Ja då var Stråkenloppets seedningstider uppe med på Vasaloppets hemsida och som väntat så blev det ingen seedning här heller. 3.45 drog de gränsen vid, vilket hade varit helt ok vid normala förhållanden men jag kan inte tänka mig att många motionärer lyckades komma under den tiden i Söndags, speciellt inte när eliten var så prioriterad som den var i spåret.
Det var ju rätt väntat och inget att bli besviken över att jag inte lyckades seeda mig. Istället stack jag ut och sprang en runda i parken där hemma. Har skaffat en GPS pod som jag ville prova, alltid roligare om man kan kombinera träning och teknik =)
Lyckades matcha ihop pulsklockan och GPS:en och startade tidtagningen och sprang iväg, blev samma sträcka som sist 2 varv runt som jag tidigare trott var 5,5 km men nu skulle jag verkligen få veta avståndet, trodde jag!
Under tiden jag sprang runt så tittade jag på pulsklockan och såg en hastighet som varierade mellan 10 och 12 km/h, ville inte stanna för att lära mig vad som visades på klockan utan tänkte att jag får göra det efteråt. Tyvärr visade det sig att klockan hade inte startat så jag fick inte träningstid, avstånd, puls eller någonting, det enda jag fick var ett träningspass men det var väl det som var meningen från början ändå....=)
fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Stråkenloppet tider
Såg att de lagt ut resultatet på Stråkenloppet nu, är lite konfunderad hur det fungerar, de har skrivit mellantider, vilket borde antas vara antal varv men antingen så strulade nog tidtagningssysttemet eler så åkte jag 3,5 km på under 1 minut...
Placering innebär placering i min klass, motionsklassen, tor t.o.m det är placering av de som är kvar på banan för så många åkte jag inte om i slutet...
Mellantid 1 Placering 81 557 Björnstorps IF 10:24.0 4:07.80
Mellantid 2 Placering 91 557 Björnstorps IF 25:23.0 16:15.90
Mellantid 3 Placering 99 557 Björnstorps IF 41:36.0 22:19.90
Mellantid 4 Placering 99 557 Björnstorps IF 58:18.8 36:34.30
Mellantid 5 Placering 101 557 Björnstorps IF 1:15:57.7 44:47.60
Mellantid 6 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:34:28.4 34:20.10
Mellantid 7 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:53:50.5 42:09.00
Mellantid 8 Placering 65 557 Björnstorps IF 1:54:01.0 30:26.40 11s =)
Mellantid 9 Placering 71 557 Björnstorps IF 2:13:50.2 37:57.00
Mellantid 10 Placering 77 557 Björnstorps IF 2:34:16.9 46:04.50
Mellantid 11 Placering 86 557 Björnstorps IF 2:55:01.7 54:26.90
Mellantid 12 Placering 87 557 Björnstorps IF 3:16:39.9 59:46.00
Mellantid 13 Placering 90 557 Björnstorps IF 3:37:22.1 59:43.90
Mellantid 14 Placering 93 557 Björnstorps IF 3:57:52.1 59:49.30
Mellantid 15 Placering 20 557 Björnstorps IF 3:58:02.8 57:03.90 10 s =)
Mellantid 16 Placering 13 557 Björnstorps IF 4:20:36.0 54:30.60
Varv 1: 10.24
Varv 2: 14.59
Varv 3: 16.13
Varv 4: 16.32
Varv 5: 16.39
Varv 6: 18.37
Varv 7: 19.22
Varv 8: 20.00
Varv 9: 20.26
Varv 10: 20.44
Varv 11: 21.38
Varv 12: 20.43
Varv 13: 20.29
Varv 14: 22.44
Som man kan se så var jag snabbast i början, första varvet var kortare än de andra därav den lägre tiden. Syns också att jag blev tröttare för varje varv för nästan varje varv tog längre tid än det förra...förutom de 2 varven när jag gav allt för att få fortsätta där bröt jag trnden men det visade sig på det sista varvet att jag tog ut mig. De sista varvet var liiite längre än de övriga men inte så att det skulle skilja 2 minuter...
Hur man kan ramla från under 15 minuter /varv till över 20 minuter är ju en bra fråga, till mitt försvar så kan jag skylla på dåliga eller obefintliga spår.
Kroppen känns rätt bra såhär några dagar efteråt, fick en del infanterield av åkningen för att det var så varmt och man svettades rejält om benen. Blåsor på båda tummarna, glömde tejpa igen samt fortfarande problem med handlederna, ska vila de helt fram till nästa lopp nu tänkte jag!
Placering innebär placering i min klass, motionsklassen, tor t.o.m det är placering av de som är kvar på banan för så många åkte jag inte om i slutet...
