Då börjar det dra ihop sig!
Fastän det "bara" är torsdag så börjar man bli lite nervös. Det blev inte så mycket träning som jag hade tänkt den sista veckan. Började känna mig lite krasslig i måndags och sprang ock köpte enchinagard direkt, placebo effekten ska inte underskattas heller.
Nu är det de sista förberedelserna, kör upp imorgon tidigt så jag håller just nu på att tvätta, packa och förbereda mig och dricker faktiskt blåbärssoppa, får ta det som träning idag! =)
Kommer att ha hela lördagen på mig att åka och värma upp vilket ska bli skönt. Är väldigt orolig för handlederna, om de gör ont direkt så har jag tid att utforska andra remmar om det kan vara det som är problemet
Som vanligt så är de 2 vanliga stressmomenten, väder, valla och klädsel, det blev visst 3. Vädret kan jag inte göra något åt och de andra 2 beror på det första så därför blir det bara 2.
Funderar på att lämna in skidorna för vallningshjälp, kostar iofs 500 kr men det kan det vara värt om de vallar rätt denna gången. Sist vallade de ju helt fel och tog 800 kr, då kan jag lika gärna göra fel själv och spara pengarna!
Det finns 2 länkar man kan följa mig under söndagens äventyr:
http://www.resultat.vasaloppet.se/vasaresult/do/se/result/searchdetail?race=1&firstName=&lastName=&club=&startNumberInRace=14067&year=2009&oid=190390685
http://www.resultat.vasaloppet.se/VasaMaps/?lang=sv
samt en sms tjänst:
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/generated/resources.Generella_sidor/infosidor/se/Resultat/seresultatsms.html
Wish me luck!!!
torsdag 26 februari 2009
måndag 23 februari 2009
Öppet spår
Igår så var det öppet spår, satt och följde lite vänner som åkte det. Var tydligen rätt så tuffa förhållanden med snöfall och nollgradigt vilket är ungefär så det brukar vara när jag själv tävlar. Det brukar resultera i att det fastnar en massa snö och is under skidorna och man får väldigt bakhalt.
För den oinsatte kan jag berätta att Öppet spår är samma sträcka som vasaloppet men utan tävlingsmomentet och ingen massstart. Detta gör att de tinte blir något 2 timmars stopp i första uppförsbacken och chanserna att klara loppet ökar radikalt. Man kan dessutom starta en timme tidigare än riktiga Vasaloppet.
Sjäklv har jag gett mig den på att jag ska fixa Vasaloppet detta året, även om jag redan gjort en svensk klassiker så va rju ursprungsmålet att åka Vasaloppet och det vill jag fortafarande göra. Alltså om mindre än en vecka så ska det förhoppningsvis vara avklarat.
Har inte blivit så mycket mer skidåkning, ingen alls om man räknar noga utan mina totala mil på snö stannar på 25 detta året vilket är myyyycket mer än jag hade förra året.
Hann med ett första taekwondopass förr aveckan och fastän man har åkt skidor i flera mil så räcker det med 15 minuters hård träning för att jag ska vara helt slut. Jag har dessutom haft träningsvärk hela helgen och då stretchade jag direkt efter träningen, vågar knappt tänka på hur det hde känts o jag inte stretchat...
Nåja, idag så ser det ut som Vasaloppet kan bli en trevlig tillställning, minusgrader och lite sol men tyvärr nederbörd. Men det är ju bara måndag idag, meterologerna hinner ändra sig många gånger till!
För den oinsatte kan jag berätta att Öppet spår är samma sträcka som vasaloppet men utan tävlingsmomentet och ingen massstart. Detta gör att de tinte blir något 2 timmars stopp i första uppförsbacken och chanserna att klara loppet ökar radikalt. Man kan dessutom starta en timme tidigare än riktiga Vasaloppet.
Sjäklv har jag gett mig den på att jag ska fixa Vasaloppet detta året, även om jag redan gjort en svensk klassiker så va rju ursprungsmålet att åka Vasaloppet och det vill jag fortafarande göra. Alltså om mindre än en vecka så ska det förhoppningsvis vara avklarat.
Har inte blivit så mycket mer skidåkning, ingen alls om man räknar noga utan mina totala mil på snö stannar på 25 detta året vilket är myyyycket mer än jag hade förra året.
Hann med ett första taekwondopass förr aveckan och fastän man har åkt skidor i flera mil så räcker det med 15 minuters hård träning för att jag ska vara helt slut. Jag har dessutom haft träningsvärk hela helgen och då stretchade jag direkt efter träningen, vågar knappt tänka på hur det hde känts o jag inte stretchat...
Nåja, idag så ser det ut som Vasaloppet kan bli en trevlig tillställning, minusgrader och lite sol men tyvärr nederbörd. Men det är ju bara måndag idag, meterologerna hinner ändra sig många gånger till!
onsdag 18 februari 2009
Åka skidor i skåne?
Åka skidor i skåne, går det verkligen, nu menar jag med snö som underlag inte asfalt. Detta är ju den vitaste vintern jag upplevt på länge i skåne med allt vad det innebär, halka och skrapa rutorna på morgonen så det borde ju finnas förutsättningar.
En vän och klubbkamrat som bor en bit ute på landet hade kört upp spår med traktorn och bjudit hem mig till att träningsåka lite. Det jag mest ville testa var om jag fick ont i handleden direkt eller om det fanns en möjlighet att ställa upp i Vasaloppet. Eftersom det var så kallt och hade frusit var spåren väldigt hårda så vi åkte ovanpå traktorspåren, fungerade förvånansvärt bra, det gled på som bara den, mest stakning blev det, hade inte ens vallat skidorna. Tror vi åkte någonstans runt 10-12 km, hade GPS:en på mig men den startade visst inte så jag fick bara med sträckan för sista varvet.
