades att GPS:en inte fungerade som den skulle och att det verkligen bara var 11 kvar. Nu tänkte jag att handlederna får klara sig bäst de kan, 11 km ska de hålla ut och jag började staka och använda armarna igen. ont gjorde det men jag kom på lite nya tricks med stavföring och greppet runt staven som underlättade, bl.a ett där jag bara höll staven mellan pekfingret och tummen, för det mesta använde jag bara remmarna ändå.
Snart skulle 10 km skulten dyka upp men den kom aldrig...funderade på om min GPS hade rätt ändå, att de hade använt gamla banderoller från ett annat Engelbrektslopp då slingan låg annorlunda. Efter 10 minuter hade det fortfarand einte kommit någon 10 km skylt, hoppades jag hade missat den men det var ju inte så att jag swichade förbi i en hastighet som gjorde att jag inte hann uppfatta vad som hände runtomkring mig. Tror jag hann titta på varje träd faktiskt!
Till sist km den tyvärr och då hade jag åkt i nästan 15 minuter! Det var en lååång km om avståndet stämde på skylten.
Det hade börjat bli mörkt nu med och ganska snabbt så såg man ingenting alls. Som tur var så fanns det ju hysade spår så man kunde bara följa med men det hände att vägen svängde utan att man svängde med...Dessutom vågade jag inte ta fart i nedförsbackarna eftersom jag inte visste vad som väntade. Här lyckades jag dessutom åka om flera personer, man började känna lukten av målet nu men först väntade en brant backe, där vi alla ramlade förra varvet. När jag kom dit så såg jag ingenting där heller så jag åkte väldigt långsamt och ramlade emallanåt. När jag låg där så kom en skoter körande och ställde sig och lyste upp backen så vi unde hitta ner, tack för det!
Efter det så var det bara en raksträcka kvar, som var väldigt lång, men helt flack. Emellanåt fanns det marschaller och funktionärer utplacerade, detta var vid vägövergångarna så vi inte skulle bli påkörda av bilarna. En km kvar hörde jag någon ropa och då visste jag verkligena tt jag skulle klara det. Jag visste att inom 5 minuter så skulle jag ha genomfört en svensk klassiker, kände lyckan genomsyra hela kroppen. Här hade jag kämpat i 4 grenar som jag var jäkligt dålig på, även om jag inte hade fått några fantastiska tider så har träningen och envisheten lett mig hela vägen fram och det kändes fantastiskt! Med den tanken så spurtade jag om ett par personer på upploppet och gled in i mål på en tid strax över 7 timmar!
Jag var inte speciellt trött heller eftersom jag inte kunnat åka särskilt fort p.g.a mina värkande handleder, speakern berättade att det fortfarande var 70 personer ute i spåret så jag blev inte sist heller. Firade med en bulle i målet och gjorde det dumma misstaget att ta av mig handskarna! Började frysa något så otroligt, aldrig upplevt en sådan kyla innan, fick springa bort till omklädningsrummet för att värma mig. Slängde skidorna utanför bilen utan att skänka någon närmre tanke på vad som kunde ske med de.
När jag kom in i omklädningsrummet hade jag förlorat känseln helt i ena handen. Jag stoppade ena handens fingrar i munnen och de andra i knävecket medan en kompis hjälpte mig av med skorna. Efter det sprang jag in i duschrummet och spolade ljummet vatten på händerna och fick de att tina upp. Nu väntade bara en varm dusch, något gott att äta, och vila för att återhämta kroppen men jag var glad, jag var nöjd och jag hade just genomfört en svensk klassiker!
måndag 9 februari 2009
Engelbrektsloppet del 1
Så var det då dags för det stora provet och den sista grenen av den svenska klassikern, Engelbrektsloppet i 6 mil kuperad bergslagsterräng!
Väderprognosen hade ju förändrats en hel del den sista veckan och den slog om igen kvällen innan till att det skulle vara mellan -1 grad och +1 grad så jag vallade för det.
På morgonen fick man en smärre chock när det visade sig att det hade snöat hela natten och det låg säkert 10-15 cm på marken och på bilen. Det visade sig att det var många som inte hade räknat med detta och var försenade tilla tt hämta ut nummerlappen så de fick helt enkelt skjuta på starten en halvtimme fram fram till 10.30 så mankunde stå i 30 minuter till och vara nervös.
Denna gången hade jag anmält mig som motionär igen och det visade sig än en gång vara ett misstag, hamnade otroligt långt bak, det var ca 1300 deltagare och det var inte speciellt många bakom mig. En bra bit framför däremot så stod det en åkare i röd dräkt som blev intervjuad av speakern. Han blev visst känd under 90 talet i fångarna på fortet och nu skulle han försöka sig på skidåkning, som speakern uttryckte det. Jag pratar självklart om Gunde Svan, hur fräckt är inte det att delta i samma lopp som honom, han ska för övrigt åka Vasaloppet med.
Eftersom det visade sig bli lite kallare än vad jag hade vallat för passade jag på att lägga ett lager lila och 2 lager blåa v
alla, hade med mig en burk blå valla i fickan med för säkerhets skull.
Denna gången hade jag även en GPS med mig för att hålla koll på avståndet, under Maserloppet fick man ju bara avstånder var 10 km, lite oftare vill jag helst veta var jag befinner mig.
Så gick då starten och vi tuffade iväg långsamt men säkert. Tror det var 6 spår från början som blev 2 spår efter några 100 meter. Gick ganska ryckigt, emellanåt var det tvärstopp, åkte in i framförvarande hur många gånger som helst, som vanligt gällde det att hålla undan stavarna så ingen råkade bryta de. Jag förstår inte varför man ska ha mass starter i skidlopp, det fungerar ju absolut inte. Nu med dagens teknik med chip finns det ingen anledning alls att ha det, man kan ju ha olika startled som i Lidingöloppet istället. Det första 8 km sniglade sig fram, folk bytte spår hela tiden för att försöka komma fram snabbare men det hjälpte bara för stunden, nästa minut gick det andra spåret snabbare.
Efter 8 km var det första matkontrollen, hade då åkt i över en timme...! Man kände ju stressen över att inte hinna in i mål innan tiden gick ut, 1 timme per mil klarar man sig på men inte en timme på 8 km. Eftermatkontrollen började det första tuffa stignibngspartiet och det tog tvärstopp igen. Det var saxbackar där en eller ibland två personer kunde gå bredvid varandra samtidigt. Var inte jobbigt, mest frustrerande. Så höll det på ett par km. När man väl kunde åka var det alltid någon som stoppad eupp en i spåret, att det snabbare spåret går till vänster och att ur spår regeln gäller var det många som ignorerade, eller kanske inte visste om? Flera gånger var man tvungen att byta till innerspåret och åka om en långsammare person för att sedan byta tillbaka till ytterspåret igen. Detta spårbyte tar ju lite på krafterna.
När jag väl kunde börja åka skidor igen i mitt eget tempo och tog några rejäla stavtag så kände jag direkt smärta i handlederna. Jag tror jag överansträngde de under Maserloppet när jag fick staka hela vägen. Efter 2 mil på Stråkenloppet 2 veckor senare kände jag av det igen och nu var det alltså fortfarande inte över. Lite förutseende hade jag varit och faktiskt lindat min ena hand och använt handledsskydd för att stödja handlederna under åkn ingen men det hjälpte inte riktigt.
Jag tänkte att det här kommer aldrig att gå hela vägen om jag har ont efter bara en mil och ska åka 5 mil till så kommer det bli en tuff dag. Jag la ner stakningen helt och övergick till att diagonala enbart vilket är ganska energibesparande men inte tar lika snabbt framåt. Glidet var ju dessutom väldigt dåligt unde rhela loppet troligtvis p.g.a nysnön. Det enda positiva i att starta långt bak va rju att det var massa andra åkare före mig som åkte upp spåren. Och spår fanns det, har aldrig åkt något skidlopp under så här bra förutsättningar, spår, kändes helt fantastiskt!
Efter ytterligare ca en mil så dök nästa matkontroll upp, jag försökte att dricka några koppar blåbärssoppa oc hålla mig från sportdrycken, fick även i mig ett par bullar och en bit apelsin.
Stötte ihop med en kompis vid kontrollen som hade lyckats tappa båda sina trugor på stavarna. Fruktansvärt förargligt, inte heller fanns det några extra stavar att låna eller någon hjälp att få så det var bara att kämpa vidare utan trugor. Problemet är ju att det inte finns något som stoppar när man trycker ner staven i snön utan den sjunker rakt igenom så det blir väldigt jobbigt att staka då.
På tal om stakning så had ejag insett nu att jag inte ens kunde skjuta ifrån med stavarna ens när jag diagonalade, fick försöaka att använda benen desto mer och armarna bara för att få in rörelsen rätt med kroppen. Utvecklade diverse nya stilar för stavföringen, bl.a en dår jag inte alls höll i staven utan bara vilade handen på remmen, och en där jag greppade stavarna melan tummen och pekfingret bara. Ingen av de var speciellt effektiv men jag rörde mig framåt. Hade jag inte haft bra fäste så hade jag kunnat lägga ner åkningen direkt, utan benarbetet hade jag nte rört mig framåt överhuvudtaget.
