söndag 25 januari 2009

Stråkenloppet Tävlingsdagen

Så var det då dags för nästa skidlopp, Stråkenloppet i Mullsjö utanför Jönköping. Gick upp kl 5 för att vara där kl 9, fixa det sista och lämna in skidorna för vallning. Tur var det, det var klisterföre idag och jag kan inte valla med klister, dessutom har jag inget.

Denna gången hade jag anmält mig till motionärsklassen efter Maserloppets upplevelser, tyvärr visade det sig att vara ett misstag. Eftersom det inte hade snöat eller varit kallt på alldeles för länge kördes banan på ett konstspår, totalt var det 2 parallella spår och eliten använde det ena för att åka om i så vi "vanliga" åkare fick hålla till vänster hela tiden(omkörning skedde på höger sida).

Banan var ca 2,8 km lång och vi skulle åka 14!! varv, det var mentalt rätt påfrestande att bara åka runt, runt. Det positiva var att man inte behövde ha med sig egen vätska eftersom man passerade vätskekontroll en gång var 15-20e minut. Man kan ju lugnt påstå att man kunde banan bra i slutet.

En annan sak som var bra var att man alltid hade folk i närheten, antingen mötande(skrev jag att banan gick fram och tillbaka) eller framför, bakom.

Detta resulterade i att det ibland blev total tvärstopp, i uppförsbackarna stod man nästans stilla och i nedförsbackarna fick man åka och bromsa för att inte åka på framförvarande. Ibland försökte jag mig på en omåkning med oftast så var det någon som skrek bakifrån, ur spår, eller åkare bakom, eller elit passerar, håll in stavarna var också rätt vanligt att höra eftersom det var extremt tätt mellan spåren och det lätt blev kollisioner.

Åkaren var själv skyldig att hålla reda på antalet körda varv, vilket kanske inte låter så svårt men det är många varv att köra och lätt att man tror man är inne på nästa varv.
Om man gick i mål utana tt ha kört sina 14 varv först blev man diskad så det var väldigt viktigt att hålla reda på de. Själv använde jag min pulsklocka men jag vet andra som hade ramsor för att hålla koll på det.
I slutet fick vi reda på att om man vinkade till speakern när man passerade varvning så kunde han meddela antal varv. JAg provade ett par gånger men problemet var att vet aomd et var varvet man var inne på eller det man skulle påbörja...

Det märktes rätt bra att det här var ett seedningslopp i södra Sverige, det var mycket mer blåbär än sist och man hörde en hel del skåningar och danskar i spåren.
De första varven gick rätt bra tyckte jag, kolliderade någon gång med stavar o tappade balansen något men det var ändå åkbart i mitt ytterspår. Efter ca halva sträckan kände jag att jag hade ont i handlederna igen, det känns speciellt när man stakar. Som tur? var blev det inte så mycket stakning eftersom jag isåfall kom ikapp framförvarande hela tiden samt att det va rlättare att trassla in sig i de som åkte bredvid en. Men när man gjorde en omkörning blev det ju staka för glatta livet. Diagonalåkningen fungerade riktigt bra tycker jag, klistervallan funkade jättebra och jag hade fäste under nästan hela loppet.

När eliten hade börjat komma i mål så vågade man sig oftare ut i omkörningsspåret, tyvärr var det bara slask kvar och spåren höll väl ihop sådär, det var fortfarande bättre spår än på Vasaloppet förra året men det var ju inte så att man kunde hitta något att åka skidor i. Mest tallbarr, grenar och jord var det att åka på, hoppas skidorna tål det? där var några funktionärer som hela tiden skottade i mer snö för att hålla banan i åkbart skick.
500 åkare i 14 varv motsvarar ju 7000 personer som åker i samma spår, ungefär hälften mot Vasaloppet eller lika många som under öppet spår.

Efter mitt elfte varv kände jag att jag var tvungen att snabba upp tempot något. Om man inte hade påbörjat sitt 14 varv innan 4 timmar hade gått så drog de repet. Det skulle ju vara otroligt förargligt att inte få fortsätta och åka det sista varvet så jag gav allt jag hade kvar de 2 varven. Tur var väl det för jag kom in med 3 minuter till godo! Precis när jag passerat varvningen säger speakern att eftersom det har varit så dåliga förutsättnignar idag så kommer de låta alla som vill att få fortsätta ändå, det var ju snällt av tävlingsledningen för att komma över 4 timmar med de förutsättningarna är verkligen inget pinsamt.
De sista varven var fästet helt borta och diagonalåkningen var omöjlig att få rätt på och jag bara halkade omkring så jag fick återgå till stakning. Nu kunde man ju hålla sig i omkörningsspåret som tyvärr inte fanns längre eftersom det bara var en ren sörja kvar.
Lite lustigkurre var jag när någon bakom ropade ur spår och jag svarade med att jag hittar inga...=) Det var många som trodde de var mycket duktigare än vad de var när de ropade ur spår, man flyttade sig och sen lyckades de aldrig komma om en ändå.