Mellantid 1 Placering 81 557 Björnstorps IF 10:24.0 4:07.80
Mellantid 2 Placering 91 557 Björnstorps IF 25:23.0 16:15.90
Mellantid 3 Placering 99 557 Björnstorps IF 41:36.0 22:19.90
Mellantid 4 Placering 99 557 Björnstorps IF 58:18.8 36:34.30
Mellantid 5 Placering 101 557 Björnstorps IF 1:15:57.7 44:47.60
Mellantid 6 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:34:28.4 34:20.10
Mellantid 7 Placering 105 557 Björnstorps IF 1:53:50.5 42:09.00
Mellantid 8 Placering 65 557 Björnstorps IF 1:54:01.0 30:26.40 11s =)
Mellantid 9 Placering 71 557 Björnstorps IF 2:13:50.2 37:57.00
Mellantid 10 Placering 77 557 Björnstorps IF 2:34:16.9 46:04.50
Mellantid 11 Placering 86 557 Björnstorps IF 2:55:01.7 54:26.90
Mellantid 12 Placering 87 557 Björnstorps IF 3:16:39.9 59:46.00
Mellantid 13 Placering 90 557 Björnstorps IF 3:37:22.1 59:43.90
Mellantid 14 Placering 93 557 Björnstorps IF 3:57:52.1 59:49.30
Mellantid 15 Placering 20 557 Björnstorps IF 3:58:02.8 57:03.90 10 s =)
Mellantid 16 Placering 13 557 Björnstorps IF 4:20:36.0 54:30.60
Varv 1: 10.24
Varv 2: 14.59
Varv 3: 16.13
Varv 4: 16.32
Varv 5: 16.39
Varv 6: 18.37
Varv 7: 19.22
Varv 8: 20.00
Varv 9: 20.26
Varv 10: 20.44
Varv 11: 21.38
Varv 12: 20.43
Varv 13: 20.29
Varv 14: 22.44
Som man kan se så var jag snabbast i början, första varvet var kortare än de andra därav den lägre tiden. Syns också att jag blev tröttare för varje varv för nästan varje varv tog längre tid än det förra...förutom de 2 varven när jag gav allt för att få fortsätta där bröt jag trnden men det visade sig på det sista varvet att jag tog ut mig. De sista varvet var liiite längre än de övriga men inte så att det skulle skilja 2 minuter...
Hur man kan ramla från under 15 minuter /varv till över 20 minuter är ju en bra fråga, till mitt försvar så kan jag skylla på dåliga eller obefintliga spår.
Kroppen känns rätt bra såhär några dagar efteråt, fick en del infanterield av åkningen för att det var så varmt och man svettades rejält om benen. Blåsor på båda tummarna, glömde tejpa igen samt fortfarande problem med handlederna, ska vila de helt fram till nästa lopp nu tänkte jag!
söndag 25 januari 2009
Stråkenloppet Tävlingsdagen
Så var det då dags för nästa skidlopp, Stråkenloppet i Mullsjö utanför Jönköping. Gick upp kl 5 för att vara där kl 9, fixa det sista och lämna in skidorna för vallning. Tur var det, det var klisterföre idag och jag kan inte valla med klister, dessutom har jag inget.
Denna gången hade jag anmält mig till motionärsklassen efter Maserloppets upplevelser, tyvärr visade det sig att vara ett misstag. Eftersom det inte hade snöat eller varit kallt på alldeles för länge kördes banan på ett konstspår, totalt var det 2 parallella spår och eliten använde det ena för att åka om i så vi "vanliga" åkare fick hålla till vänster hela tiden(omkörning skedde på höger sida).
Banan var ca 2,8 km lång och vi skulle åka 14!! varv, det var mentalt rätt påfrestande att bara åka runt, runt. Det positiva var att man inte behövde ha med sig egen vätska ef
tersom man passerade vätskekontroll en gång var 15-20e minut. Man kan ju lugnt påstå att man kunde banan bra i slutet.
En annan sak som var bra var att man alltid hade folk i närheten, antingen mötande(skrev jag att banan gick fram och tillbaka) eller framför, bakom.
Detta resulterade i att det ibland blev total tvärstopp, i uppförsbackarna stod man nästans stilla och i nedförsbackarna fick man åka och bromsa för att inte åka på framförvarande. Ibland försökte jag mig på en omåkning med oftast så var det någon som skrek bakifrån, ur spår, eller åkare bakom, eller elit passerar, håll in stavarna var också rätt vanligt att höra eftersom det var extremt tätt mellan spåren och det lätt blev kollisioner.
Åkaren var själv skyldig att hålla reda på antalet körda varv, vilket kanske inte låter så svårt men det är många varv att köra och lätt att man tror man är inne på nästa varv.
Om man gick i mål utana tt ha kört sina 14 varv först blev man diskad så det var väldigt viktigt att hålla reda på de. Själv använde jag min pulsklocka men jag vet andra som hade ramsor för att hålla koll på det.
I slutet fick vi reda på att om man vinkade till speakern när man passerade varvning så kunde han meddela antal varv. JAg provade ett par gånger men problemet var att vet aomd et var varvet man var inne på eller det man skulle påbörja...
Det märktes rätt bra att det här var ett seedningslopp i södra Sverige, det var mycket mer blåbär än sist och man hörde en hel del skåningar och danskar i spåren.
De första varven gick rätt bra tyckte jag, kolliderade någon gång med stavar o tappade balansen något men det var ändå åkbart i mitt ytterspår. Efter ca halva sträckan kände jag att jag hade ont i handlederna igen, det känns speciellt när man stakar. Som tur? var blev det inte så mycket stakning eftersom jag isåfall kom ikapp framförvarande hela tiden samt att det va rlättare att trassla in sig i de som åkte bredvid en. Men när man gjorde en omkörning blev det ju staka för glatta livet. Diagonalåkningen fungerade riktigt bra tycker jag, klistervallan funkade jättebra och jag hade fäste under nästan hela loppet.
När eliten hade börjat komma i mål så vågade man sig oftare ut i omkörningsspåret, tyvärr var det bara slask kvar och spåren höll väl ihop sådär, det var fortfarande bättre spår än på Vasaloppet förra året men det var ju inte så att man kunde hitta något att åka skidor i. Mest tallbarr, grenar och jord var det att åka på, hoppas skidorna tål det? där var några funktionärer som hela tiden skottade i mer snö för att hålla banan i åkbart skick.