Nästa parti av banan var ganska snällt med en hel del nedförsbackar. Där fick jag känna att jag hade antingen bättre glid eller bättre teknik i att åka utför för ajg gled om en del och ikapp andra, eftersom de envisades med att hålla sig i ytterspåret fick man bromsa istället och kunde inte utnyttja farten fullt ut. Dessutom ramlade en del, även jag emallanåt.
Precis innan sista kontrollen på första varvet var det en rejäl nedförsbacke som var ren is, såg ut ungeför som en halfpipe och jag undrade varför jag inte tagit med mig snowboarden istället! Det låg folk lite här och var i backen, mest i sidorna där det var mjuk och skön snö men även några i backen. Att åka rakt ner fanns det inte en tanke på i min värld utan det blev plogning med svängar för att få ner farten. När jag hade kommit ungefär halvvägs hör man en röst som skriker ur spår jäkla blåbär, flytta er här kommer jag, ungefär lät det så. Min första tanke var att om han hade åkt långsammare än mig så var han ju verkligen själv ett blåbär. Mannen had einte en tanke på att vänta tills man hade kommit nerför backen, och spår fanns det ju inga där utan han åkte rakt ner i halfpipen i full fart. Rädd om livet som jag är så kastad ejag mig åt sidan i en snödriva. Precis där stod det visst en fotograf så det måste ha blivit en fantastiskt bra bild, skräcken i ögonen och kasta sig i snön. Mannen swichade förbi mig och kom nästan hela vägen ner i backen inann han gjorde en rejäl vurpa, man kunde ju inte låta bli att gotta sig lite åt hans olycka =)
Efter backen var det bara en liten runda till med en saxbacke där jag saxade om en veteran, någon som åkt Engelbrektsloppet minst 20 år. Jag blev dock själv omåkt av eliten som låg ett varv före mig nu. 3 st kom direkt efter varandra och bara flög uppför backen som vi andra behövde saxa oss upp för. Ytterligare en person lyckades varva mig precis efteråt vid nästa vätskekontroll. Jag tittade lite snabbt på klockan och såg att det hade gått över 3 timmar sen starten.
Väderprognosen hade ju förändrats en hel del den sista veckan och den slog om igen kvällen innan till att det skulle vara mellan -1 grad och +1 grad så jag vallade för det.
På morgonen fick man en smärre chock när det visade sig att det hade snöat hela natten och det låg säkert 10-15 cm på marken och på bilen. Det visade sig att det var många som inte hade räknat med detta och var försenade tilla tt hämta ut nummerlappen så de fick helt enkelt skjuta på starten en halvtimme fram fram till 10.30 så mankunde stå i 30 minuter till och vara nervös.
Denna gången hade jag anmält mig som motionär igen och det visade sig än en gång vara ett misstag, hamnade otroligt långt bak, det var ca 1300 deltagare och det var inte speciellt många bakom mig. En bra bit framför däremot så stod det en åkare i röd dräkt som blev intervjuad av speakern. Han blev visst känd under 90 talet i fångarna på fortet och nu skulle han försöka sig på skidåkning, som speakern uttryckte det. Jag pratar självklart om Gunde Svan, hur fräckt är inte det att delta i samma lopp som honom, han ska för övrigt åka Vasaloppet med.
Eftersom det visade sig bli lite kallare än vad jag hade vallat för passade jag på att lägga ett lager lila och 2 lager blåa v
alla, hade med mig en burk blå valla i fickan med för säkerhets skull.Denna gången hade jag även en GPS med mig för att hålla koll på avståndet, under Maserloppet fick man ju bara avstånder var 10 km, lite oftare vill jag helst veta var jag befinner mig.
Så gick då starten och vi tuffade iväg långsamt men säkert. Tror det var 6 spår från början som blev 2 spår efter några 100 meter. Gick ganska ryckigt, emellanåt var det tvärstopp, åkte in i framförvarande hur många gånger som helst, som vanligt gällde det att hålla undan stavarna så ingen råkade bryta de. Jag förstår inte varför man ska ha mass starter i skidlopp, det fungerar ju absolut inte. Nu med dagens teknik med chip finns det ingen anledning alls att ha det, man kan ju ha olika startled som i Lidingöloppet istället. Det första 8 km sniglade sig fram, folk bytte spår hela tiden för att försöka komma fram snabbare men det hjälpte bara för stunden, nästa minut gick det andra spåret snabbare.
Efter 8 km var det första matkontrollen, hade då åkt i över en timme...! Man kände ju stressen över att inte hinna in i mål innan tiden gick ut, 1 timme per mil klarar man sig på men inte en timme på 8 km. Eftermatkontrollen började det första tuffa stignibngspartiet och det tog tvärstopp igen. Det var saxbackar där en eller ibland två personer kunde gå bredvid varandra samtidigt. Var inte jobbigt, mest frustrerande. Så höll det på ett par km. När man väl kunde åka var det alltid någon som stoppad eupp en i spåret, att det snabbare spåret går till vänster och att ur spår regeln gäller var det många som ignorerade, eller kanske inte visste om? Flera gånger var man tvungen att byta till innerspåret och åka om en långsammare person för att sedan byta tillbaka till ytterspåret igen. Detta spårbyte tar ju lite på krafterna.
När jag väl kunde börja åka skidor igen i mitt eget tempo och tog några rejäla stavtag så kände jag direkt smärta i handlederna. Jag tror jag överansträngde de under Maserloppet när jag fick staka hela vägen. Efter 2 mil på Stråkenloppet 2 veckor senare kände jag av det igen och nu var det alltså fortfarande inte över. Lite förutseende hade jag varit och faktiskt lindat min ena hand och använt handledsskydd för att stödja handlederna under åkn ingen men det hjälpte inte riktigt.
Jag tänkte att det här kommer aldrig att gå hela vägen om jag har ont efter bara en mil och ska åka 5 mil till så kommer det bli en tuff dag. Jag la ner stakningen helt och övergick till att diagonala enbart vilket är ganska energibesparande men inte tar lika snabbt framåt. Glidet var ju dessutom väldigt dåligt unde rhela loppet troligtvis p.g.a nysnön. Det enda positiva i att starta långt bak va rju att det var massa andra åkare före mig som åkte upp spåren. Och spår fanns det, har aldrig åkt något skidlopp under så här bra förutsättningar, spår, kändes helt fantastiskt!
Efter ytterligare ca en mil så dök nästa matkontroll upp, jag försökte att dricka några koppar blåbärssoppa oc hålla mig från sportdrycken, fick även i mig ett par bullar och en bit apelsin.
Stötte ihop med en kompis vid kontrollen som hade lyckats tappa båda sina trugor på stavarna. Fruktansvärt förargligt, inte heller fanns det några extra stavar att låna eller någon hjälp att få så det var bara att kämpa vidare utan trugor. Problemet är ju att det inte finns något som stoppar när man trycker ner staven i snön utan den sjunker rakt igenom så det blir väldigt jobbigt att staka då.
På tal om stakning så had ejag insett nu att jag inte ens kunde skjuta ifrån med stavarna ens när jag diagonalade, fick försöaka att använda benen desto mer och armarna bara för att få in rörelsen rätt med kroppen. Utvecklade diverse nya stilar för stavföringen, bl.a en dår jag inte alls höll i staven utan bara vilade handen på remmen, och en där jag greppade stavarna melan tummen och pekfingret bara. Ingen av de var speciellt effektiv men jag rörde mig framåt. Hade jag inte haft bra fäste så hade jag kunnat lägga ner åkningen direkt, utan benarbetet hade jag nte rört mig framåt överhuvudtaget.
Nästa parti av banan var ganska snällt med en hel del nedförsbackar. Där fick jag känna att jag hade antingen bättre glid eller bättre teknik i att åka utför för ajg gled om en del och ikapp andra, eftersom de envisades med att hålla sig i ytterspåret fick man bromsa istället och kunde inte utnyttja farten fullt ut. Dessutom ramlade en del, även jag emallanåt.