Min sluttid blev 4.20 och det är ju ingen fantastisk tid men jag var ändå nöjd att jag lyckades genomföra loppet. Det är ju verkligen inget roligt att åka skidor under dessa förutsättningarna tycker jag. Dessutom är det nästan helt omöjligt för en motionär att få en bra tid eftersom eliten prioriteras så högt som den gör och vi andra får stå och köa istället. Ändå var det ingen otrevlig eller irriterad stämning, folk visade hänsyn för det mesta tycker jag vilket var rätt skönt.

Sammanfattningsvis så tycker jag att arrangemanget var godkänt, svårt att göra så mycket om det inte finns någon snö, ett spår till hade ju varit önskvärt för att slippa stå i kö.
Min egen prestation är jag också nöjd med, om man inte stirrar sig blind på tiden utan ser från möjligheterna ur mitt eget perspektiv och tar in dagens föutsättningar i berökning så känner jag att jag gjort vad jag kunnat. Efter jag passerat mållinjen var jag inte i närheten så trött som under Maserloppet, hade fortfarande krafter kvar och hade det behövts fler varv hade jag klarat av det. Det kan också bero på att jag fick vätska 3-4 gånger/mil, jag stannade vid vätskekontrollen alla varv utom det första, eller så var det helt enkelt så att terrängen var mer lättåkt, det fanns ju egentligen bara 2 mindre backar att prata om, de var rätt långa men inte så branta.
Spekulerar man så kan jag nog ha tappat en 20-30 minuter på att få "vänta" totalt men det är ju inget man vet och det är ju inte så att tävlingsledningen drar av tiden p.g.a att det var trångt.
Med min sluttid 4.20 så lär det knappast bli någon seedning denna gången heller, men träning fick jag! Fick t.o.m ett pris, blev en piketröja med reklam för skidtunneln i Torsby, dock så var inte detta p.g.a att jag kämpade mig runt hela banan utan jag vann på mitt startnummer =)

2 kommentarer:

  1. Tjenare roomie,
    Hur känns kroppen idag då?

    Det låter sjukt drygt att åka 14 varv på samma slinga, framförallt jobbigt att hålla på att hoppa ur spår för att eliten ska fram hela tiden. Blir ju inte direkt lättare att samla ihop en bra tid då inte...

    / Anders
    Jag vet inte hur det fungerar med seedning och vilka kriterier de egentligen går på.. men.. spontant tycker jag att 1 merit är värt mer än 0 meriter. Har du klarat ett seedningslopp tycker jag att det oavsett din tid är värt mer än den som inte har det minsta merit och att det ska prioriteras till att få komma i ett startled före alla som helt saknar meriter.

    Jag var också ute och åkte skidor igår ska du veta! Eftersom jag jobbar i Ludvika i veckorna stannade jag kvar över helgen för att åka Grotfallsrundan/Norrbärke Ski-marathon i Grängesberg ett par mil härifrån. Tjejen taggade igång också, beställde ner sina skidor från Skellefteå och vi gjorde väl vår första egentligen gemensamma aktivitet out of the ordinary. Trevligt. Nervös inför att bli totalförnedrad av henne.

    Anyhow... till loppet nu då... temperatur kring nollan, snö hela föregående dag, snö hela dagen för loppet också... tre varv om cirka 13 km och sen några kilometer extra i början.. min sprillans nya vallatejp skulle göra succé hade jag tänkt mig.. men.. icke icke.. skalan nedan får gestalta ungefär hur bra fästet var...

    GLID <-X--------------------> FÄSTE

    Hann åka ungefär 200 meter innan vi omvärderade våra måltider (snackar inte mat alltså..) från först måltid på 3h30min, till måltid på 4h, till att "ta sig runt helvetet". Vi är inte ensamma om att ha obefintligt fäste, det går alltså verkligen inte att diagonala som folk eller att köra stakning med frånskjut.. man fick uppfinna en ny växel för all den bit man inte pallar styrkemässigt att staka... den kan kallas "axeldiagonala" och innebär i princip att istället för att "trück och nüüüt" med fötterna är det att råhänga på staven och vrida sig fram med axlarna höger/vänster.. skapligt ont idag kan jag avslöja...

    Vid första vätskekontrollen är det många sura och uppgivna miner hos våra medtävlande.. men vi står bara och garvar åt eländet och förundras över hur det kan vara så värdelöst fäste. Planen ändrades lite till att "fixar vi den här skiten i 42 km kan det ju inte vara omöjligt att åka Vasaloppet om man iallafall har lite fäste, tänk bara.. tänk om man kunde få använda benen..."

    Tjejen är deppad och hade väl vissa tankar på att ge upp nästan, men hon lyckas fixa lite valla som var nästan som klister och vips hade hon fäste och var jätteglad för det.. i 5 minuter tills det var borta... men hon taggade igång så det räckte...

    När det blev uppförsbacke infann sig faktiskt fäste, därav att jag på skalan där uppe inte har den på absolut minimum!