500 åkare i 14 varv motsvarar ju 7000 personer som åker i samma spår, ungefär hälften mot Vasaloppet eller lika många som under öppet spår.
Efter mitt elfte varv kände jag att jag var tvungen att snabba upp tempot något. Om man inte hade påbörjat sitt 14 varv innan 4 timmar hade gått så drog de repet. Det skulle ju vara otroligt förargligt att inte få fortsätta och åka det sista varvet så jag gav allt jag hade kvar de 2 varven. Tur var väl det för jag kom in med 3 minuter till godo! Precis när jag passerat varvningen säger speakern att eftersom det har varit så dåliga förutsättnignar idag så kommer de låta alla som vill att få fortsätta ändå, det var ju snällt av tävlingsledningen för att komma över 4 timmar med de förutsättningarna är verkligen inget pinsamt.
De sista varven var fästet helt borta och diagonalåkningen var omöjlig att få rätt på och jag bara halkade omkring så jag fick återgå till stakning. Nu kunde man ju hålla sig i omkörningsspåret som tyvärr inte fanns längre eftersom det bara var en ren sörja kvar.
Lite lustigkurre var jag när någon bakom ropade ur spår och jag svarade med att jag hittar inga...=) Det var många som trodde de var mycket duktigare än vad de var när de ropade ur spår, man flyttade sig och sen lyckades de aldrig komma om en ändå.
Min sluttid blev 4.20 och det är ju ingen fantastisk tid men jag var ändå nöjd att jag lyckades genomföra loppet. Det är ju verkligen inget roligt att åka skidor under dessa förutsättningarna tycker jag. Dessutom är det nästan helt omöjligt för en motionär att få en bra tid eftersom eliten prioriteras så högt som den gör och vi andra får stå och köa istället. Ändå var det ingen otrevlig eller irriterad stämning, folk visade hänsyn för det mesta tycker jag vilket var rätt skönt.
Sammanfattningsvis så tycker jag att arrangemanget var godkänt, svårt att göra så mycket om det inte finns någon snö, ett spår till hade ju varit önskvärt för att slippa stå i kö.
Min egen prestation är jag också nöjd med, om man inte stirrar sig blind på tiden utan ser från möjligheterna ur mitt eget perspektiv och tar in dagens föutsättningar i berökning så känner jag att jag gjort vad jag kunnat. Efter jag passerat mållinjen var jag inte i närheten så trött som under Maserloppet, hade fortfarande krafter kvar och hade det behövts fler varv hade jag klarat av det. Det kan också bero på att jag fick vätska 3-4 gånger/mil, jag stannade vid vätskekontrollen alla varv utom det första, eller så var det helt enkelt så att terrängen var mer lättåkt, det fanns ju egentligen bara 2 mindre backar att prata om, de var rätt långa men inte så branta.
Spekulerar man så kan jag nog ha tappat en 20-30 minuter på att få "vänta" totalt men det är ju inget man vet och det är ju inte så att tävlingsledningen drar av tiden p.g.a att det var trångt.
Med min sluttid 4.20 så lär det knappast bli någon seedning denna gången heller, men träning fick jag! Fick t.o.m ett pris, blev en piketröja med reklam för skidtunneln i Torsby, dock så var inte detta p.g.a att jag kämpade mig runt hela banan utan jag vann på mitt startnummer =)
Denna gången hade jag anmält mig till motionärsklassen efter Maserloppets upplevelser, tyvärr visade det sig att vara ett misstag. Eftersom det inte hade snöat eller varit kallt på alldeles för länge kördes banan på ett konstspår, totalt var det 2 parallella spår och eliten använde det ena för att åka om i så vi "vanliga" åkare fick hålla till vänster hela tiden(omkörning skedde på höger sida).
Banan var ca 2,8 km lång och vi skulle åka 14!! varv, det var mentalt rätt påfrestande att bara åka runt, runt. Det positiva var att man inte behövde ha med sig egen vätska ef
tersom man passerade vätskekontroll en gång var 15-20e minut. Man kan ju lugnt påstå att man kunde banan bra i slutet.En annan sak som var bra var att man alltid hade folk i närheten, antingen mötande(skrev jag att banan gick fram och tillbaka) eller framför, bakom.
Detta resulterade i att det ibland blev total tvärstopp, i uppförsbackarna stod man nästans stilla och i nedförsbackarna fick man åka och bromsa för att inte åka på framförvarande. Ibland försökte jag mig på en omåkning med oftast så var det någon som skrek bakifrån, ur spår, eller åkare bakom, eller elit passerar, håll in stavarna var också rätt vanligt att höra eftersom det var extremt tätt mellan spåren och det lätt blev kollisioner.
Åkaren var själv skyldig att hålla reda på antalet körda varv, vilket kanske inte låter så svårt men det är många varv att köra och lätt att man tror man är inne på nästa varv.
Om man gick i mål utana tt ha kört sina 14 varv först blev man diskad så det var väldigt viktigt att hålla reda på de. Själv använde jag min pulsklocka men jag vet andra som hade ramsor för att hålla koll på det.
I slutet fick vi reda på att om man vinkade till speakern när man passerade varvning så kunde han meddela antal varv. JAg provade ett par gånger men problemet var att vet aomd et var varvet man var inne på eller det man skulle påbörja...
Det märktes rätt bra att det här var ett seedningslopp i södra Sverige, det var mycket mer blåbär än sist och man hörde en hel del skåningar och danskar i spåren.