Handlederna kändes riktigt bra och kroppen i övrigt redo för att ta sig an de 9 milen som väntar om mindre än 2 vecor nu!
En vän och klubbkamrat som bor en bit ute på landet hade kört upp spår med traktorn och bjudit hem mig till att träningsåka lite. Det jag mest ville testa var om jag fick ont i handleden direkt eller om det fanns en möjlighet att ställa upp i Vasaloppet. Eftersom det var så kallt och hade frusit var spåren väldigt hårda så vi åkte ovanpå traktorspåren, fungerade förvånansvärt bra, det gled på som bara den, mest stakning blev det, hade inte ens vallat skidorna. Tror vi åkte någonstans runt 10-12 km, hade GPS:en på mig men den startade visst inte så jag fick bara med sträckan för sista varvet.
Handlederna kändes riktigt bra och kroppen i övrigt redo för att ta sig an de 9 milen som väntar om mindre än 2 vecor nu!
måndag 16 februari 2009
Engelbrektsloppet Del 2
Sorry att jag inte skrivit fördigt rapporten från Engelbrektsloppet, har haft såm otroligt mycket att göra och vill inte hafsa till något bara, nu får det bli som det blir i alla fall.
På andra varvet hade de lagt till en trevlig liten slinga på 8 km där de hade den brantaste backe jag någonsin sett. När jag började saxa upp för den så bad jag böner att min fästvalla skulle hålla. Eftersom jag inte kunde stöda mig på stavarna heller så var det extra ktitiskt med benen. Som tur var så var backen ganska bred så folk kunde saxa om mig, bl.a min kompis som tappat rugorna efter mindre än 2 mil åkte om mig där. När man trodde man kommit ända upp så fortsatte den krön efter krön, försökte tänka på att efter en sådan här uåppförsbacke så måste det vara nedförsbacke minst en halvmil efteråt. =) Visste blev det en nedförsbacke men inte så mycket som jag hade hoppats på, mitt glid var fortfarande fantastiskt bra i utförsbackarna eller så var min teknik bättre för jag gled fortfarande ikapp eller t.o.m om vissa åkare! Varje omåkning känns som en vinst och tyvärr så känns det som ett nederlag när man blev omåkt, den matchen förlorade jag rejält, så är det att vara tävlingsmänniska.
Till sist så dök ju matkontrollen upp och jag kände jag hade goda tider på mig så jag passade påa tt äta bullar, apelsiner och dricka massa blåbärsdricka och något de kallade saft, vilket påminde misstänkt mycket om sportdryck som jag ju inte ville ha. Efter den här kontrollen så var jag ju tillbaka på originalbanan igen och visste precis vad som väntade, en jäkla stigning på ett par km igen. Jag försökte dela in banan i etapper, tänkte att snart kommer jag att ha satt nytt personligt rekord i distansen, det tidigare var 42 km ju vilket jag inom kort skulle överskrida. Det var väldigt kul att ha GPS:en med sig för att hålla koll på distansen för även om de hade satt ut en skylt var 5e km så ville jag veta oftare än så. Kanske det var en anledning att det tog så lång tid med, men jag behövde aldrig stanna för att titta, jag gjorde det i farten, gärna utför. Räknade också på tiderna, hade ca 3 timmar på mig att åka mindre än 2 mil, så långsamt hade jag aldrig åkt så det kändes verkligen som att det här skulle gå men mycket kan ju ske på 2 mil, speciellt efter att man redan åkt 4 så jag ville inte ta ut segern i förskott.
Köpte några sportgel dagen innan och jag tänkte att ska de göra någon nytta så får jag ju börja ta de nu så jag tog en paus i den brantaste backen av de som var kvar och tryckte i mig en gel. Jag tycker inte att de är så förfärligasom många andra verkar tycka men det hade varit gott att skölja ner den med något. Som tur var hade jag ju min vattenflaska som jag konkat på i 5 timmar. Tyvärr hade den frusit till ren is och jag lyckades bara klämma fram ett par droppar, blev sugen på att bara kasta flaskan för att slippa bära runt på det extra halvkilot eller vad det kunde väga men snålheten i mig ville ha kvar flaskan ändå. Det hade blivit riktigt kallt nu och jag frös riktigt ordentligt om fingrarna när jag tog av mig handskarna för att komma åt gelen i någon av mina många fickor.
Direkt slog placebo effekten in och jag började åka som aldrig förr, mindre än 15 km kvar bara. Då slogs jag av en skrämmande tanke, de hade ju förskjutuit starten med en halvtimme men de sa inget om att de sköt på reptiden en halvtimme med. Hade jag fortfarande 8 timmar på mig eller kunde de ha dragit ner det till 7,5 timme. Målet skulle ju stänga 18.00, stod ingenstans att man skulle ha 8 timmar på sig, man vet aldrig när det gäller skidtävlingar. Jag bestämde mig för att inte chansa utan ändrade om min tidräkning till att jag var tvungen att vara i mål senast 18.00 och helt plötsligt had ejag ganska bråttom.
Ganska snabbt dök det upp den nästista kontrollen och där stod det att det var 11 km kvar, enligt min GPS var det 14 kvar, jag hoppades att GPS:en inte fungerade som den skulle och att det verkligen bara var 11 kvar. Nu tänkte jag att handlederna får klara sig bäst de kan, 11 km ska de hålla ut och jag började staka och använda armarna igen. ont gjorde det men jag kom på lite nya tricks med stavföring och greppet runt staven som underlättade, bl.a ett där jag bara höll staven mellan pekfingret och tummen, för det mesta använde jag bara remmarna ändå.