Precis innan sista kontrollen på första varvet var det en rejäl nedförsbacke som var ren is, såg ut ungeför som en halfpipe och jag undrade varför jag inte tagit med mig snowboarden istället! Det låg folk lite här och var i backen, mest i sidorna där det var mjuk och skön snö men även några i backen. Att åka rakt ner fanns det inte en tanke på i min värld utan det blev plogning med svängar för att få ner farten. När jag hade kommit ungefär halvvägs hör man en röst som skriker ur spår jäkla blåbär, flytta er här kommer jag, ungefär lät det så. Min första tanke var att om han hade åkt långsammare än mig så var han ju verkligen själv ett blåbär. Mannen had einte en tanke på att vänta tills man hade kommit nerför backen, och spår fanns det ju inga där utan han åkte rakt ner i halfpipen i full fart. Rädd om livet som jag är så kastad ejag mig åt sidan i en snödriva. Precis där stod det visst en fotograf så det måste ha blivit en fantastiskt bra bild, skräcken i ögonen och kasta sig i snön. Mannen swichade förbi mig och kom nästan hela vägen ner i backen inann han gjorde en rejäl vurpa, man kunde ju inte låta bli att gotta sig lite åt hans olycka =)
Efter backen var det bara en liten runda till med en saxbacke där jag saxade om en veteran, någon som åkt Engelbrektsloppet minst 20 år. Jag blev dock själv omåkt av eliten som låg ett varv före mig nu. 3 st kom direkt efter varandra och bara flög uppför backen som vi andra behövde saxa oss upp för. Ytterligare en person lyckades varva mig precis efteråt vid nästa vätskekontroll. Jag tittade lite snabbt på klockan och såg att det hade gått över 3 timmar sen starten.
torsdag 5 februari 2009
Högflour, lågflour och pulver
Läste på Engelbrektsloppets hemsida att de har vallahjälp, de kunde erbjuda högflour, lågflour och pulver. Jag som nästan precis lärt mig att det finns 2 olika vallor, glid och fäste...
Skrev ett inlägg på funbeat och fick till svar:
Fluor gör att skidorna inte tar till sig lika mycket smuts, framför allt viktigt när man närmar sig 0-gradigt eller rent utav befinner sig på plusgrader.
Pulver kostar dryga 1000-lappen, räcker till 2-3 par skidor och gör underverk för glidet.
I träningsspåret behövs givetvis inget pulver. Lägger man på ett lager högfluor var 25:e mil eller något sånt så räcker det.Lågfluor kan jag tänka mig fungerar för en motionär utan några ambitioner på att åka fort eller länge.
Tjäna 10 sekunder per km med pulver. Engelbrekt = 60 km, dvs tjäna 10 minuter.
Undrar hur mycket skillnad det gör för mig egentligen, visst är det skönt att tjäna 10 sekunder/km men jag tror det är tekniken för mig som är avgörande istället.
Som blåbärsmotionär spelar det nog inte så stor roll, mitt enda mål är att komma runt och i mål innan de stänger, borde inte vara omöjligt! Dessutom så har jag öagt så mycket pengar på resa, utrustning och boende redan så det hade vart skönt att spara in 500 kr på vallning.
Vädret är uppdaterat igen, nu är det -4 grader och snö som gäller enligt söndagens prognos!
Skrev ett inlägg på funbeat och fick till svar:
Fluor gör att skidorna inte tar till sig lika mycket smuts, framför allt viktigt när man närmar sig 0-gradigt eller rent utav befinner sig på plusgrader.
Pulver kostar dryga 1000-lappen, räcker till 2-3 par skidor och gör underverk för glidet.
I träningsspåret behövs givetvis inget pulver. Lägger man på ett lager högfluor var 25:e mil eller något sånt så räcker det.Lågfluor kan jag tänka mig fungerar för en motionär utan några ambitioner på att åka fort eller länge.
Tjäna 10 sekunder per km med pulver. Engelbrekt = 60 km, dvs tjäna 10 minuter.
Undrar hur mycket skillnad det gör för mig egentligen, visst är det skönt att tjäna 10 sekunder/km men jag tror det är tekniken för mig som är avgörande istället.
Som blåbärsmotionär spelar det nog inte så stor roll, mitt enda mål är att komma runt och i mål innan de stänger, borde inte vara omöjligt! Dessutom så har jag öagt så mycket pengar på resa, utrustning och boende redan så det hade vart skönt att spara in 500 kr på vallning.
Vädret är uppdaterat igen, nu är det -4 grader och snö som gäller enligt söndagens prognos!
onsdag 4 februari 2009
Pulsmätare och GPS
Tänkte jag skulle ta ett lugnt joggin pass idag, mest för att hålla igång kroppenlite men framförallt för att se om jag kunde få igång GPS och pulsmätare och få både distans, hastighet, puls och träning denna gången. Flera gånger trodde jag att det funkade, jag satte igång, sprang en bit och stannad eoch kollade men ingenting. Efter kanske en km såg jag dock något som kunde vara en hastighet, det var ju rätt så mörkt och lampan fungerar sådär men jag bestämde mig för att springa klart varvet i alla fall.
Det var rejält kallt, jag frös ordentligt om fingrarna och fick ont i benet så jag bestämde mig för att bara ta ett varv.
När jag kommit hem tittade jag på klockan och det visade sig att den hade mätt i miles/hour. Ställde om den till km/h till nästa gång men det verkade inte som omm den räknade om hastigheten eller så funkade den inte, den visade min maxhastighet som 5 km/h och det kändes som att jag sprang snabbare denna gången(sist var det mellan 10 o 12 km/h) så jag litar inte riktigt på den. Blir väl till att sätta sig med instruktionsboken till sist ändå...
Det var rejält kallt, jag frös ordentligt om fingrarna och fick ont i benet så jag bestämde mig för att bara ta ett varv.
När jag kommit hem tittade jag på klockan och det visade sig att den hade mätt i miles/hour. Ställde om den till km/h till nästa gång men det verkade inte som omm den räknade om hastigheten eller så funkade den inte, den visade min maxhastighet som 5 km/h och det kändes som att jag sprang snabbare denna gången(sist var det mellan 10 o 12 km/h) så jag litar inte riktigt på den. Blir väl till att sätta sig med instruktionsboken till sist ändå...
tisdag 3 februari 2009
Vädret på Söndag
Har spänt följt med i vädret på yr.no inför helgens åkning. Det har verkligen skiftat från -15 till -2 grader, från sol till moln till nederbörd. För tillfället är det mellan -5 grader och -10 med en stor sol. Hade varit så otroligt skönt om man för en gångs skulle kunde få åka med bra förutsättningar, hade velat ha både glid och fäste, har aldrig inträffat, tycker väl att det är min tur nu!
Kartan är utlagd på Engelbrektsloppets hemsida och det säger inte så mycket, mer än att det är 2 varv. Banprofilen ligger där med och det ser faktiskt inte sååå illa ut, några backar är det allt men inte mycket mer än Vasaloppet. Om allt går som det borde så ska det här loppet kunna grejas på under 8 timmar i alla fall!
De har vallahjälp vid starten och under loppet. Glidvalla ska man helst göra dagen inann, högflour, lågflour och pulver finns det, ingen aning vad de olika är eller vad jag har vallat med innan. En bra vallahjälp på nätet hade inte varit så dumt att hitta snart...
Kartan är utlagd på Engelbrektsloppets hemsida och det säger inte så mycket, mer än att det är 2 varv. Banprofilen ligger där med och det ser faktiskt inte sååå illa ut, några backar är det allt men inte mycket mer än Vasaloppet. Om allt går som det borde så ska det här loppet kunna grejas på under 8 timmar i alla fall!
De har vallahjälp vid starten och under loppet. Glidvalla ska man helst göra dagen inann, högflour, lågflour och pulver finns det, ingen aning vad de olika är eller vad jag har vallat med innan. En bra vallahjälp på nätet hade inte varit så dumt att hitta snart...
måndag 2 februari 2009
Samma skor?
Ingen träning har det blivit, var lite sugen på att springa i helgen men det var snö och halt så jag lät bli, ska se om jag kan få till ett - två löppass denna veckan mest för att hålla mig i form.
Upptäckte att jag har haft olika skor på fötterna när jag sprungit alltså, 2 olika sorters skor, en typ på höger och en på vänster. De ser rätt lika ut till färgen och modellen men märket skiljer och det kan ju inte vara bra att springa så..kanske därför jag har haft ont i högerfoten i en vecka nu.
Är sugen på att prova att springa med GPS:en med, Hoppas jag får en tid denna gången, vill veta vad man har för medelhastighet och om den påverkas ju längre jag springer när det är ett sådant kort avstånd som 5 km. Tydligen ska det gå att spara undan tider och hastigheter vid varje km sen kan man sitta och föra statistik över kurvorna. Tyvärr går det inte att föra över datan från pulsmätern till datorn utan en PC pod, och den kostar ju en tusenlapp med så jag hopppar nog det och för över manuellt istället!
Upptäckte att jag har haft olika skor på fötterna när jag sprungit alltså, 2 olika sorters skor, en typ på höger och en på vänster. De ser rätt lika ut till färgen och modellen men märket skiljer och det kan ju inte vara bra att springa så..kanske därför jag har haft ont i högerfoten i en vecka nu.
Är sugen på att prova att springa med GPS:en med, Hoppas jag får en tid denna gången, vill veta vad man har för medelhastighet och om den påverkas ju längre jag springer när det är ett sådant kort avstånd som 5 km. Tydligen ska det gå att spara undan tider och hastigheter vid varje km sen kan man sitta och föra statistik över kurvorna. Tyvärr går det inte att föra över datan från pulsmätern till datorn utan en PC pod, och den kostar ju en tusenlapp med så jag hopppar nog det och för över manuellt istället!
fredag 30 januari 2009
Seedningstider
Ja då var Stråkenloppets seedningstider uppe med på Vasaloppets hemsida och som väntat så blev det ingen seedning här heller. 3.45 drog de gränsen vid, vilket hade varit helt ok vid normala förhållanden men jag kan inte tänka mig att många motionärer lyckades komma under den tiden i Söndags, speciellt inte när eliten var så prioriterad som den var i spåret.