De första varven gick rätt bra tyckte jag, kolliderade någon gång med stavar o tappade balansen något men det var ändå åkbart i mitt ytterspår. Efter ca halva sträckan kände jag att jag hade ont i handlederna igen, det känns speciellt när man stakar. Som tur? var blev det inte så mycket stakning eftersom jag isåfall kom ikapp framförvarande hela tiden samt att det va rlättare att trassla in sig i de som åkte bredvid en. Men när man gjorde en omkörning blev det ju staka för glatta livet. Diagonalåkningen fungerade riktigt bra tycker jag, klistervallan funkade jättebra och jag hade fäste under nästan hela loppet.
När eliten hade börjat komma i mål så vågade man sig oftare ut i omkörningsspåret, tyvärr var det bara slask kvar och spåren höll väl ihop sådär, det var fortfarande bättre spår än på Vasaloppet förra året men det var ju inte så att man kunde hitta något att åka skidor i. Mest tallbarr, grenar och jord var det att åka på, hoppas skidorna tål det? där var några funktionärer som hela tiden skottade i mer snö för att hålla banan i åkbart skick.
500 åkare i 14 varv motsvarar ju 7000 personer som åker i samma spår, ungefär hälften mot Vasaloppet eller lika många som under öppet spår.
Efter mitt elfte varv kände jag att jag var tvungen att snabba upp tempot något. Om man inte hade påbörjat sitt 14 varv innan 4 timmar hade gått så drog de repet. Det skulle ju vara otroligt förargligt att inte få fortsätta och åka det sista varvet så jag gav allt jag hade kvar de 2 varven. Tur var väl det för jag kom in med 3 minuter till godo! Precis när jag passerat varvningen säger speakern att eftersom det har varit så dåliga förutsättnignar idag så kommer de låta alla som vill att få fortsätta ändå, det var ju snällt av tävlingsledningen för att komma över 4 timmar med de förutsättningarna är verkligen inget pinsamt.
De sista varven var fästet helt borta och diagonalåkningen var omöjlig att få rätt på och jag bara halkade omkring så jag fick återgå till stakning. Nu kunde man ju hålla sig i omkörningsspåret som tyvärr inte fanns längre eftersom det bara var en ren sörja kvar.
Lite lustigkurre var jag när någon bakom ropade ur spår och jag svarade med att jag hittar inga...=) Det var många som trodde de var mycket duktigare än vad de var när de ropade ur spår, man flyttade sig och sen lyckades de aldrig komma om en ändå.
Min sluttid blev 4.20 och det är ju ingen fantastisk tid men jag var ändå nöjd att jag lyckades genomföra loppet. Det är ju verkligen inget roligt att åka skidor under dessa förutsättningarna tycker jag. Dessutom är det nästan helt omöjligt för en motionär att få en bra tid eftersom eliten prioriteras så högt som den gör och vi andra får stå och köa istället. Ändå var det ingen otrevlig eller irriterad stämning, folk visade hänsyn för det mesta tycker jag vilket var rätt skönt.
Sammanfattningsvis så tycker jag att arrangemanget var godkänt, svårt att göra så mycket om det inte finns någon snö, ett spår till hade ju varit önskvärt för att slippa stå i kö.
Min egen prestation är jag också nöjd med, om man inte stirrar sig blind på tiden utan ser från möjligheterna ur mitt eget perspektiv och tar in dagens föutsättningar i berökning så känner jag att jag gjort vad jag kunnat. Efter jag passerat mållinjen var jag inte i närheten så trött som under Maserloppet, hade fortfarande krafter kvar och hade det behövts fler varv hade jag klarat av det. Det kan också bero på att jag fick vätska 3-4 gånger/mil, jag stannade vid vätskekontrollen alla varv utom det första, eller så var det helt enkelt så att terrängen var mer lättåkt, det fanns ju egentligen bara 2 mindre backar att prata om, de var rätt långa men inte så branta.
Spekulerar man så kan jag nog ha tappat en 20-30 minuter på att få "vänta" totalt men det är ju inget man vet och det är ju inte så att tävlingsledningen drar av tiden p.g.a att det var trångt.
Med min sluttid 4.20 så lär det knappast bli någon seedning denna gången heller, men träning fick jag! Fick t.o.m ett pris, blev en piketröja med reklam för skidtunneln i Torsby, dock så var inte detta p.g.a att jag kämpade mig runt hela banan utan jag vann på mitt startnummer =)
lördag 24 januari 2009
Förberedelse Stråkenloppet
Då var det dags för mitt andra skidlopp, denna gången i Mullsjö nordväst om Jönköping. Hade hoppats på att få lite bättre föutsättningar än sist med vädret och före men det har minsann blivit plusgrader just denna helgen, lite irriterande. Efter att ha lyssnat på "experterna" så är det visst klister som gäller. Jag ha rju inget kliste roch dessutom tejp på med någon sprayvalla ovanpå det. Körde lite vallaväck och tänker lämna in skidorna för vallning vid starten imorgon istället.
Snö finns där visst inte heller utan de har en bana på 3,4 km som man får åka 13 varv, grymt tråkigt. Ska man hitta något positivt så är det ju att man passerar vätskekontrollen vid starten många gånger i alla fall =) dessutom är det visst en väldigt flask bana, 2 backar på 10-15 meters stigning det är det hela. Hoppas att jag kan lyckas att få en tillräckligt bra tid denna gången för att seeda upp mig ett startled till Vasaloppet!
Nu är det sängdags här, klockan är redan 22.00 och jag måste upp vid 05 imorgon bitti, hoppas jag får ordentligt med sömn nu bara.