Snart skulle 10 km skulten dyka upp men den kom aldrig...funderade på om min GPS hade rätt ändå, att de hade använt gamla banderoller från ett annat Engelbrektslopp då slingan låg annorlunda. Efter 10 minuter hade det fortfarand einte kommit någon 10 km skylt, hoppades jag hade missat den men det var ju inte så att jag swichade förbi i en hastighet som gjorde att jag inte hann uppfatta vad som hände runtomkring mig. Tror jag hann titta på varje träd faktiskt!
Till sist km den tyvärr och då hade jag åkt i nästan 15 minuter! Det var en lååång km om avståndet stämde på skylten.
Det hade börjat bli mörkt nu med och ganska snabbt så såg man ingenting alls. Som tur var så fanns det ju hysade spår så man kunde bara följa med men det hände att vägen svängde utan att man svängde med...Dessutom vågade jag inte ta fart i nedförsbackarna eftersom jag inte visste vad som väntade. Här lyckades jag dessutom åka om flera personer, man började känna lukten av målet nu men först väntade en brant backe, där vi alla ramlade förra varvet. När jag kom dit så såg jag ingenting där heller så jag åkte väldigt långsamt och ramlade emallanåt. När jag låg där så kom en skoter körande och ställde sig och lyste upp backen så vi unde hitta ner, tack för det!
Efter det så var det bara en raksträcka kvar, som var väldigt lång, men helt flack. Emellanåt fanns det marschaller och funktionärer utplacerade, detta var vid vägövergångarna så vi inte skulle bli påkörda av bilarna. En km kvar hörde jag någon ropa och då visste jag verkligena tt jag skulle klara det. Jag visste att inom 5 minuter så skulle jag ha genomfört en svensk klassiker, kände lyckan genomsyra hela kroppen. Här hade jag kämpat i 4 grenar som jag var jäkligt dålig på, även om jag inte hade fått några fantastiska tider så har träningen och envisheten lett mig hela vägen fram och det kändes fantastiskt! Med den tanken så spurtade jag om ett par personer på upploppet och gled in i mål på en tid strax över 7 timmar!
Jag var inte speciellt trött heller eftersom jag inte kunnat åka särskilt fort p.g.a mina värkande handleder, speakern berättade att det fortfarande var 70 personer ute i spåret så jag blev inte sist heller. Firade med en bulle i målet och gjorde det dumma misstaget att ta av mig handskarna! Började frysa något så otroligt, aldrig upplevt en sådan kyla innan, fick springa bort till omklädningsrummet för att värma mig. Slängde skidorna utanför bilen utan att skänka någon närmre tanke på vad som kunde ske med de.
När jag kom in i omklädningsrummet hade jag förlorat känseln helt i ena handen. Jag stoppade ena handens fingrar i munnen och de andra i knävecket medan en kompis hjälpte mig av med skorna. Efter det sprang jag in i duschrummet och spolade ljummet vatten på händerna och fick de att tina upp. Nu väntade bara en varm dusch, något gott att äta, och vila för att återhämta kroppen men jag var glad, jag var nöjd och jag hade just genomfört en svensk klassiker!
På andra varvet hade de lagt till en trevlig liten slinga på 8 km där de hade den brantaste backe jag någonsin sett. När jag började saxa upp för den så bad jag böner att min fästvalla skulle hålla. Eftersom jag inte kunde stöda mig på stavarna heller så var det extra ktitiskt med benen. Som tur var så var backen ganska bred så folk kunde saxa om mig, bl.a min kompis som tappat rugorna efter mindre än 2 mil åkte om mig där. När man trodde man kommit ända upp så fortsatte den krön efter krön, försökte tänka på att efter en sådan här uåppförsbacke så måste det vara nedförsbacke minst en halvmil efteråt. =) Visste blev det en nedförsbacke men inte så mycket som jag hade hoppats på, mitt glid var fortfarande fantastiskt bra i utförsbackarna eller så var min teknik bättre för jag gled fortfarande ikapp eller t.o.m om vissa åkare! Varje omåkning känns som en vinst och tyvärr så känns det som ett nederlag när man blev omåkt, den matchen förlorade jag rejält, så är det att vara tävlingsmänniska.
Till sist så dök ju matkontrollen upp och jag kände jag hade goda tider på mig så jag passade påa tt äta bullar, apelsiner och dricka massa blåbärsdricka och något de kallade saft, vilket påminde misstänkt mycket om sportdryck som jag ju inte ville ha. Efter den här kontrollen så var jag ju tillbaka på originalbanan igen och visste precis vad som väntade, en jäkla stigning på ett par km igen. Jag försökte dela in banan i etapper, tänkte att snart kommer jag att ha satt nytt personligt rekord i distansen, det tidigare var 42 km ju vilket jag inom kort skulle överskrida. Det var väldigt kul att ha GPS:en med sig för att hålla koll på distansen för även om de hade satt ut en skylt var 5e km så ville jag veta oftare än så. Kanske det var en anledning att det tog så lång tid med, men jag behövde aldrig stanna för att titta, jag gjorde det i farten, gärna utför. Räknade också på tiderna, hade ca 3 timmar på mig att åka mindre än 2 mil, så långsamt hade jag aldrig åkt så det kändes verkligen som att det här skulle gå men mycket kan ju ske på 2 mil, speciellt efter att man redan åkt 4 så jag ville inte ta ut segern i förskott.