Det var ju rätt väntat och inget att bli besviken över att jag inte lyckades seeda mig. Istället stack jag ut och sprang en runda i parken där hemma. Har skaffat en GPS pod som jag ville prova, alltid roligare om man kan kombinera träning och teknik =)
Lyckades matcha ihop pulsklockan och GPS:en och startade tidtagningen och sprang iväg, blev samma sträcka som sist 2 varv runt som jag tidigare trott var 5,5 km men nu skulle jag verkligen få veta avståndet, trodde jag!
Under tiden jag sprang runt så tittade jag på pulsklockan och såg en hastighet som varierade mellan 10 och 12 km/h, ville inte stanna för att lära mig vad som visades på klockan utan tänkte att jag får göra det efteråt. Tyvärr visade det sig att klockan hade inte startat så jag fick inte träningstid, avstånd, puls eller någonting, det enda jag fick var ett träningspass men det var väl det som var meningen från början ändå....=)
Det var ju rätt väntat och inget att bli besviken över att jag inte lyckades seeda mig. Istället stack jag ut och sprang en runda i parken där hemma. Har skaffat en GPS pod som jag ville prova, alltid roligare om man kan kombinera träning och teknik =)
Lyckades matcha ihop pulsklockan och GPS:en och startade tidtagningen och sprang iväg, blev samma sträcka som sist 2 varv runt som jag tidigare trott var 5,5 km men nu skulle jag verkligen få veta avståndet, trodde jag!
Under tiden jag sprang runt så tittade jag på pulsklockan och såg en hastighet som varierade mellan 10 och 12 km/h, ville inte stanna för att lära mig vad som visades på klockan utan tänkte att jag får göra det efteråt. Tyvärr visade det sig att klockan hade inte startat så jag fick inte träningstid, avstånd, puls eller någonting, det enda jag fick var ett träningspass men det var väl det som var meningen från början ändå....=)
torsdag 29 januari 2009
Stråkenloppet tider
Såg att de lagt ut resultatet på Stråkenloppet nu, är lite konfunderad hur det fungerar, de har skrivit mellantider, vilket borde antas vara antal varv men antingen så strulade nog tidtagningssysttemet eler så åkte jag 3,5 km på under 1 minut...
Placering innebär placering i min klass, motionsklassen, tor t.o.m det är placering av de som är kvar på banan för så många åkte jag inte om i slutet...
Mellantid 1 Placering 81 557 Björnstorps IF 10:24.0 4:07.80
Mellantid 2 Placering 91 557 Björnstorps IF 25:23.0 16:15.90
Mellantid 3 Placering 99 557 Björnstorps IF 41:36.0 22:19.90
Mellantid 4 Placering 99 557 Björnstorps IF 58:18.8 36:34.30
Mellantid 5 Placering 101 557 Björnstorps IF 1:15:57.7 44:47.60
Mellantid 6 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:34:28.4 34:20.10
Mellantid 7 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:53:50.5 42:09.00
Mellantid 8 Placering 65 557 Björnstorps IF 1:54:01.0 30:26.40 11s =)
Mellantid 9 Placering 71 557 Björnstorps IF 2:13:50.2 37:57.00
Mellantid 10 Placering 77 557 Björnstorps IF 2:34:16.9 46:04.50
Mellantid 11 Placering 86 557 Björnstorps IF 2:55:01.7 54:26.90
Mellantid 12 Placering 87 557 Björnstorps IF 3:16:39.9 59:46.00
Mellantid 13 Placering 90 557 Björnstorps IF 3:37:22.1 59:43.90
Mellantid 14 Placering 93 557 Björnstorps IF 3:57:52.1 59:49.30
Mellantid 15 Placering 20 557 Björnstorps IF 3:58:02.8 57:03.90 10 s =)
Mellantid 16 Placering 13 557 Björnstorps IF 4:20:36.0 54:30.60
Varv 1: 10.24
Varv 2: 14.59
Varv 3: 16.13
Varv 4: 16.32
Varv 5: 16.39
Varv 6: 18.37
Varv 7: 19.22
Varv 8: 20.00
Varv 9: 20.26
Varv 10: 20.44
Varv 11: 21.38
Varv 12: 20.43
Varv 13: 20.29
Varv 14: 22.44
Som man kan se så var jag snabbast i början, första varvet var kortare än de andra därav den lägre tiden. Syns också att jag blev tröttare för varje varv för nästan varje varv tog längre tid än det förra...förutom de 2 varven när jag gav allt för att få fortsätta där bröt jag trnden men det visade sig på det sista varvet att jag tog ut mig. De sista varvet var liiite längre än de övriga men inte så att det skulle skilja 2 minuter...
Hur man kan ramla från under 15 minuter /varv till över 20 minuter är ju en bra fråga, till mitt försvar så kan jag skylla på dåliga eller obefintliga spår.
Kroppen känns rätt bra såhär några dagar efteråt, fick en del infanterield av åkningen för att det var så varmt och man svettades rejält om benen. Blåsor på båda tummarna, glömde tejpa igen samt fortfarande problem med handlederna, ska vila de helt fram till nästa lopp nu tänkte jag!
Placering innebär placering i min klass, motionsklassen, tor t.o.m det är placering av de som är kvar på banan för så många åkte jag inte om i slutet...
Mellantid 1 Placering 81 557 Björnstorps IF 10:24.0 4:07.80
Mellantid 2 Placering 91 557 Björnstorps IF 25:23.0 16:15.90
Mellantid 3 Placering 99 557 Björnstorps IF 41:36.0 22:19.90
Mellantid 4 Placering 99 557 Björnstorps IF 58:18.8 36:34.30
Mellantid 5 Placering 101 557 Björnstorps IF 1:15:57.7 44:47.60
Mellantid 6 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:34:28.4 34:20.10
Mellantid 7 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:53:50.5 42:09.00
Mellantid 8 Placering 65 557 Björnstorps IF 1:54:01.0 30:26.40 11s =)
Mellantid 9 Placering 71 557 Björnstorps IF 2:13:50.2 37:57.00
Mellantid 10 Placering 77 557 Björnstorps IF 2:34:16.9 46:04.50
Mellantid 11 Placering 86 557 Björnstorps IF 2:55:01.7 54:26.90
Mellantid 12 Placering 87 557 Björnstorps IF 3:16:39.9 59:46.00
Mellantid 13 Placering 90 557 Björnstorps IF 3:37:22.1 59:43.90
Mellantid 14 Placering 93 557 Björnstorps IF 3:57:52.1 59:49.30
Mellantid 15 Placering 20 557 Björnstorps IF 3:58:02.8 57:03.90 10 s =)
Mellantid 16 Placering 13 557 Björnstorps IF 4:20:36.0 54:30.60
Varv 1: 10.24
Varv 2: 14.59
Varv 3: 16.13
Varv 4: 16.32
Varv 5: 16.39
Varv 6: 18.37
Varv 7: 19.22
Varv 8: 20.00
Varv 9: 20.26
Varv 10: 20.44
Varv 11: 21.38
Varv 12: 20.43
Varv 13: 20.29
Varv 14: 22.44
Som man kan se så var jag snabbast i början, första varvet var kortare än de andra därav den lägre tiden. Syns också att jag blev tröttare för varje varv för nästan varje varv tog längre tid än det förra...förutom de 2 varven när jag gav allt för att få fortsätta där bröt jag trnden men det visade sig på det sista varvet att jag tog ut mig. De sista varvet var liiite längre än de övriga men inte så att det skulle skilja 2 minuter...
Hur man kan ramla från under 15 minuter /varv till över 20 minuter är ju en bra fråga, till mitt försvar så kan jag skylla på dåliga eller obefintliga spår.
Kroppen känns rätt bra såhär några dagar efteråt, fick en del infanterield av åkningen för att det var så varmt och man svettades rejält om benen. Blåsor på båda tummarna, glömde tejpa igen samt fortfarande problem med handlederna, ska vila de helt fram till nästa lopp nu tänkte jag!
söndag 25 januari 2009
Stråkenloppet Tävlingsdagen
Så var det då dags för nästa skidlopp, Stråkenloppet i Mullsjö utanför Jönköping. Gick upp kl 5 för att vara där kl 9, fixa det sista och lämna in skidorna för vallning. Tur var det, det var klisterföre idag och jag kan inte valla med klister, dessutom har jag inget.
Denna gången hade jag anmält mig till motionärsklassen efter Maserloppets upplevelser, tyvärr visade det sig att vara ett misstag. Eftersom det inte hade snöat eller varit kallt på alldeles för länge kördes banan på ett konstspår, totalt var det 2 parallella spår och eliten använde det ena för att åka om i så vi "vanliga" åkare fick hålla till vänster hela tiden(omkörning skedde på höger sida).