Snö finns där visst inte heller utan de har en bana på 3,4 km som man får åka 13 varv, grymt tråkigt. Ska man hitta något positivt så är det ju att man passerar vätskekontrollen vid starten många gånger i alla fall =) dessutom är det visst en väldigt flask bana, 2 backar på 10-15 meters stigning det är det hela. Hoppas att jag kan lyckas att få en tillräckligt bra tid denna gången för att seeda upp mig ett startled till Vasaloppet!
Nu är det sängdags här, klockan är redan 22.00 och jag måste upp vid 05 imorgon bitti, hoppas jag får ordentligt med sömn nu bara.
torsdag 22 januari 2009
Dåliga trenden bruten
Sitter här framför datorn och är supernöjd! Har äntligen lyckats komma igång med träningen och så skönt det var. Hade ju egentligen tänk börja med taekwondo denna veckan men det blev ingen träning i tisdags eftersom jag satt fast i e bilkö i en timme istället. Idag är det med taekwondo men jag vågar inte riskera att gå dit och skada mig och missa skidtävlingen på Söndag.
Istället blev det löpning idag, vilket jag inte gjort sedan 24e november så det var verkligen dags.
2 yttervarv runt pildammsparken i vad som kändes som ett rätt snabbt tempo men klockan visade 30 minuter vilket är riktigt långsamt. Nåja får väl ta det för vad det är första gången och utgå från denna tiden och förbättra den istället.
Efter halva första varvet fick jag otroligt ont i sidan, inte riktigt som håll, mer skarp smärta, jag försökte ändå slappna av och springa vidare och det gav med sig efter ett tag, förutom det var det inga problem, ingen fot som domnade och det var krafter kvar i slutet. Niu ska jag bara stretcha och belöna mig med en varm dusch! =)
Istället blev det löpning idag, vilket jag inte gjort sedan 24e november så det var verkligen dags.
2 yttervarv runt pildammsparken i vad som kändes som ett rätt snabbt tempo men klockan visade 30 minuter vilket är riktigt långsamt. Nåja får väl ta det för vad det är första gången och utgå från denna tiden och förbättra den istället.
Efter halva första varvet fick jag otroligt ont i sidan, inte riktigt som håll, mer skarp smärta, jag försökte ändå slappna av och springa vidare och det gav med sig efter ett tag, förutom det var det inga problem, ingen fot som domnade och det var krafter kvar i slutet. Niu ska jag bara stretcha och belöna mig med en varm dusch! =)
tisdag 20 januari 2009
Hatar inte ruillskidor, var lite bitter sist bara
Efter mitt förra bittra inlägg får jag skriva något positivt tänkte jag. Fick träningsvärk av rullskidorna som jag åkte i Söndags och det är ju alltid positivt. Är en rätt så tråkig sträcka jag åker på ribban fram och tillbaka några gånger, denna gången blev det bara en gång. När jag tränar rullskidor med Björnstorp är det verkligen MYCKET roligare, tyvärr blir det inte så ofta längre. Nu blir det ju ca ett skidlopp varannan vecka, på snö t.o.m =) och det är tillräcklig träning för mig.
Tanken är att denna terminen ska ajg satsa på Taekwondo och varva lite med löpning, åka rullskidor kommer jag inte att göra efter 1 Mars då Vasaloppet är över, snöskidor får vi se om det blir något mer. Man har ju en förmåga att glömma hur jobbigt saker är efter bara en liten stund. Av Maserloppet kommer jag bara ihåg att det var kul, bra glid och skönt att komma i mål. Att jag var helt slut, kämpade som ett djur och bara ville lägga mig ner och be tävlingsledaren skicka ut en skoter att hämta mig det är nästan redan glömt!
Tur man har kan förtränga de jobbiga stunderna med sitt selektiva minne =)
Tanken är att denna terminen ska ajg satsa på Taekwondo och varva lite med löpning, åka rullskidor kommer jag inte att göra efter 1 Mars då Vasaloppet är över, snöskidor får vi se om det blir något mer. Man har ju en förmåga att glömma hur jobbigt saker är efter bara en liten stund. Av Maserloppet kommer jag bara ihåg att det var kul, bra glid och skönt att komma i mål. Att jag var helt slut, kämpade som ett djur och bara ville lägga mig ner och be tävlingsledaren skicka ut en skoter att hämta mig det är nästan redan glömt!
Tur man har kan förtränga de jobbiga stunderna med sitt selektiva minne =)
söndag 18 januari 2009
Hata rullskidor
Kom nyss hem från ett kort rullskidepass, usch vad dåligt det gick. Efter att ha åkt med snö som underlag var det verkligen ett bakslag att gå över till asfalt. Trodde jag var utvilad efter förra helgens prövnin men efter att ha åkt bara ett par minuter började jag känna av i armarna efter stakningen. Tog det väldigt lugnt för att inte riskera att slita ut mig inför nästa veckas tävling. Kallt var det med, o tråkig väg, nej ingen bra dag alls, längtar tillbaka till snön!
lördag 17 januari 2009
Nya friska tag
Då har man hämtat sig från förra veckans strapatser. Egentligen så ska jag inte se det som ett misslyckande, höjde min nivå rejält och satte många nya personliga rekord. Att jag sen missade min seedning med 5 minuter är ju rejät irriterande.
Har kollat upp fler seedningslopp i södra Sverige och hittat stråkenloppet som går av stapeln nästa helg den 25/1 i Mullsjö mellan Jönköping och Skövde.