Köpte några sportgel dagen innan och jag tänkte att ska de göra någon nytta så får jag ju börja ta de nu så jag tog en paus i den brantaste backen av de som var kvar och tryckte i mig en gel. Jag tycker inte att de är så förfärligasom många andra verkar tycka men det hade varit gott att skölja ner den med något. Som tur var hade jag ju min vattenflaska som jag konkat på i 5 timmar. Tyvärr hade den frusit till ren is och jag lyckades bara klämma fram ett par droppar, blev sugen på att bara kasta flaskan för att slippa bära runt på det extra halvkilot eller vad det kunde väga men snålheten i mig ville ha kvar flaskan ändå. Det hade blivit riktigt kallt nu och jag frös riktigt ordentligt om fingrarna när jag tog av mig handskarna för att komma åt gelen i någon av mina många fickor.
Direkt slog placebo effekten in och jag började åka som aldrig förr, mindre än 15 km kvar bara. Då slogs jag av en skrämmande tanke, de hade ju förskjutuit starten med en halvtimme men de sa inget om att de sköt på reptiden en halvtimme med. Hade jag fortfarande 8 timmar på mig eller kunde de ha dragit ner det till 7,5 timme. Målet skulle ju stänga 18.00, stod ingenstans att man skulle ha 8 timmar på sig, man vet aldrig när det gäller skidtävlingar. Jag bestämde mig för att inte chansa utan ändrade om min tidräkning till att jag var tvungen att vara i mål senast 18.00 och helt plötsligt had ejag ganska bråttom.
Ganska snabbt dök det upp den nästista kontrollen och där stod det att det var 11 km kvar, enligt min GPS var det 14 kvar, jag hoppades att GPS:en inte fungerade som den skulle och att det verkligen bara var 11 kvar. Nu tänkte jag att handlederna får klara sig bäst de kan, 11 km ska de hålla ut och jag började staka och använda armarna igen. ont gjorde det men jag kom på lite nya tricks med stavföring och greppet runt staven som underlättade, bl.a ett där jag bara höll staven mellan pekfingret och tummen, för det mesta använde jag bara remmarna ändå.
Snart skulle 10 km skulten dyka upp men den kom aldrig...funderade på om min GPS hade rätt ändå, att de hade använt gamla banderoller från ett annat Engelbrektslopp då slingan låg annorlunda. Efter 10 minuter hade det fortfarand einte kommit någon 10 km skylt, hoppades jag hade missat den men det var ju inte så att jag swichade förbi i en hastighet som gjorde att jag inte hann uppfatta vad som hände runtomkring mig. Tror jag hann titta på varje träd faktiskt!
Till sist km den tyvärr och då hade jag åkt i nästan 15 minuter! Det var en lååång km om avståndet stämde på skylten.
Det hade börjat bli mörkt nu med och ganska snabbt så såg man ingenting alls. Som tur var så fanns det ju hysade spår så man kunde bara följa med men det hände att vägen svängde utan att man svängde med...Dessutom vågade jag inte ta fart i nedförsbackarna eftersom jag inte visste vad som väntade. Här lyckades jag dessutom åka om flera personer, man började känna lukten av målet nu men först väntade en brant backe, där vi alla ramlade förra varvet. När jag kom dit så såg jag ingenting där heller så jag åkte väldigt långsamt och ramlade emallanåt. När jag låg där så kom en skoter körande och ställde sig och lyste upp backen så vi unde hitta ner, tack för det!
Efter det så var det bara en raksträcka kvar, som var väldigt lång, men helt flack. Emellanåt fanns det marschaller och funktionärer utplacerade, detta var vid vägövergångarna så vi inte skulle bli påkörda av bilarna. En km kvar hörde jag någon ropa och då visste jag verkligena tt jag skulle klara det. Jag visste att inom 5 minuter så skulle jag ha genomfört en svensk klassiker, kände lyckan genomsyra hela kroppen. Här hade jag kämpat i 4 grenar som jag var jäkligt dålig på, även om jag inte hade fått några fantastiska tider så har träningen och envisheten lett mig hela vägen fram och det kändes fantastiskt! Med den tanken så spurtade jag om ett par personer på upploppet och gled in i mål på en tid strax över 7 timmar!
Jag var inte speciellt trött heller eftersom jag inte kunnat åka särskilt fort p.g.a mina värkande handleder, speakern berättade att det fortfarande var 70 personer ute i spåret så jag blev inte sist heller. Firade med en bulle i målet och gjorde det dumma misstaget att ta av mig handskarna! Började frysa något så otroligt, aldrig upplevt en sådan kyla innan, fick springa bort till omklädningsrummet för att värma mig. Slängde skidorna utanför bilen utan att skänka någon närmre tanke på vad som kunde ske med de.
När jag kom in i omklädningsrummet hade jag förlorat känseln helt i ena handen. Jag stoppade ena handens fingrar i munnen och de andra i knävecket medan en kompis hjälpte mig av med skorna. Efter det sprang jag in i duschrummet och spolade ljummet vatten på händerna och fick de att tina upp. Nu väntade bara en varm dusch, något gott att äta, och vila för att återhämta kroppen men jag var glad, jag var nöjd och jag hade just genomfört en svensk klassiker!
måndag 9 februari 2009
Engelbrektsloppet del 1
Så var det då dags för det stora provet och den sista grenen av den svenska klassikern, Engelbrektsloppet i 6 mil kuperad bergslagsterräng!
Väderprognosen hade ju förändrats en hel del den sista veckan och den slog om igen kvällen innan till att det skulle vara mellan -1 grad och +1 grad så jag vallade för det.
På morgonen fick man en smärre chock när det visade sig att det hade snöat hela natten och det låg säkert 10-15 cm på marken och på bilen. Det visade sig att det var många som inte hade räknat med detta och var försenade tilla tt hämta ut nummerlappen så de fick helt enkelt skjuta på starten en halvtimme fram fram till 10.30 så mankunde stå i 30 minuter till och vara nervös.