Banan var ca 2,8 km lång och vi skulle åka 14!! varv, det var mentalt rätt påfrestande att bara åka runt, runt. Det positiva var att man inte behövde ha med sig egen vätska ef
tersom man passerade vätskekontroll en gång var 15-20e minut. Man kan ju lugnt påstå att man kunde banan bra i slutet.
En annan sak som var bra var att man alltid hade folk i närheten, antingen mötande(skrev jag att banan gick fram och tillbaka) eller framför, bakom.
Detta resulterade i att det ibland blev total tvärstopp, i uppförsbackarna stod man nästans stilla och i nedförsbackarna fick man åka och bromsa för att inte åka på framförvarande. Ibland försökte jag mig på en omåkning med oftast så var det någon som skrek bakifrån, ur spår, eller åkare bakom, eller elit passerar, håll in stavarna var också rätt vanligt att höra eftersom det var extremt tätt mellan spåren och det lätt blev kollisioner.
Åkaren var själv skyldig att hålla reda på antalet körda varv, vilket kanske inte låter så svårt men det är många varv att köra och lätt att man tror man är inne på nästa varv.
Om man gick i mål utana tt ha kört sina 14 varv först blev man diskad så det var väldigt viktigt att hålla reda på de. Själv använde jag min pulsklocka men jag vet andra som hade ramsor för att hålla koll på det.
I slutet fick vi reda på att om man vinkade till speakern när man passerade varvning så kunde han meddela antal varv. JAg provade ett par gånger men problemet var att vet aomd et var varvet man var inne på eller det man skulle påbörja...
Det märktes rätt bra att det här var ett seedningslopp i södra Sverige, det var mycket mer blåbär än sist och man hörde en hel del skåningar och danskar i spåren.
De första varven gick rätt bra tyckte jag, kolliderade någon gång med stavar o tappade balansen något men det var ändå åkbart i mitt ytterspår. Efter ca halva sträckan kände jag att jag hade ont i handlederna igen, det känns speciellt när man stakar. Som tur? var blev det inte så mycket stakning eftersom jag isåfall kom ikapp framförvarande hela tiden samt att det va rlättare att trassla in sig i de som åkte bredvid en. Men när man gjorde en omkörning blev det ju staka för glatta livet. Diagonalåkningen fungerade riktigt bra tycker jag, klistervallan funkade jättebra och jag hade fäste under nästan hela loppet.
När eliten hade börjat komma i mål så vågade man sig oftare ut i omkörningsspåret, tyvärr var det bara slask kvar och spåren höll väl ihop sådär, det var fortfarande bättre spår än på Vasaloppet förra året men det var ju inte så att man kunde hitta något att åka skidor i. Mest tallbarr, grenar och jord var det att åka på, hoppas skidorna tål det? där var några funktionärer som hela tiden skottade i mer snö för att hålla banan i åkbart skick.
500 åkare i 14 varv motsvarar ju 7000 personer som åker i samma spår, ungefär hälften mot Vasaloppet eller lika många som under öppet spår.
Efter mitt elfte varv kände jag att jag var tvungen att snabba upp tempot något. Om man inte hade påbörjat sitt 14 varv innan 4 timmar hade gått så drog de repet. Det skulle ju vara otroligt förargligt att inte få fortsätta och åka det sista varvet så jag gav allt jag hade kvar de 2 varven. Tur var väl det för jag kom in med 3 minuter till godo! Precis när jag passerat varvningen säger speakern att eftersom det har varit så dåliga förutsättnignar idag så kommer de låta alla som vill att få fortsätta ändå, det var ju snällt av tävlingsledningen för att komma över 4 timmar med de förutsättningarna är verkligen inget pinsamt.
De sista varven var fästet helt borta och diagonalåkningen var omöjlig att få rätt på och jag bara halkade omkring så jag fick återgå till stakning. Nu kunde man ju hålla sig i omkörningsspåret som tyvärr inte fanns längre eftersom det bara var en ren sörja kvar.
Lite lustigkurre var jag när någon bakom ropade ur spår och jag svarade med att jag hittar inga...=) Det var många som trodde de var mycket duktigare än vad de var när de ropade ur spår, man flyttade sig och sen lyckades de aldrig komma om en ändå.
Min sluttid blev 4.20 och det är ju ingen fantastisk tid men jag var ändå nöjd att jag lyckades genomföra loppet. Det är ju verkligen inget roligt att åka skidor under dessa förutsättningarna tycker jag. Dessutom är det nästan helt omöjligt för en motionär att få en bra tid eftersom eliten prioriteras så högt som den gör och vi andra får stå och köa istället. Ändå var det ingen otrevlig eller irriterad stämning, folk visade hänsyn för det mesta tycker jag vilket var rätt skönt.
Sammanfattningsvis så tycker jag att arrangemanget var godkänt, svårt att göra så mycket om det inte finns någon snö, ett spår till hade ju varit önskvärt för att slippa stå i kö.
Min egen prestation är jag också nöjd med, om man inte stirrar sig blind på tiden utan ser från möjligheterna ur mitt eget perspektiv och tar in dagens föutsättningar i berökning så känner jag att jag gjort vad jag kunnat. Efter jag passerat mållinjen var jag inte i närheten så trött som under Maserloppet, hade fortfarande krafter kvar och hade det behövts fler varv hade jag klarat av det. Det kan också bero på att jag fick vätska 3-4 gånger/mil, jag stannade vid vätskekontrollen alla varv utom det första, eller så var det helt enkelt så att terrängen var mer lättåkt, det fanns ju egentligen bara 2 mindre backar att prata om, de var rätt långa men inte så branta.
Spekulerar man så kan jag nog ha tappat en 20-30 minuter på att få "vänta" totalt men det är ju inget man vet och det är ju inte så att tävlingsledningen drar av tiden p.g.a att det var trångt.
Med min sluttid 4.20 så lär det knappast bli någon seedning denna gången heller, men träning fick jag! Fick t.o.m ett pris, blev en piketröja med reklam för skidtunneln i Torsby, dock så var inte detta p.g.a att jag kämpade mig runt hela banan utan jag vann på mitt startnummer =)
Denna gången hade jag anmält mig till motionärsklassen efter Maserloppets upplevelser, tyvärr visade det sig att vara ett misstag. Eftersom det inte hade snöat eller varit kallt på alldeles för länge kördes banan på ett konstspår, totalt var det 2 parallella spår och eliten använde det ena för att åka om i så vi "vanliga" åkare fick hålla till vänster hela tiden(omkörning skedde på höger sida).
Banan var ca 2,8 km lång och vi skulle åka 14!! varv, det var mentalt rätt påfrestande att bara åka runt, runt. Det positiva var att man inte behövde ha med sig egen vätska ef
tersom man passerade vätskekontroll en gång var 15-20e minut. Man kan ju lugnt påstå att man kunde banan bra i slutet.En annan sak som var bra var att man alltid hade folk i närheten, antingen mötande(skrev jag att banan gick fram och tillbaka) eller framför, bakom.
Detta resulterade i att det ibland blev total tvärstopp, i uppförsbackarna stod man nästans stilla och i nedförsbackarna fick man åka och bromsa för att inte åka på framförvarande. Ibland försökte jag mig på en omåkning med oftast så var det någon som skrek bakifrån, ur spår, eller åkare bakom, eller elit passerar, håll in stavarna var också rätt vanligt att höra eftersom det var extremt tätt mellan spåren och det lätt blev kollisioner.
Åkaren var själv skyldig att hålla reda på antalet körda varv, vilket kanske inte låter så svårt men det är många varv att köra och lätt att man tror man är inne på nästa varv.
Om man gick i mål utana tt ha kört sina 14 varv först blev man diskad så det var väldigt viktigt att hålla reda på de. Själv använde jag min pulsklocka men jag vet andra som hade ramsor för att hålla koll på det.
I slutet fick vi reda på att om man vinkade till speakern när man passerade varvning så kunde han meddela antal varv. JAg provade ett par gånger men problemet var att vet aomd et var varvet man var inne på eller det man skulle påbörja...
Det märktes rätt bra att det här var ett seedningslopp i södra Sverige, det var mycket mer blåbär än sist och man hörde en hel del skåningar och danskar i spåren.
De första varven gick rätt bra tyckte jag, kolliderade någon gång med stavar o tappade balansen något men det var ändå åkbart i mitt ytterspår. Efter ca halva sträckan kände jag att jag hade ont i handlederna igen, det känns speciellt när man stakar. Som tur? var blev det inte så mycket stakning eftersom jag isåfall kom ikapp framförvarande hela tiden samt att det va rlättare att trassla in sig i de som åkte bredvid en. Men när man gjorde en omkörning blev det ju staka för glatta livet. Diagonalåkningen fungerade riktigt bra tycker jag, klistervallan funkade jättebra och jag hade fäste under nästan hela loppet.