Man kan ju alltid få mer träning tänkte jag och är nu anmäld, denna gången till motionsklassen istället för tävlingsklassen eftersom man ändå blir överkörd i början, de gäller att lära sig av sina misstag sägs det. Tävlingen är 40 km lång och som det ser ut nu så har de bara konstspår på 3-4 km så det kommer bli många varv...
Efter att ha kollat väderprognosen så finns det faktiskt hopp om lite bättre förutsättningar, det ska snöa och vara minusgrader hela veckan, kanske t.o.m går att valla och få fäste denna gången, hade varit trevligt för en gångs skull!
Har kollat upp fler seedningslopp i södra Sverige och hittat stråkenloppet som går av stapeln nästa helg den 25/1 i Mullsjö mellan Jönköping och Skövde.
Man kan ju alltid få mer träning tänkte jag och är nu anmäld, denna gången till motionsklassen istället för tävlingsklassen eftersom man ändå blir överkörd i början, de gäller att lära sig av sina misstag sägs det. Tävlingen är 40 km lång och som det ser ut nu så har de bara konstspår på 3-4 km så det kommer bli många varv...
Efter att ha kollat väderprognosen så finns det faktiskt hopp om lite bättre förutsättningar, det ska snöa och vara minusgrader hela veckan, kanske t.o.m går att valla och få fäste denna gången, hade varit trevligt för en gångs skull!
måndag 12 januari 2009
Maserloppet tävlingsdagen
Så var det då äntligen? dags för mitt första skidlopp. Visste inte vad jag skulle förvänta mig, målet var att lyckas åka på en så pass bra tid så jag kunde seeda upp mig ett startled i Vasaloppet. Att komma runt såg jag som en självklarhet, omöjligt ska det ju ändå inte vara.
Nervositeten var på topp och jag gick nog på toa 3 gånger den sista timmen, funderade på hur mycket kläder jag skulle åka i, om jag skulle valla om ovanpå tejpen, om gildvallan jag lagt fungerade m.m
Jag hade anmält mig i tävlingsklassen H21, vilket visade sig vara ett misstag. Pratade med tävlingsledaren innan och frågade om skillnaden mellan H21 och motionärsklassen och det var bara att man startade längre fram i H21, bra tänkte jag men när starten gick så insåg jag att jag stod helt fel. Vilken masshysteri, folk slog sig nästan fram för att komma före i spåret, jag försökte hålla mig ute i kanten och undvika att bryta stavar eller skidor som tyvärr en klubbkamrat gjorde.
När den västa hysterin lagt sig och man kunde börja åka skidor upptäckte jag att fästet var obefintligt, bakhalt, det som inte fick hända. Det var inget att göra bara att staka för kung och fosterland, som tur var hade jag mycket bättre glid än dagen innan, trist man aldrig kan få ha båda. Efter 10 km så var det första vätskekontrollen och jag passade på att titta på klockan, exakt 50 minuter hade jag åkt då, alltså 5 min /km vilket jag aldrig gjort tidigare, här tänkte jag att om jag lyckas hålla det tempot så kan jag faktiskt fixa en hyfsad tid.
Jag hade bestämt mig för att ge max hela tiden, det var min enda chans, varje gång jag försökte ta det lugnt i en uppförsbacke eller något så peppade jag mig själv att det är "bara" ett halvt Vasalopp, måste öka takten och på något sätt så gick det.
Nästa 8 km gick också bra, fick upp en rejäl fart(enligt mig) och åkte om flera stycken. Den sista biten tillhörde elitspåret och här började problemen. Framför mig så kom den ena branta uppförsbacken efter den andra, har man inget fäste här så är det ju helt omöjligt att åka. Jag saxade så gott det gick men ibland slant jag och föll ner en bit och fick börja om igen. Det var så knäckande att ha åkt hela banan utan problem och så mötas av en sådan här motgång men det var bara att bita ihop och kämpa på.
Efter något som kändes som en evighet så kunde jag höra speakern från stadion och insåg jag var nära, precis innan hade jag frågat en funktionär hur långt det var kvar och fått svaret 2 km vilket var fruktansvärt knäckande så när jag insåg att det bara var runt hörnet fick jag nya krafter. Lyckades komma runt på 1.45 vilket jag var otroligt nöjd med. Passade på att få skidorna omvallade under tiden som jag fyllde på med lite vätska. Sa till att jag hade vallat med tejp men de tyckte ändå det var värt ett försök att spraya på lite ovanpå.
Efter det var det bara att ge sig ut igen, hade ju halva loppet kvar, kände jag hade nya krafter nu när jag hade mindre än hälften av loppet kvar. Pigg och glad var jag men det försvanns snabbt när jag insåg att nu hade jag inget glid heller och inte mycket bättre fäste, om det var för att det blivit varmare och töade eller för omvallningen vet jag inte men sämre gick det i alla fall.
Nu börjades stakningen kännas av med, har aldrig varit en större fan av stakning, brukar mest diagonala eller staka med frånskjut men eftersom det inte funkade nu hade jag inget val. Jag kände av i handleder att jag överansträngt de, varje tag gjorde riktigt ont, men det gick ju inte att sluta nu. Försökte tänka på vad jag lärt mig på träningarna för att få ut så mycket som möjligt av varje tag, använd överkroppen och magen så mycket som möjligt, bara att tänka på det gick bättre. Att jag just åkte förbi Mattias Svahn som stod och tittade i spåret gjorde ju att jag tänkte på allt han sagt under träningslägret förra året.