Denna gången hade jag anmält mig som motionär igen och det visade sig än en gång vara ett misstag, hamnade otroligt långt bak, det var ca 1300 deltagare och det var inte speciellt många bakom mig. En bra bit framför däremot så stod det en åkare i röd dräkt som blev intervjuad av speakern. Han blev visst känd under 90 talet i fångarna på fortet och nu skulle han försöka sig på skidåkning, som speakern uttryckte det. Jag pratar självklart om Gunde Svan, hur fräckt är inte det att delta i samma lopp som honom, han ska för övrigt åka Vasaloppet med.
Eftersom det visade sig bli lite kallare än vad jag hade vallat för passade jag på att lägga ett lager lila och 2 lager blåa v
alla, hade med mig en burk blå valla i fickan med för säkerhets skull.
Denna gången hade jag även en GPS med mig för att hålla koll på avståndet, under Maserloppet fick man ju bara avstånder var 10 km, lite oftare vill jag helst veta var jag befinner mig.
Så gick då starten och vi tuffade iväg långsamt men säkert. Tror det var 6 spår från början som blev 2 spår efter några 100 meter. Gick ganska ryckigt, emellanåt var det tvärstopp, åkte in i framförvarande hur många gånger som helst, som vanligt gällde det att hålla undan stavarna så ingen råkade bryta de. Jag förstår inte varför man ska ha mass starter i skidlopp, det fungerar ju absolut inte. Nu med dagens teknik med chip finns det ingen anledning alls att ha det, man kan ju ha olika startled som i Lidingöloppet istället. Det första 8 km sniglade sig fram, folk bytte spår hela tiden för att försöka komma fram snabbare men det hjälpte bara för stunden, nästa minut gick det andra spåret snabbare.
Efter 8 km var det första matkontrollen, hade då åkt i över en timme...! Man kände ju stressen över att inte hinna in i mål innan tiden gick ut, 1 timme per mil klarar man sig på men inte en timme på 8 km. Eftermatkontrollen började det första tuffa stignibngspartiet och det tog tvärstopp igen. Det var saxbackar där en eller ibland två personer kunde gå bredvid varandra samtidigt. Var inte jobbigt, mest frustrerande. Så höll det på ett par km. När man väl kunde åka var det alltid någon som stoppad eupp en i spåret, att det snabbare spåret går till vänster och att ur spår regeln gäller var det många som ignorerade, eller kanske inte visste om? Flera gånger var man tvungen att byta till innerspåret och åka om en långsammare person för att sedan byta tillbaka till ytterspåret igen. Detta spårbyte tar ju lite på krafterna.
När jag väl kunde börja åka skidor igen i mitt eget tempo och tog några rejäla stavtag så kände jag direkt smärta i handlederna. Jag tror jag överansträngde de under Maserloppet när jag fick staka hela vägen. Efter 2 mil på Stråkenloppet 2 veckor senare kände jag av det igen och nu var det alltså fortfarande inte över. Lite förutseende hade jag varit och faktiskt lindat min ena hand och använt handledsskydd för att stödja handlederna under åkn ingen men det hjälpte inte riktigt.
Jag tänkte att det här kommer aldrig att gå hela vägen om jag har ont efter bara en mil och ska åka 5 mil till så kommer det bli en tuff dag. Jag la ner stakningen helt och övergick till att diagonala enbart vilket är ganska energibesparande men inte tar lika snabbt framåt. Glidet var ju dessutom väldigt dåligt unde rhela loppet troligtvis p.g.a nysnön. Det enda positiva i att starta långt bak va rju att det var massa andra åkare före mig som åkte upp spåren. Och spår fanns det, har aldrig åkt något skidlopp under så här bra förutsättningar, spår, kändes helt fantastiskt!
Efter ytterligare ca en mil så dök nästa matkontroll upp, jag försökte att dricka några koppar blåbärssoppa oc hålla mig från sportdrycken, fick även i mig ett par bullar och en bit apelsin.
Stötte ihop med en kompis vid kontrollen som hade lyckats tappa båda sina trugor på stavarna. Fruktansvärt förargligt, inte heller fanns det några extra stavar att låna eller någon hjälp att få så det var bara att kämpa vidare utan trugor. Problemet är ju att det inte finns något som stoppar när man trycker ner staven i snön utan den sjunker rakt igenom så det blir väldigt jobbigt att staka då.
På tal om stakning så had ejag insett nu att jag inte ens kunde skjuta ifrån med stavarna ens när jag diagonalade, fick försöaka att använda benen desto mer och armarna bara för att få in rörelsen rätt med kroppen. Utvecklade diverse nya stilar för stavföringen, bl.a en dår jag inte alls höll i staven utan bara vilade handen på remmen, och en där jag greppade stavarna melan tummen och pekfingret bara. Ingen av de var speciellt effektiv men jag rörde mig framåt. Hade jag inte haft bra fäste så hade jag kunnat lägga ner åkningen direkt, utan benarbetet hade jag nte rört mig framåt överhuvudtaget.
Nästa parti av banan var ganska snällt med en hel del nedförsbackar. Där fick jag känna att jag hade antingen bättre glid eller bättre teknik i att åka utför för ajg gled om en del och ikapp andra, eftersom de envisades med att hålla sig i ytterspåret fick man bromsa istället och kunde inte utnyttja farten fullt ut. Dessutom ramlade en del, även jag emallanåt.