När eliten hade börjat komma i mål så vågade man sig oftare ut i omkörningsspåret, tyvärr var det bara slask kvar och spåren höll väl ihop sådär, det var fortfarande bättre spår än på Vasaloppet förra året men det var ju inte så att man kunde hitta något att åka skidor i. Mest tallbarr, grenar och jord var det att åka på, hoppas skidorna tål det? där var några funktionärer som hela tiden skottade i mer snö för att hålla banan i åkbart skick.
500 åkare i 14 varv motsvarar ju 7000 personer som åker i samma spår, ungefär hälften mot Vasaloppet eller lika många som under öppet spår.
Efter mitt elfte varv kände jag att jag var tvungen att snabba upp tempot något. Om man inte hade påbörjat sitt 14 varv innan 4 timmar hade gått så drog de repet. Det skulle ju vara otroligt förargligt att inte få fortsätta och åka det sista varvet så jag gav allt jag hade kvar de 2 varven. Tur var väl det för jag kom in med 3 minuter till godo! Precis när jag passerat varvningen säger speakern att eftersom det har varit så dåliga förutsättnignar idag så kommer de låta alla som vill att få fortsätta ändå, det var ju snällt av tävlingsledningen för att komma över 4 timmar med de förutsättningarna är verkligen inget pinsamt.
De sista varven var fästet helt borta och diagonalåkningen var omöjlig att få rätt på och jag bara halkade omkring så jag fick återgå till stakning. Nu kunde man ju hålla sig i omkörningsspåret som tyvärr inte fanns längre eftersom det bara var en ren sörja kvar.
Lite lustigkurre var jag när någon bakom ropade ur spår och jag svarade med att jag hittar inga...=) Det var många som trodde de var mycket duktigare än vad de var när de ropade ur spår, man flyttade sig och sen lyckades de aldrig komma om en ändå.
Min sluttid blev 4.20 och det är ju ingen fantastisk tid men jag var ändå nöjd att jag lyckades genomföra loppet. Det är ju verkligen inget roligt att åka skidor under dessa förutsättningarna tycker jag. Dessutom är det nästan helt omöjligt för en motionär att få en bra tid eftersom eliten prioriteras så högt som den gör och vi andra får stå och köa istället. Ändå var det ingen otrevlig eller irriterad stämning, folk visade hänsyn för det mesta tycker jag vilket var rätt skönt.
Sammanfattningsvis så tycker jag att arrangemanget var godkänt, svårt att göra så mycket om det inte finns någon snö, ett spår till hade ju varit önskvärt för att slippa stå i kö.
Min egen prestation är jag också nöjd med, om man inte stirrar sig blind på tiden utan ser från möjligheterna ur mitt eget perspektiv och tar in dagens föutsättningar i berökning så känner jag att jag gjort vad jag kunnat. Efter jag passerat mållinjen var jag inte i närheten så trött som under Maserloppet, hade fortfarande krafter kvar och hade det behövts fler varv hade jag klarat av det. Det kan också bero på att jag fick vätska 3-4 gånger/mil, jag stannade vid vätskekontrollen alla varv utom det första, eller så var det helt enkelt så att terrängen var mer lättåkt, det fanns ju egentligen bara 2 mindre backar att prata om, de var rätt långa men inte så branta.
Spekulerar man så kan jag nog ha tappat en 20-30 minuter på att få "vänta" totalt men det är ju inget man vet och det är ju inte så att tävlingsledningen drar av tiden p.g.a att det var trångt.
Med min sluttid 4.20 så lär det knappast bli någon seedning denna gången heller, men träning fick jag! Fick t.o.m ett pris, blev en piketröja med reklam för skidtunneln i Torsby, dock så var inte detta p.g.a att jag kämpade mig runt hela banan utan jag vann på mitt startnummer =)
lördag 24 januari 2009
Förberedelse Stråkenloppet
Då var det dags för mitt andra skidlopp, denna gången i Mullsjö nordväst om Jönköping. Hade hoppats på att få lite bättre föutsättningar än sist med vädret och före men det har minsann blivit plusgrader just denna helgen, lite irriterande. Efter att ha lyssnat på "experterna" så är det visst klister som gäller. Jag ha rju inget kliste roch dessutom tejp på med någon sprayvalla ovanpå det. Körde lite vallaväck och tänker lämna in skidorna för vallning vid starten imorgon istället.
Snö finns där visst inte heller utan de har en bana på 3,4 km som man får åka 13 varv, grymt tråkigt. Ska man hitta något positivt så är det ju att man passerar vätskekontrollen vid starten många gånger i alla fall =) dessutom är det visst en väldigt flask bana, 2 backar på 10-15 meters stigning det är det hela. Hoppas att jag kan lyckas att få en tillräckligt bra tid denna gången för att seeda upp mig ett startled till Vasaloppet!
Nu är det sängdags här, klockan är redan 22.00 och jag måste upp vid 05 imorgon bitti, hoppas jag får ordentligt med sömn nu bara.
Snö finns där visst inte heller utan de har en bana på 3,4 km som man får åka 13 varv, grymt tråkigt. Ska man hitta något positivt så är det ju att man passerar vätskekontrollen vid starten många gånger i alla fall =) dessutom är det visst en väldigt flask bana, 2 backar på 10-15 meters stigning det är det hela. Hoppas att jag kan lyckas att få en tillräckligt bra tid denna gången för att seeda upp mig ett startled till Vasaloppet!
Nu är det sängdags här, klockan är redan 22.00 och jag måste upp vid 05 imorgon bitti, hoppas jag får ordentligt med sömn nu bara.
torsdag 22 januari 2009
Dåliga trenden bruten
Sitter här framför datorn och är supernöjd! Har äntligen lyckats komma igång med träningen och så skönt det var. Hade ju egentligen tänk börja med taekwondo denna veckan men det blev ingen träning i tisdags eftersom jag satt fast i e bilkö i en timme istället. Idag är det med taekwondo men jag vågar inte riskera att gå dit och skada mig och missa skidtävlingen på Söndag.
Istället blev det löpning idag, vilket jag inte gjort sedan 24e november så det var verkligen dags.
2 yttervarv runt pildammsparken i vad som kändes som ett rätt snabbt tempo men klockan visade 30 minuter vilket är riktigt långsamt. Nåja får väl ta det för vad det är första gången och utgå från denna tiden och förbättra den istället.
Efter halva första varvet fick jag otroligt ont i sidan, inte riktigt som håll, mer skarp smärta, jag försökte ändå slappna av och springa vidare och det gav med sig efter ett tag, förutom det var det inga problem, ingen fot som domnade och det var krafter kvar i slutet. Niu ska jag bara stretcha och belöna mig med en varm dusch! =)
Istället blev det löpning idag, vilket jag inte gjort sedan 24e november så det var verkligen dags.
2 yttervarv runt pildammsparken i vad som kändes som ett rätt snabbt tempo men klockan visade 30 minuter vilket är riktigt långsamt. Nåja får väl ta det för vad det är första gången och utgå från denna tiden och förbättra den istället.
Efter halva första varvet fick jag otroligt ont i sidan, inte riktigt som håll, mer skarp smärta, jag försökte ändå slappna av och springa vidare och det gav med sig efter ett tag, förutom det var det inga problem, ingen fot som domnade och det var krafter kvar i slutet. Niu ska jag bara stretcha och belöna mig med en varm dusch! =)
tisdag 20 januari 2009
Hatar inte ruillskidor, var lite bitter sist bara
Efter mitt förra bittra inlägg får jag skriva något positivt tänkte jag. Fick träningsvärk av rullskidorna som jag åkte i Söndags och det är ju alltid positivt. Är en rätt så tråkig sträcka jag åker på ribban fram och tillbaka några gånger, denna gången blev det bara en gång. När jag tränar rullskidor med Björnstorp är det verkligen MYCKET roligare, tyvärr blir det inte så ofta längre. Nu blir det ju ca ett skidlopp varannan vecka, på snö t.o.m =) och det är tillräcklig träning för mig.
Tanken är att denna terminen ska ajg satsa på Taekwondo och varva lite med löpning, åka rullskidor kommer jag inte att göra efter 1 Mars då Vasaloppet är över, snöskidor får vi se om det blir något mer. Man har ju en förmåga att glömma hur jobbigt saker är efter bara en liten stund. Av Maserloppet kommer jag bara ihåg att det var kul, bra glid och skönt att komma i mål. Att jag var helt slut, kämpade som ett djur och bara ville lägga mig ner och be tävlingsledaren skicka ut en skoter att hämta mig det är nästan redan glömt!
Tur man har kan förtränga de jobbiga stunderna med sitt selektiva minne =)
Tanken är att denna terminen ska ajg satsa på Taekwondo och varva lite med löpning, åka rullskidor kommer jag inte att göra efter 1 Mars då Vasaloppet är över, snöskidor får vi se om det blir något mer. Man har ju en förmåga att glömma hur jobbigt saker är efter bara en liten stund. Av Maserloppet kommer jag bara ihåg att det var kul, bra glid och skönt att komma i mål. Att jag var helt slut, kämpade som ett djur och bara ville lägga mig ner och be tävlingsledaren skicka ut en skoter att hämta mig det är nästan redan glömt!