Till sist nådde jag då vätskekontrollen och visste att det bara var 11 km kvar, efter lite vätska och sportdryck kämpade jag mig vidare fram till elitspåret igen där jag svor som jag aldrig gjort innan. Denna gången var det värre än sist, backarna kändes ännu brantare, glidet var obefintligt förutom bakåt så jag fick kämpa som ett djur. Den brantaste backen gick det inte att saxa uppför, jag bara gled ner hela tiden, blev omåkt av 3 åkare under tiden jag kämpade där, provade med brett mellan skidorna, smalt, staka, gå på sidan men inget funkade, till sist fick jag sätta knäna o mer eller mindre krypa upp för upp skulle jag. Jag var så trött som jag aldrig varit förr, räknade minuter som kunde vara kvar för avståndsskyltar fanns det inga längre. Kom inte riktigt ihåg hur banan såg ut fastän jag hade åkt på samma ställe för mindre än 2 timmar sedan. Många gånger hoppades jag att jag skulle se skidstadion runt nästa hörn men icke...tittade förtvivlat på klockan och insåg att minuterna hade rusat iväg medan jag kämpade i uppförsbackarna, all ork var borta, jag gick helt in i väggen, blev totalt likgiltig inför allt men jag kunde ju inte stanna där och ju snabbare jag kom i mål ju snabbare tog eländet slut. Bestämde mig för att detta var sista gången jag stod på ett par skidor, la ner allt som hette Vasalopp och vinkade rarväl åt klassikern.
När jag äntligen kom in på stadion lyckades jag göra min första vurpa, just då spelade det ingen roll, för det första brydde jag mig inte och för det andra var det bara en handfull människor kvar därinne ändå. Min sluttid blev 3.46 och andra varvet tog alltså 16 minuter längre än första, dock så tog omvallningen ett par minuter men lite sämre åkte jag andra varvet, just då orkade jag inte bry mig om tiden ändå, var bara glad att det var över.
Allt som allt så var jag ändå jättenöjd, för mig var det en jätteprestation! Jag har aldrig åkt en så lång sträcka tidigare och framför allt har jag aldrig åkt så snabbt( för mig är 5min/km snabbt) och aldrig stakat så långt, att jag sen inte kom in på 3.30 är ju en annan sak.
Nervositeten var på topp och jag gick nog på toa 3 gånger den sista timmen, funderade på hur mycket kläder jag skulle åka i, om jag skulle valla om ovanpå tejpen, om gildvallan jag lagt fungerade m.m
Jag hade anmält mig i tävlingsklassen H21, vilket visade sig vara ett misstag. Pratade med tävlingsledaren innan och frågade om skillnaden mellan H21 och motionärsklassen och det var bara att man startade längre fram i H21, bra tänkte jag men när starten gick så insåg jag att jag stod helt fel. Vilken masshysteri, folk slog sig nästan fram för att komma före i spåret, jag försökte hålla mig ute i kanten och undvika att bryta stavar eller skidor som tyvärr en klubbkamrat gjorde.
När den västa hysterin lagt sig och man kunde börja åka skidor upptäckte jag att fästet var obefintligt, bakhalt, det som inte fick hända. Det var inget att göra bara att staka för kung och fosterland, som tur var hade jag mycket bättre glid än dagen innan, trist man aldrig kan få ha båda. Efter 10 km så var det första vätskekontrollen och jag passade på att titta på klockan, exakt 50 minuter hade jag åkt då, alltså 5 min /km vilket jag aldrig gjort tidigare, här tänkte jag att om jag lyckas hålla det tempot så kan jag faktiskt fixa en hyfsad tid.
Jag hade bestämt mig för att ge max hela tiden, det var min enda chans, varje gång jag försökte ta det lugnt i en uppförsbacke eller något så peppade jag mig själv att det är "bara" ett halvt Vasalopp, måste öka takten och på något sätt så gick det.
Nästa 8 km gick också bra, fick upp en rejäl fart(enligt mig) och åkte om flera stycken. Den sista biten tillhörde elitspåret och här började problemen. Framför mig så kom den ena branta uppförsbacken efter den andra, har man inget fäste här så är det ju helt omöjligt att åka. Jag saxade så gott det gick men ibland slant jag och föll ner en bit och fick börja om igen. Det var så knäckande att ha åkt hela banan utan problem och så mötas av en sådan här motgång men det var bara att bita ihop och kämpa på.
Efter något som kändes som en evighet så kunde jag höra speakern från stadion och insåg jag var nära, precis innan hade jag frågat en funktionär hur långt det var kvar och fått svaret 2 km vilket var fruktansvärt knäckande så när jag insåg att det bara var runt hörnet fick jag nya krafter. Lyckades komma runt på 1.45 vilket jag var otroligt nöjd med. Passade på att få skidorna omvallade under tiden som jag fyllde på med lite vätska. Sa till att jag hade vallat med tejp men de tyckte ändå det var värt ett försök att spraya på lite ovanpå.
Efter det var det bara att ge sig ut igen, hade ju halva loppet kvar, kände jag hade nya krafter nu när jag hade mindre än hälften av loppet kvar. Pigg och glad var jag men det försvanns snabbt när jag insåg att nu hade jag inget glid heller och inte mycket bättre fäste, om det var för att det blivit varmare och töade eller för omvallningen vet jag inte men sämre gick det i alla fall.
Nu börjades stakningen kännas av med, har aldrig varit en större fan av stakning, brukar mest diagonala eller staka med frånskjut men eftersom det inte funkade nu hade jag inget val. Jag kände av i handleder att jag överansträngt de, varje tag gjorde riktigt ont, men det gick ju inte att sluta nu. Försökte tänka på vad jag lärt mig på träningarna för att få ut så mycket som möjligt av varje tag, använd överkroppen och magen så mycket som möjligt, bara att tänka på det gick bättre. Att jag just åkte förbi Mattias Svahn som stod och tittade i spåret gjorde ju att jag tänkte på allt han sagt under träningslägret förra året.