Precis innan sista kontrollen på första varvet var det en rejäl nedförsbacke som var ren is, såg ut ungeför som en halfpipe och jag undrade varför jag inte tagit med mig snowboarden istället! Det låg folk lite här och var i backen, mest i sidorna där det var mjuk och skön snö men även några i backen. Att åka rakt ner fanns det inte en tanke på i min värld utan det blev plogning med svängar för att få ner farten. När jag hade kommit ungefär halvvägs hör man en röst som skriker ur spår jäkla blåbär, flytta er här kommer jag, ungefär lät det så. Min första tanke var att om han hade åkt långsammare än mig så var han ju verkligen själv ett blåbär. Mannen had einte en tanke på att vänta tills man hade kommit nerför backen, och spår fanns det ju inga där utan han åkte rakt ner i halfpipen i full fart. Rädd om livet som jag är så kastad ejag mig åt sidan i en snödriva. Precis där stod det visst en fotograf så det måste ha blivit en fantastiskt bra bild, skräcken i ögonen och kasta sig i snön. Mannen swichade förbi mig och kom nästan hela vägen ner i backen inann han gjorde en rejäl vurpa, man kunde ju inte låta bli att gotta sig lite åt hans olycka =)
Efter backen var det bara en liten runda till med en saxbacke där jag saxade om en veteran, någon som åkt Engelbrektsloppet minst 20 år. Jag blev dock själv omåkt av eliten som låg ett varv före mig nu. 3 st kom direkt efter varandra och bara flög uppför backen som vi andra behövde saxa oss upp för. Ytterligare en person lyckades varva mig precis efteråt vid nästa vätskekontroll. Jag tittade lite snabbt på klockan och såg att det hade gått över 3 timmar sen starten.
Väderprognosen hade ju förändrats en hel del den sista veckan och den slog om igen kvällen innan till att det skulle vara mellan -1 grad och +1 grad så jag vallade för det.
På morgonen fick man en smärre chock när det visade sig att det hade snöat hela natten och det låg säkert 10-15 cm på marken och på bilen. Det visade sig att det var många som inte hade räknat med detta och var försenade tilla tt hämta ut nummerlappen så de fick helt enkelt skjuta på starten en halvtimme fram fram till 10.30 så mankunde stå i 30 minuter till och vara nervös.
Denna gången hade jag anmält mig som motionär igen och det visade sig än en gång vara ett misstag, hamnade otroligt långt bak, det var ca 1300 deltagare och det var inte speciellt många bakom mig. En bra bit framför däremot så stod det en åkare i röd dräkt som blev intervjuad av speakern. Han blev visst känd under 90 talet i fångarna på fortet och nu skulle han försöka sig på skidåkning, som speakern uttryckte det. Jag pratar självklart om Gunde Svan, hur fräckt är inte det att delta i samma lopp som honom, han ska för övrigt åka Vasaloppet med.
Eftersom det visade sig bli lite kallare än vad jag hade vallat för passade jag på att lägga ett lager lila och 2 lager blåa v
alla, hade med mig en burk blå valla i fickan med för säkerhets skull.Denna gången hade jag även en GPS med mig för att hålla koll på avståndet, under Maserloppet fick man ju bara avstånder var 10 km, lite oftare vill jag helst veta var jag befinner mig.
Så gick då starten och vi tuffade iväg långsamt men säkert. Tror det var 6 spår från början som blev 2 spår efter några 100 meter. Gick ganska ryckigt, emellanåt var det tvärstopp, åkte in i framförvarande hur många gånger som helst, som vanligt gällde det att hålla undan stavarna så ingen råkade bryta de. Jag förstår inte varför man ska ha mass starter i skidlopp, det fungerar ju absolut inte. Nu med dagens teknik med chip finns det ingen anledning alls att ha det, man kan ju ha olika startled som i Lidingöloppet istället. Det första 8 km sniglade sig fram, folk bytte spår hela tiden för att försöka komma fram snabbare men det hjälpte bara för stunden, nästa minut gick det andra spåret snabbare.
Efter 8 km var det första matkontrollen, hade då åkt i över en timme...! Man kände ju stressen över att inte hinna in i mål innan tiden gick ut, 1 timme per mil klarar man sig på men inte en timme på 8 km. Eftermatkontrollen började det första tuffa stignibngspartiet och det tog tvärstopp igen. Det var saxbackar där en eller ibland två personer kunde gå bredvid varandra samtidigt. Var inte jobbigt, mest frustrerande. Så höll det på ett par km. När man väl kunde åka var det alltid någon som stoppad eupp en i spåret, att det snabbare spåret går till vänster och att ur spår regeln gäller var det många som ignorerade, eller kanske inte visste om? Flera gånger var man tvungen att byta till innerspåret och åka om en långsammare person för att sedan byta tillbaka till ytterspåret igen. Detta spårbyte tar ju lite på krafterna.
När jag väl kunde börja åka skidor igen i mitt eget tempo och tog några rejäla stavtag så kände jag direkt smärta i handlederna. Jag tror jag överansträngde de under Maserloppet när jag fick staka hela vägen. Efter 2 mil på Stråkenloppet 2 veckor senare kände jag av det igen och nu var det alltså fortfarande inte över. Lite förutseende hade jag varit och faktiskt lindat min ena hand och använt handledsskydd för att stödja handlederna under åkn ingen men det hjälpte inte riktigt.
Jag tänkte att det här kommer aldrig att gå hela vägen om jag har ont efter bara en mil och ska åka 5 mil till så kommer det bli en tuff dag. Jag la ner stakningen helt och övergick till att diagonala enbart vilket är ganska energibesparande men inte tar lika snabbt framåt. Glidet var ju dessutom väldigt dåligt unde rhela loppet troligtvis p.g.a nysnön. Det enda positiva i att starta långt bak va rju att det var massa andra åkare före mig som åkte upp spåren. Och spår fanns det, har aldrig åkt något skidlopp under så här bra förutsättningar, spår, kändes helt fantastiskt!
Efter ytterligare ca en mil så dök nästa matkontroll upp, jag försökte att dricka några koppar blåbärssoppa oc hålla mig från sportdrycken, fick även i mig ett par bullar och en bit apelsin.