    Det fästet bestod i ett is/snölager på sådär 3-4 cm under skidorna som man kunde gå uppför backarna på och sen stanna för att försöka skrapa bort skiten under skidorna (här testade jag skrapa med staven, med vallakloss, med handskarna etc. Det bästa att skrapa med är en vallaburk, måste vara något som går att slå bort isen med...). Det är ju inte direkt så att det går att glida det minsta med ett sånt lager under skidorna, så de gånger det var fäste var det 100% fäste och 0% glid.. i övrigt var det helt enastående glid, minst 100%, men.. ja.. 0% fäste då ja...

    Störigt som fan att behöva hoppa ur spår hela jävla tiden för eliten som ska fram, men självklart höll man koll bakåt och skuttade ur så fort något fartvidunder kom. Oklart hur mycket tid en stackars motionär tappade på det bara. Trevliga elitåkare dock, minst 80% gav någon form av positiv feedback ("tack", "schysst", "kämpa på", "vad söt du är"), återstående 20% var nog mest chockfokuserade. Trevligt faktiskt!

    Men vi åker där och hejar på varandra och försöker peppa så gott det går och när det hade gått 2 timmar var vi faktiskt halvvägs iallafall och det kändes ju ytterst lovande.

    Axlarna gjorde ont, men inte mycket mer ont än de hade gjort ända sedan allra första vätskekontrollen (efter sådär 9km). I övrigt var kroppen pigg och fräsch.

    Brummar på och gör mitt allra bästa för att utnyttja de partier där det för mig var möjligt att staka (tänk om man var så stark att man kunde staka överallt) och köttade på riktigt bra där, fick ofta upp väldigt fin fart där. Trist att spåren blev helt sönderkörda på sina ställen och skidorna flög till höger och vänster.

    Det var partierna det gick att staka vettigt som jag tjänade tid på helt klart. När jag är ute på sista varvet inser jag att det där med 4 timmar inte ska vara omöjligt, inte det minsta omöjligt alls när jag tänker på det... börjar fundera på en tid som klingade bekant... 3h46minuter.. var inte det tiden min roomie hade? Måste spöa.. måste spöa.. måste spöa..

    Med snö under skidorna joggar jag (alltså joggar, inte skidar) uppför den lååååååååånga låååååånga (men inte så branta) uppförsbacken som följs av en rejäl saxbacke.. väl uppe tror jag det är cirka 10 minuter kvar och klockan står på 3h38min.. fan.. åker på och väntar på att en utförslöpa ska komma som jag tänkt på under tidigare varv.. den kommer ju aldrig.. suck.. sen total förvåning ("HUH?") när skylten "målgång" uppenbarar sig och det bara är sådär 100 meter kvar.. YES! Färdig! 3h41min!

    Oerhört nöjd med tiden och att ha köttat igenom att jävla dräparlopp utan fäste. Tänker att det verkligen borde kunna gå att klippa tid utifall att man kunde fått använda benen mer och inte varit som en skruttig gammal bil där bara 1:an, 4:an och 5:an och såväl 2:an som 3:an saknar en massa kuggar på drivaxeln (eller vad det nu kan tänkas heta, ni fattar, skiten slirar).

    Hinner vänta 5 minuter (dricka lite saft, käka lite bulle) innan jag ser tjejen glida ni på stadion och korsa mållinjen på 3h47min.

    Efter loppet blev det snabbt ombyte till torr tröja och sen en hamburgertallrik på första bästa grill innan det var raka vägen mot hotellet och relaxavdelningen. Ett krypa ner i en varm och härlig bubbelpool och få sina stackars axlar masserade av jetstrålar medans armar och ben får strechas lite var otvetydigt dagens höjdpunkt. Ångbastun på det var inte heller någon jättedum idé får tilläggas.

    Det blev verkligen en roman det här, får väl ursäkta mig kanske. :) Ditt mail ligger någonstans i inkorgen men inte riktigt fått tummen ur för att svara på det. Hoppas detta kan duga som lite halvsvar.

    För framtiden.. jag skulle gärna åka ytterligare ett lopp (även om kroppen nu skriker "NEJ FÖR FAN!"), men vet inte riktigt när det ska bli av. I kommande helg jobbar jag och helgen efter det ska vi till Sälen med jobbet... hur tänker du själv nu då, tror du att din första tid där räcker för seedning?

    SvaraRadera
  2. Vilken kämpe! Visst är det kul att åka skidor under dessa förutsättningarna =)
    Kul att läsa om någon annans upplevelse av ett tufft lopp, jag vet precis hur du kände dig kan jag lova.

    Grattis till att du slog min tid, men det var ju ingen bedrift fast det är svårt att jämföra 2 olika lopp, det enda som är samma är ju sträckan!

    Jag tror din tid har chans att räcka till seedning dock. Maserloppet drog de gränsen vid 3.41 så jag missade med 5 minuter, lite förargligt. Vad var vinnartiden vid detta loppet det är det som avgör det hela.

    Ja blir det något Engelbrektslopp då? har du tips på boende däruppe eller i närheten, har kollat upp en del men det är mycket som är fullt. I värsta fall får det väl bli en stad i närheten och köra en bit på morgonen!

    SvaraRadera