Till sist nådde jag då vätskekontrollen och visste att det bara var 11 km kvar, efter lite vätska och sportdryck kämpade jag mig vidare fram till elitspåret igen där jag svor som jag aldrig gjort innan. Denna gången var det värre än sist, backarna kändes ännu brantare, glidet var obefintligt förutom bakåt så jag fick kämpa som ett djur. Den brantaste backen gick det inte att saxa uppför, jag bara gled ner hela tiden, blev omåkt av 3 åkare under tiden jag kämpade där, provade med brett mellan skidorna, smalt, staka, gå på sidan men inget funkade, till sist fick jag sätta knäna o mer eller mindre krypa upp för upp skulle jag. Jag var så trött som jag aldrig varit förr, räknade minuter som kunde vara kvar för avståndsskyltar fanns det inga längre. Kom inte riktigt ihåg hur banan såg ut fastän jag hade åkt på samma ställe för mindre än 2 timmar sedan. Många gånger hoppades jag att jag skulle se skidstadion runt nästa hörn men icke...tittade förtvivlat på klockan och insåg att minuterna hade rusat iväg medan jag kämpade i uppförsbackarna, all ork var borta, jag gick helt in i väggen, blev totalt likgiltig inför allt men jag kunde ju inte stanna där och ju snabbare jag kom i mål ju snabbare tog eländet slut. Bestämde mig för att detta var sista gången jag stod på ett par skidor, la ner allt som hette Vasalopp och vinkade rarväl åt klassikern.
När jag äntligen kom in på stadion lyckades jag göra min första vurpa, just då spelade det ingen roll, för det första brydde jag mig inte och för det andra var det bara en handfull människor kvar därinne ändå. Min sluttid blev 3.46 och andra varvet tog alltså 16 minuter längre än första, dock så tog omvallningen ett par minuter men lite sämre åkte jag andra varvet, just då orkade jag inte bry mig om tiden ändå, var bara glad att det var över.
Allt som allt så var jag ändå jättenöjd, för mig var det en jätteprestation! Jag har aldrig åkt en så lång sträcka tidigare och framför allt har jag aldrig åkt så snabbt( för mig är 5min/km snabbt) och aldrig stakat så långt, att jag sen inte kom in på 3.30 är ju en annan sak.
Maserloppet förberedelser
Då har det blivit dags för premiärinlägget för denna bloggen!
Förra årets träning finns på http://traning2008.blogspot.com
Har ju inte blivit så mycket träning den sista tiden men nu var det dags för min första skidtävling, förutom Vasaloppet. Detta var Maserloppet som egentligen skulle gått i Borlänge men blivit flyttat till Orsa p.g.a snöbrist.
Åkte upp med min skidklubb, Björnstorp redan på fredagen för att i lugn och ro hinna förbereda sig, kolla in banan och förbereda sig under Lördagen för att köra loppet på söndagen.
Vädret var inte på vår sida, såg ut att bli plusgrader under Söndagen och nederbörd och väldigt svårvallat. Provade för första gången med tejp och det gick riktigt bra. Första km jag åkte gick väldigt segt, har ju inte åkt en meter på snö på över en månad och man började inte direkt där man slutade så det gick väl sådär men efter ett tag kom jag in i det. Blev 10 km på ca 60 minuter. Fästet var fantastiskt bra men upptäckte att mitt glid var uselt. Pratade med de mer erfarna i klubben och fick lite tips hur man skulle valla. Eftersom jag aldrig hade glidvallat förutom inför Vasaloppet förra året så var det dags att göra det. Fick låna ett vallajärn oc för första gången smälta på lite glidvall, kände mig som en riktig skidåkare. =)
Nu var det bara att hoppas att man inte förstörde något annat, tejpen lämnade jag som den var.
Mycket nervositet inför tävlingen och tidigt i säng för att samla krafter!
Förra årets träning finns på http://traning2008.blogspot.com
Har ju inte blivit så mycket träning den sista tiden men nu var det dags för min första skidtävling, förutom Vasaloppet. Detta var Maserloppet som egentligen skulle gått i Borlänge men blivit flyttat till Orsa p.g.a snöbrist.
Åkte upp med min skidklubb, Björnstorp redan på fredagen för att i lugn och ro hinna förbereda sig, kolla in banan och förbereda sig under Lördagen för att köra loppet på söndagen.
Vädret var inte på vår sida, såg ut att bli plusgrader under Söndagen och nederbörd och väldigt svårvallat. Provade för första gången med tejp och det gick riktigt bra. Första km jag åkte gick väldigt segt, har ju inte åkt en meter på snö på över en månad och man började inte direkt där man slutade så det gick väl sådär men efter ett tag kom jag in i det. Blev 10 km på ca 60 minuter. Fästet var fantastiskt bra men upptäckte att mitt glid var uselt. Pratade med de mer erfarna i klubben och fick lite tips hur man skulle valla. Eftersom jag aldrig hade glidvallat förutom inför Vasaloppet förra året så var det dags att göra det. Fick låna ett vallajärn oc för första gången smälta på lite glidvall, kände mig som en riktig skidåkare. =)
Nu var det bara att hoppas att man inte förstörde något annat, tejpen lämnade jag som den var.
Mycket nervositet inför tävlingen och tidigt i säng för att samla krafter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)