Tur man har kan förtränga de jobbiga stunderna med sitt selektiva minne =)
söndag 18 januari 2009
Hata rullskidor
Kom nyss hem från ett kort rullskidepass, usch vad dåligt det gick. Efter att ha åkt med snö som underlag var det verkligen ett bakslag att gå över till asfalt. Trodde jag var utvilad efter förra helgens prövnin men efter att ha åkt bara ett par minuter började jag känna av i armarna efter stakningen. Tog det väldigt lugnt för att inte riskera att slita ut mig inför nästa veckas tävling. Kallt var det med, o tråkig väg, nej ingen bra dag alls, längtar tillbaka till snön!
lördag 17 januari 2009
Nya friska tag
Då har man hämtat sig från förra veckans strapatser. Egentligen så ska jag inte se det som ett misslyckande, höjde min nivå rejält och satte många nya personliga rekord. Att jag sen missade min seedning med 5 minuter är ju rejät irriterande.
Har kollat upp fler seedningslopp i södra Sverige och hittat stråkenloppet som går av stapeln nästa helg den 25/1 i Mullsjö mellan Jönköping och Skövde.
Man kan ju alltid få mer träning tänkte jag och är nu anmäld, denna gången till motionsklassen istället för tävlingsklassen eftersom man ändå blir överkörd i början, de gäller att lära sig av sina misstag sägs det. Tävlingen är 40 km lång och som det ser ut nu så har de bara konstspår på 3-4 km så det kommer bli många varv...
Efter att ha kollat väderprognosen så finns det faktiskt hopp om lite bättre förutsättningar, det ska snöa och vara minusgrader hela veckan, kanske t.o.m går att valla och få fäste denna gången, hade varit trevligt för en gångs skull!
Har kollat upp fler seedningslopp i södra Sverige och hittat stråkenloppet som går av stapeln nästa helg den 25/1 i Mullsjö mellan Jönköping och Skövde.
Man kan ju alltid få mer träning tänkte jag och är nu anmäld, denna gången till motionsklassen istället för tävlingsklassen eftersom man ändå blir överkörd i början, de gäller att lära sig av sina misstag sägs det. Tävlingen är 40 km lång och som det ser ut nu så har de bara konstspår på 3-4 km så det kommer bli många varv...
Efter att ha kollat väderprognosen så finns det faktiskt hopp om lite bättre förutsättningar, det ska snöa och vara minusgrader hela veckan, kanske t.o.m går att valla och få fäste denna gången, hade varit trevligt för en gångs skull!
måndag 12 januari 2009
Maserloppet tävlingsdagen
Så var det då äntligen? dags för mitt första skidlopp. Visste inte vad jag skulle förvänta mig, målet var att lyckas åka på en så pass bra tid så jag kunde seeda upp mig ett startled i Vasaloppet. Att komma runt såg jag som en självklarhet, omöjligt ska det ju ändå inte vara.
Nervositeten var på topp och jag gick nog på toa 3 gånger den sista timmen, funderade på hur mycket kläder jag skulle åka i, om jag skulle valla om ovanpå tejpen, om gildvallan jag lagt fungerade m.m
Jag hade anmält mig i tävlingsklassen H21, vilket visade sig vara ett misstag. Pratade med tävlingsledaren innan och frågade om skillnaden mellan H21 och motionärsklassen och det var bara att man startade längre fram i H21, bra tänkte jag men när starten gick så insåg jag att jag stod helt fel. Vilken masshysteri, folk slog sig nästan fram för att komma före i spåret, jag försökte hålla mig ute i kanten och undvika att bryta stavar eller skidor som tyvärr en klubbkamrat gjorde.
När den västa hysterin lagt sig och man kunde börja åka skidor upptäckte jag att fästet var obefintligt, bakhalt, det som inte fick hända. Det var inget att göra bara att staka för kung och fosterland, som tur var hade jag mycket bättre glid än dagen innan, trist man aldrig kan få ha båda. Efter 10 km så var det första vätskekontrollen och jag passade på att titta på klockan, exakt 50 minuter hade jag åkt då, alltså 5 min /km vilket jag aldrig gjort tidigare, här tänkte jag att om jag lyckas hålla det tempot så kan jag faktiskt fixa en hyfsad tid.
Jag hade bestämt mig för att ge max hela tiden, det var min enda chans, varje gång jag försökte ta det lugnt i en uppförsbacke eller något så peppade jag mig själv att det är "bara" ett halvt Vasalopp, måste öka takten och på något sätt så gick det.
Nästa 8 km gick också bra, fick upp en rejäl fart(enligt mig) och åkte om flera stycken. Den sista biten tillhörde elitspåret och här började problemen. Framför mig så kom den ena branta uppförsbacken efter den andra, har man inget fäste här så är det ju helt omöjligt att åka. Jag saxade så gott det gick men ibland slant jag och föll ner en bit och fick börja om igen. Det var så knäckande att ha åkt hela banan utan problem och så mötas av en sådan här motgång men det var bara att bita ihop och kämpa på.
Efter något som kändes som en evighet så kunde jag höra speakern från stadion och insåg jag var nära, precis innan hade jag frågat en funktionär hur långt det var kvar och fått svaret 2 km vilket var fruktansvärt knäckande så när jag insåg att det bara var runt hörnet fick jag nya krafter. Lyckades komma runt på 1.45 vilket jag var otroligt nöjd med. Passade på att få skidorna omvallade under tiden som jag fyllde på med lite vätska. Sa till att jag hade vallat med tejp men de tyckte ändå det var värt ett försök att spraya på lite ovanpå.
Efter det var det bara att ge sig ut igen, hade ju halva loppet kvar, kände jag hade nya krafter nu när jag hade mindre än hälften av loppet kvar. Pigg och glad var jag men det försvanns snabbt när jag insåg att nu hade jag inget glid heller och inte mycket bättre fäste, om det var för att det blivit varmare och töade eller för omvallningen vet jag inte men sämre gick det i alla fall.
Nu börjades stakningen kännas av med, har aldrig varit en större fan av stakning, brukar mest diagonala eller staka med frånskjut men eftersom det inte funkade nu hade jag inget val. Jag kände av i handleder att jag överansträngt de, varje tag gjorde riktigt ont, men det gick ju inte att sluta nu. Försökte tänka på vad jag lärt mig på träningarna för att få ut så mycket som möjligt av varje tag, använd överkroppen och magen så mycket som möjligt, bara att tänka på det gick bättre. Att jag just åkte förbi Mattias Svahn som stod och tittade i spåret gjorde ju att jag tänkte på allt han sagt under träningslägret förra året.
Till sist nådde jag då vätskekontrollen och visste att det bara var 11 km kvar, efter lite vätska och sportdryck kämpade jag mig vidare fram till elitspåret igen där jag svor som jag aldrig gjort innan. Denna gången var det värre än sist, backarna kändes ännu brantare, glidet var obefintligt förutom bakåt så jag fick kämpa som ett djur. Den brantaste backen gick det inte att saxa uppför, jag bara gled ner hela tiden, blev omåkt av 3 åkare under tiden jag kämpade där, provade med brett mellan skidorna, smalt, staka, gå på sidan men inget funkade, till sist fick jag sätta knäna o mer eller mindre krypa upp för upp skulle jag. Jag var så trött som jag aldrig varit förr, räknade minuter som kunde vara kvar för avståndsskyltar fanns det inga längre. Kom inte riktigt ihåg hur banan såg ut fastän jag hade åkt på samma ställe för mindre än 2 timmar sedan. Många gånger hoppades jag att jag skulle se skidstadion runt nästa hörn men icke...tittade förtvivlat på klockan och insåg att minuterna hade rusat iväg medan jag kämpade i uppförsbackarna, all ork var borta, jag gick helt in i väggen, blev totalt likgiltig inför allt men jag kunde ju inte stanna där och ju snabbare jag kom i mål ju snabbare tog eländet slut. Bestämde mig för att detta var sista gången jag stod på ett par skidor, la ner allt som hette Vasalopp och vinkade rarväl åt klassikern.
När jag äntligen kom in på stadion lyckades jag göra min första vurpa, just då spelade det ingen roll, för det första brydde jag mig inte och för det andra var det bara en handfull människor kvar därinne ändå. Min sluttid blev 3.46 och andra varvet tog alltså 16 minuter längre än första, dock så tog omvallningen ett par minuter men lite sämre åkte jag andra varvet, just då orkade jag inte bry mig om tiden ändå, var bara glad att det var över.
Allt som allt så var jag ändå jättenöjd, för mig var det en jätteprestation! Jag har aldrig åkt en så lång sträcka tidigare och framför allt har jag aldrig åkt så snabbt( för mig är 5min/km snabbt) och aldrig stakat så långt, att jag sen inte kom in på 3.30 är ju en annan sak.