Stötte ihop med en kompis vid kontrollen som hade lyckats tappa båda sina trugor på stavarna. Fruktansvärt förargligt, inte heller fanns det några extra stavar att låna eller någon hjälp att få så det var bara att kämpa vidare utan trugor. Problemet är ju att det inte finns något som stoppar när man trycker ner staven i snön utan den sjunker rakt igenom så det blir väldigt jobbigt att staka då.
På tal om stakning så had ejag insett nu att jag inte ens kunde skjuta ifrån med stavarna ens när jag diagonalade, fick försöaka att använda benen desto mer och armarna bara för att få in rörelsen rätt med kroppen. Utvecklade diverse nya stilar för stavföringen, bl.a en dår jag inte alls höll i staven utan bara vilade handen på remmen, och en där jag greppade stavarna melan tummen och pekfingret bara. Ingen av de var speciellt effektiv men jag rörde mig framåt. Hade jag inte haft bra fäste så hade jag kunnat lägga ner åkningen direkt, utan benarbetet hade jag nte rört mig framåt överhuvudtaget.
Nästa parti av banan var ganska snällt med en hel del nedförsbackar. Där fick jag känna att jag hade antingen bättre glid eller bättre teknik i att åka utför för ajg gled om en del och ikapp andra, eftersom de envisades med att hålla sig i ytterspåret fick man bromsa istället och kunde inte utnyttja farten fullt ut. Dessutom ramlade en del, även jag emallanåt.
Precis innan sista kontrollen på första varvet var det en rejäl nedförsbacke som var ren is, såg ut ungeför som en halfpipe och jag undrade varför jag inte tagit med mig snowboarden istället! Det låg folk lite här och var i backen, mest i sidorna där det var mjuk och skön snö men även några i backen. Att åka rakt ner fanns det inte en tanke på i min värld utan det blev plogning med svängar för att få ner farten. När jag hade kommit ungefär halvvägs hör man en röst som skriker ur spår jäkla blåbär, flytta er här kommer jag, ungefär lät det så. Min första tanke var att om han hade åkt långsammare än mig så var han ju verkligen själv ett blåbär. Mannen had einte en tanke på att vänta tills man hade kommit nerför backen, och spår fanns det ju inga där utan han åkte rakt ner i halfpipen i full fart. Rädd om livet som jag är så kastad ejag mig åt sidan i en snödriva. Precis där stod det visst en fotograf så det måste ha blivit en fantastiskt bra bild, skräcken i ögonen och kasta sig i snön. Mannen swichade förbi mig och kom nästan hela vägen ner i backen inann han gjorde en rejäl vurpa, man kunde ju inte låta bli att gotta sig lite åt hans olycka =)
Efter backen var det bara en liten runda till med en saxbacke där jag saxade om en veteran, någon som åkt Engelbrektsloppet minst 20 år. Jag blev dock själv omåkt av eliten som låg ett varv före mig nu. 3 st kom direkt efter varandra och bara flög uppför backen som vi andra behövde saxa oss upp för. Ytterligare en person lyckades varva mig precis efteråt vid nästa vätskekontroll. Jag tittade lite snabbt på klockan och såg att det hade gått över 3 timmar sen starten.
torsdag 5 februari 2009
Högflour, lågflour och pulver
Läste på Engelbrektsloppets hemsida att de har vallahjälp, de kunde erbjuda högflour, lågflour och pulver. Jag som nästan precis lärt mig att det finns 2 olika vallor, glid och fäste...
Skrev ett inlägg på funbeat och fick till svar:
Fluor gör att skidorna inte tar till sig lika mycket smuts, framför allt viktigt när man närmar sig 0-gradigt eller rent utav befinner sig på plusgrader.
Pulver kostar dryga 1000-lappen, räcker till 2-3 par skidor och gör underverk för glidet.
I träningsspåret behövs givetvis inget pulver. Lägger man på ett lager högfluor var 25:e mil eller något sånt så räcker det.Lågfluor kan jag tänka mig fungerar för en motionär utan några ambitioner på att åka fort eller länge.
Tjäna 10 sekunder per km med pulver. Engelbrekt = 60 km, dvs tjäna 10 minuter.
Undrar hur mycket skillnad det gör för mig egentligen, visst är det skönt att tjäna 10 sekunder/km men jag tror det är tekniken för mig som är avgörande istället.
Som blåbärsmotionär spelar det nog inte så stor roll, mitt enda mål är att komma runt och i mål innan de stänger, borde inte vara omöjligt! Dessutom så har jag öagt så mycket pengar på resa, utrustning och boende redan så det hade vart skönt att spara in 500 kr på vallning.
Vädret är uppdaterat igen, nu är det -4 grader och snö som gäller enligt söndagens prognos!
Skrev ett inlägg på funbeat och fick till svar:
Fluor gör att skidorna inte tar till sig lika mycket smuts, framför allt viktigt när man närmar sig 0-gradigt eller rent utav befinner sig på plusgrader.
Pulver kostar dryga 1000-lappen, räcker till 2-3 par skidor och gör underverk för glidet.
I träningsspåret behövs givetvis inget pulver. Lägger man på ett lager högfluor var 25:e mil eller något sånt så räcker det.Lågfluor kan jag tänka mig fungerar för en motionär utan några ambitioner på att åka fort eller länge.
Tjäna 10 sekunder per km med pulver. Engelbrekt = 60 km, dvs tjäna 10 minuter.
Undrar hur mycket skillnad det gör för mig egentligen, visst är det skönt att tjäna 10 sekunder/km men jag tror det är tekniken för mig som är avgörande istället.
Som blåbärsmotionär spelar det nog inte så stor roll, mitt enda mål är att komma runt och i mål innan de stänger, borde inte vara omöjligt! Dessutom så har jag öagt så mycket pengar på resa, utrustning och boende redan så det hade vart skönt att spara in 500 kr på vallning.
Vädret är uppdaterat igen, nu är det -4 grader och snö som gäller enligt söndagens prognos!
onsdag 4 februari 2009
Pulsmätare och GPS
Tänkte jag skulle ta ett lugnt joggin pass idag, mest för att hålla igång kroppenlite men framförallt för att se om jag kunde få igång GPS och pulsmätare och få både distans, hastighet, puls och träning denna gången. Flera gånger trodde jag att det funkade, jag satte igång, sprang en bit och stannad eoch kollade men ingenting. Efter kanske en km såg jag dock något som kunde vara en hastighet, det var ju rätt så mörkt och lampan fungerar sådär men jag bestämde mig för att springa klart varvet i alla fall.
Det var rejält kallt, jag frös ordentligt om fingrarna och fick ont i benet så jag bestämde mig för att bara ta ett varv.
När jag kommit hem tittade jag på klockan och det visade sig att den hade mätt i miles/hour. Ställde om den till km/h till nästa gång men det verkade inte som omm den räknade om hastigheten eller så funkade den inte, den visade min maxhastighet som 5 km/h och det kändes som att jag sprang snabbare denna gången(sist var det mellan 10 o 12 km/h) så jag litar inte riktigt på den. Blir väl till att sätta sig med instruktionsboken till sist ändå...
Det var rejält kallt, jag frös ordentligt om fingrarna och fick ont i benet så jag bestämde mig för att bara ta ett varv.
När jag kommit hem tittade jag på klockan och det visade sig att den hade mätt i miles/hour. Ställde om den till km/h till nästa gång men det verkade inte som omm den räknade om hastigheten eller så funkade den inte, den visade min maxhastighet som 5 km/h och det kändes som att jag sprang snabbare denna gången(sist var det mellan 10 o 12 km/h) så jag litar inte riktigt på den. Blir väl till att sätta sig med instruktionsboken till sist ändå...
tisdag 3 februari 2009
Vädret på Söndag
Har spänt följt med i vädret på yr.no inför helgens åkning. Det har verkligen skiftat från -15 till -2 grader, från sol till moln till nederbörd. För tillfället är det mellan -5 grader och -10 med en stor sol. Hade varit så otroligt skönt om man för en gångs skulle kunde få åka med bra förutsättningar, hade velat ha både glid och fäste, har aldrig inträffat, tycker väl att det är min tur nu!
Kartan är utlagd på Engelbrektsloppets hemsida och det säger inte så mycket, mer än att det är 2 varv. Banprofilen ligger där med och det ser faktiskt inte sååå illa ut, några backar är det allt men inte mycket mer än Vasaloppet. Om allt går som det borde så ska det här loppet kunna grejas på under 8 timmar i alla fall!
De har vallahjälp vid starten och under loppet. Glidvalla ska man helst göra dagen inann, högflour, lågflour och pulver finns det, ingen aning vad de olika är eller vad jag har vallat med innan. En bra vallahjälp på nätet hade inte varit så dumt att hitta snart...
Kartan är utlagd på Engelbrektsloppets hemsida och det säger inte så mycket, mer än att det är 2 varv. Banprofilen ligger där med och det ser faktiskt inte sååå illa ut, några backar är det allt men inte mycket mer än Vasaloppet. Om allt går som det borde så ska det här loppet kunna grejas på under 8 timmar i alla fall!
De har vallahjälp vid starten och under loppet. Glidvalla ska man helst göra dagen inann, högflour, lågflour och pulver finns det, ingen aning vad de olika är eller vad jag har vallat med innan. En bra vallahjälp på nätet hade inte varit så dumt att hitta snart...
måndag 2 februari 2009
Samma skor?
Ingen träning har det blivit, var lite sugen på att springa i helgen men det var snö och halt så jag lät bli, ska se om jag kan få till ett - två löppass denna veckan mest för att hålla mig i form.
Upptäckte att jag har haft olika skor på fötterna när jag sprungit alltså, 2 olika sorters skor, en typ på höger och en på vänster. De ser rätt lika ut till färgen och modellen men märket skiljer och det kan ju inte vara bra att springa så..kanske därför jag har haft ont i högerfoten i en vecka nu.
Är sugen på att prova att springa med GPS:en med, Hoppas jag får en tid denna gången, vill veta vad man har för medelhastighet och om den påverkas ju längre jag springer när det är ett sådant kort avstånd som 5 km. Tydligen ska det gå att spara undan tider och hastigheter vid varje km sen kan man sitta och föra statistik över kurvorna. Tyvärr går det inte att föra över datan från pulsmätern till datorn utan en PC pod, och den kostar ju en tusenlapp med så jag hopppar nog det och för över manuellt istället!
Upptäckte att jag har haft olika skor på fötterna när jag sprungit alltså, 2 olika sorters skor, en typ på höger och en på vänster. De ser rätt lika ut till färgen och modellen men märket skiljer och det kan ju inte vara bra att springa så..kanske därför jag har haft ont i högerfoten i en vecka nu.
Är sugen på att prova att springa med GPS:en med, Hoppas jag får en tid denna gången, vill veta vad man har för medelhastighet och om den påverkas ju längre jag springer när det är ett sådant kort avstånd som 5 km. Tydligen ska det gå att spara undan tider och hastigheter vid varje km sen kan man sitta och föra statistik över kurvorna. Tyvärr går det inte att föra över datan från pulsmätern till datorn utan en PC pod, och den kostar ju en tusenlapp med så jag hopppar nog det och för över manuellt istället!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)