Nervositeten var på topp och jag gick nog på toa 3 gånger den sista timmen, funderade på hur mycket kläder jag skulle åka i, om jag skulle valla om ovanpå tejpen, om gildvallan jag lagt fungerade m.m
Jag hade anmält mig i tävlingsklassen H21, vilket visade sig vara ett misstag. Pratade med tävlingsledaren innan och frågade om skillnaden mellan H21 och motionärsklassen och det var bara att man startade längre fram i H21, bra tänkte jag men när starten gick så insåg jag att jag stod helt fel. Vilken masshysteri, folk slog sig nästan fram för att komma före i spåret, jag försökte hålla mig ute i kanten och undvika att bryta stavar eller skidor som tyvärr en klubbkamrat gjorde.
När den västa hysterin lagt sig och man kunde börja åka skidor upptäckte jag att fästet var obefintligt, bakhalt, det som inte fick hända. Det var inget att göra bara att staka för kung och fosterland, som tur var hade jag mycket bättre glid än dagen innan, trist man aldrig kan få ha båda. Efter 10 km så var det första vätskekontrollen och jag passade på att titta på klockan, exakt 50 minuter hade jag åkt då, alltså 5 min /km vilket jag aldrig gjort tidigare, här tänkte jag att om jag lyckas hålla det tempot så kan jag faktiskt fixa en hyfsad tid.
Jag hade bestämt mig för att ge max hela tiden, det var min enda chans, varje gång jag försökte ta det lugnt i en uppförsbacke eller något så peppade jag mig själv att det är "bara" ett halvt Vasalopp, måste öka takten och på något sätt så gick det.
Nästa 8 km gick också bra, fick upp en rejäl fart(enligt mig) och åkte om flera stycken. Den sista biten tillhörde elitspåret och här började problemen. Framför mig så kom den ena branta uppförsbacken efter den andra, har man inget fäste här så är det ju helt omöjligt att åka. Jag saxade så gott det gick men ibland slant jag och föll ner en bit och fick börja om igen. Det var så knäckande att ha åkt hela banan utan problem och så mötas av en sådan här motgång men det var bara att bita ihop och kämpa på.
Efter något som kändes som en evighet så kunde jag höra speakern från stadion och insåg jag var nära, precis innan hade jag frågat en funktionär hur långt det var kvar och fått svaret 2 km vilket var fruktansvärt knäckande så när jag insåg att det bara var runt hörnet fick jag nya krafter. Lyckades komma runt på 1.45 vilket jag var otroligt nöjd med. Passade på att få skidorna omvallade under tiden som jag fyllde på med lite vätska. Sa till att jag hade vallat med tejp men de tyckte ändå det var värt ett försök att spraya på lite ovanpå.
Efter det var det bara att ge sig ut igen, hade ju halva loppet kvar, kände jag hade nya krafter nu när jag hade mindre än hälften av loppet kvar. Pigg och glad var jag men det försvanns snabbt när jag insåg att nu hade jag inget glid heller och inte mycket bättre fäste, om det var för att det blivit varmare och töade eller för omvallningen vet jag inte men sämre gick det i alla fall.
Nu börjades stakningen kännas av med, har aldrig varit en större fan av stakning, brukar mest diagonala eller staka med frånskjut men eftersom det inte funkade nu hade jag inget val. Jag kände av i handleder att jag överansträngt de, varje tag gjorde riktigt ont, men det gick ju inte att sluta nu. Försökte tänka på vad jag lärt mig på träningarna för att få ut så mycket som möjligt av varje tag, använd överkroppen och magen så mycket som möjligt, bara att tänka på det gick bättre. Att jag just åkte förbi Mattias Svahn som stod och tittade i spåret gjorde ju att jag tänkte på allt han sagt under träningslägret förra året.
Till sist nådde jag då vätskekontrollen och visste att det bara var 11 km kvar, efter lite vätska och sportdryck kämpade jag mig vidare fram till elitspåret igen där jag svor som jag aldrig gjort innan. Denna gången var det värre än sist, backarna kändes ännu brantare, glidet var obefintligt förutom bakåt så jag fick kämpa som ett djur. Den brantaste backen gick det inte att saxa uppför, jag bara gled ner hela tiden, blev omåkt av 3 åkare under tiden jag kämpade där, provade med brett mellan skidorna, smalt, staka, gå på sidan men inget funkade, till sist fick jag sätta knäna o mer eller mindre krypa upp för upp skulle jag. Jag var så trött som jag aldrig varit förr, räknade minuter som kunde vara kvar för avståndsskyltar fanns det inga längre. Kom inte riktigt ihåg hur banan såg ut fastän jag hade åkt på samma ställe för mindre än 2 timmar sedan. Många gånger hoppades jag att jag skulle se skidstadion runt nästa hörn men icke...tittade förtvivlat på klockan och insåg att minuterna hade rusat iväg medan jag kämpade i uppförsbackarna, all ork var borta, jag gick helt in i väggen, blev totalt likgiltig inför allt men jag kunde ju inte stanna där och ju snabbare jag kom i mål ju snabbare tog eländet slut. Bestämde mig för att detta var sista gången jag stod på ett par skidor, la ner allt som hette Vasalopp och vinkade rarväl åt klassikern.
När jag äntligen kom in på stadion lyckades jag göra min första vurpa, just då spelade det ingen roll, för det första brydde jag mig inte och för det andra var det bara en handfull människor kvar därinne ändå. Min sluttid blev 3.46 och andra varvet tog alltså 16 minuter längre än första, dock så tog omvallningen ett par minuter men lite sämre åkte jag andra varvet, just då orkade jag inte bry mig om tiden ändå, var bara glad att det var över.
Allt som allt så var jag ändå jättenöjd, för mig var det en jätteprestation! Jag har aldrig åkt en så lång sträcka tidigare och framför allt har jag aldrig åkt så snabbt( för mig är 5min/km snabbt) och aldrig stakat så långt, att jag sen inte kom in på 3.30 är ju en annan sak.
Maserloppet förberedelser
Då har det blivit dags för premiärinlägget för denna bloggen!
Förra årets träning finns på http://traning2008.blogspot.com
Har ju inte blivit så mycket träning den sista tiden men nu var det dags för min första skidtävling, förutom Vasaloppet. Detta var Maserloppet som egentligen skulle gått i Borlänge men blivit flyttat till Orsa p.g.a snöbrist.
Åkte upp med min skidklubb, Björnstorp redan på fredagen för att i lugn och ro hinna förbereda sig, kolla in banan och förbereda sig under Lördagen för att köra loppet på söndagen.
Vädret var inte på vår sida, såg ut att bli plusgrader under Söndagen och nederbörd och väldigt svårvallat. Provade för första gången med tejp och det gick riktigt bra. Första km jag åkte gick väldigt segt, har ju inte åkt en meter på snö på över en månad och man började inte direkt där man slutade så det gick väl sådär men efter ett tag kom jag in i det. Blev 10 km på ca 60 minuter. Fästet var fantastiskt bra men upptäckte att mitt glid var uselt. Pratade med de mer erfarna i klubben och fick lite tips hur man skulle valla. Eftersom jag aldrig hade glidvallat förutom inför Vasaloppet förra året så var det dags att göra det. Fick låna ett vallajärn oc för första gången smälta på lite glidvall, kände mig som en riktig skidåkare. =)
Nu var det bara att hoppas att man inte förstörde något annat, tejpen lämnade jag som den var.
Mycket nervositet inför tävlingen och tidigt i säng för att samla krafter!
Förra årets träning finns på http://traning2008.blogspot.com
Har ju inte blivit så mycket träning den sista tiden men nu var det dags för min första skidtävling, förutom Vasaloppet. Detta var Maserloppet som egentligen skulle gått i Borlänge men blivit flyttat till Orsa p.g.a snöbrist.
Åkte upp med min skidklubb, Björnstorp redan på fredagen för att i lugn och ro hinna förbereda sig, kolla in banan och förbereda sig under Lördagen för att köra loppet på söndagen.
Vädret var inte på vår sida, såg ut att bli plusgrader under Söndagen och nederbörd och väldigt svårvallat. Provade för första gången med tejp och det gick riktigt bra. Första km jag åkte gick väldigt segt, har ju inte åkt en meter på snö på över en månad och man började inte direkt där man slutade så det gick väl sådär men efter ett tag kom jag in i det. Blev 10 km på ca 60 minuter. Fästet var fantastiskt bra men upptäckte att mitt glid var uselt. Pratade med de mer erfarna i klubben och fick lite tips hur man skulle valla. Eftersom jag aldrig hade glidvallat förutom inför Vasaloppet förra året så var det dags att göra det. Fick låna ett vallajärn oc för första gången smälta på lite glidvall, kände mig som en riktig skidåkare. =)
Nu var det bara att hoppas att man inte förstörde något annat, tejpen lämnade jag som den var.
Mycket nervositet inför tävlingen och tidigt i säng för att samla krafter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)