Dagen efter Vasaloppet hade jag riktigt svårt att gå, inte för att musklerna var ömma utan för att insidan på mina lår var helt sönderskavda. Jag fick lite skyddande vaselin när jag ändå var i sjukstugan som tur var.
Efteråt kändes det otroligt skönt att ha klarat Vasaloppet och man började redan tänka på att det var rätt kul ändå, kanske skulle göra om det någon gång, blir nog inte nästa år i alla fall, kanske lagom till 40 årskrisen?
Svt har filmat allas målgångar, min går att hitta på http://svtplay.se/v/1462566/malgangar_19_00-20_00
Spola fram till 36:30 ungefär så ser ni mig komma till vänster i bild, jag är den som ser tröttast ut...=)
Det känns lite tomt såhär nu efteråt när man klarat sina mål, visst var det tuffa mål men de var kanske för lågt satta ändå, konstigt man aldrig kan vara nöjd med sin prestation.
Nu tänkte jag i alla fall lägga ner de här klassikergrenarna, tar alldeles för mycket tid att träna till varje lopp och jag vill som sagt komma igång ordentligt med taekwondon igen, har varit där 2 gånger under 2009 =)
Mitt nästa mål är att klara göteborgsvarvet som går av staplen den 16 Maj. Denna gången hoppas jag att jag slipper alla problem som jag hade sist, isåfall är ett lagopm mål för mig att komma under 2 timmar vilket inte borde vara en omöjlightet, men jag har aldrig gjort det tidigare så träning behövs!
torsdag 12 mars 2009
tisdag 3 mars 2009
Vasaloppet 2009
Klockan halvfyra på morgonen ringde klockan. Försökte trycka i mig lite gröt men hur hungrig är man vid den tiden egentligen? Startfållan öppnar ju 06.00 men eftersom jag har varit med om starten förr så vet jag att vill man stå längst fram så måste man vara där innan kl 5. Hade en snäll klubbkamrat som hade gått med på att köra till starten halvfem. Min kompis fick det väldigt stressigt på morgonen eftersom han skulle packa och förbereda sig vilket jag gjort dagen innan. När vi kom fram till starten upptäckte han att han fått med sig fel skidor och fick låna en bil och köra tillbaka till en icke så glad skidlös deltagare...
Tyvärr fick jag stå ensam i kön in til startfållan p.g.a detta, eller ensam var jag ju inte, det kom några 1000 till fast jag var bland de 10 första!
En funktionär kom och pratade en stund med oss och berättade att den förre vasaloppsgeneralen egentligen skulle ha åkt troligtvis på grund av all kritiken Vasaloppet fick förra året att man inte hade en chans att klara det om man startade i sista startledet men tyvärr hade han blivit sjuk...
När startfållan öppnade så upphörde allt vad kösystem heter och djungelns lag rådde, det var bara att springa allt vad man kunde och lägga skidorna för att säkra en plats. Efter man tagit sin position kunde man i lugn och ro gå tillbaka till bilen (som nu återvänt) och slappna av och värma sig och försöka trycka i sig lite mat.
Halvåtta lämnade jag bilen och gick iväg för att vara med på uppvärmningen och stå och vara lite nervös till.
Här är ett foto strax innan starten:
När starten gick hade jag bestämt mig för en annan taktik än förra året. Detta året skulle jag ge allt i början av loppet för att inte åka på några rep, köra mer agressivt i första backen och ta varje chans jag kunde att ta mig förbi de andra.
Jag hade dessutom bestämt mig för att försöka ta den högra delen av backen eftersom den har flutit på bäst de 2 seanste åren. Dock har ju backen breddats en hel del och extra spår har dragits vilket skulle kunna underlätta för oss längst bak.
När jag nådde backen insåg jag att jag hade planerat helt fel och hamnade mitt i den vänstra delen av backen men efter att ha satt ner skidan och påbörjat saxningen och insett att jag hade fäste detta året så gick det jätterba ändå. Lyckades ta mig till vägövergången på "bara" 45 minuter, att jämföra med de 2h 10 minuter det tog förra året.
Blev väldigt glatt överraskad när jag såg att det fanns spår att åka i när man kommit upp, hade inte räknat med det efter de senaste årrens förhållanden.
Jag började bara staka allt vad jag hade och kom iväg rätt bra, kände att nu har jag verkligen en chans. Försökte att hålla mitt spår och inte hålla på att byta hela tiden men det var svårt stundtals, ville inte riskera att ramla eller bryta någon stav heller. Helt plötligt dök den första kontrollen Smågan upp och klockan var bara halvtio,mer än en timme före om man jämför med året innan. Tog ett par muggar vatten och en sportdryck och gav mig iväg vidare. Stakade på en bit till men nu började jag känna av min onda handled igen, typiskt.
Fick övergå till att diagonala istället och insåg rätt snabbt att jag hade väldigt dåligt glid, tyckte inte jag kom någonstans alls. Efter ett tag kände jag hur det gick segare och segare och alla krafter rann ur mig, efter bara 2 mil, snacka om att öppna för hårt.
Helt plötsligt var det någon som hejade på mig i spåret och där var min kompis somhade tagit fel skidor, han hade kommit ikapp mig till sist ändå. Vi åkte tillsammans en bit vilket var väldigt skönt. Sträckan mellan Mångsbodarna och Risberg är den jobbigaste på hela loppet tycker jag, kanske var det för att jag var helt slut redan och bara längtade till nästa kontroll eller så är den tuff. Det gick uppåt konstant kändes det som, de blå kilometerskyltarna som visar avståndet till Mora och til nästa kontroll lyste med sin frånvaro. Nu hade jag helt gått in i väggen, stannade i spåret för att ta lite vätska och en energikaka, tänkte att nu när det börjat så bra så fick jag inte sumpa loppet här. Lyckades ta mig till den tredje kontrollen Risberg där jag tryckte i mig bullar och blåbärssoppa. Speakern berättade att man var tvungen att dricka 75 liter blåbärssoppa för att tjäna in anmälningsavgiften, riktigt så törstig va rjag inte men jag fick i mig en hel del.
Min kompis övergav mig här och tänkte pinna på lite extra, jag förstår honom verkligen eftersom det var ett riktigt snigelltempo jag höll.
Hade hört att nästa sträcka var en av de tuffare men efter den så var det mest utför, man får aldrig bryta i Evertsberg säger de så jag var ju tvungen att ta mig dit. Dessutom var det en ny sträcka som jag aldrig hade åkt, kom ju bara till Risberg förra året.
Hade problem med magen nu med, vet inte om det var all uppladdning eller stakningen eller om det var all blåbärssoppa jag tryckt i mig, fick åka vidare med en spykänsla för jag ville inte riskera att göra av med vätskan genom att spy upp något.
Tyckte nog att sträckan fram till Evertsberg var lika hemsk som den förra, varken bättre eller sämre eller så har jag kanske redan förträngt den.
När man kom till Evertsberg så kändes det som att detta verkligen var en stor kontroll, passade på att stanna ett tag och dricka och äta ordentligt här. Speakern berättade för oss som kom in att om vi fortsatte i det här tempot så skulle vi komma in på cirka 11 timmar.
Någon funktionär såg att jag såg trött ut och tröstade mig med att jag klarat av det värsta nu, bara utför sista biten...
Det stämde faktiskt i ett par km i alla fall, det gick rejält utför, var bara att stå på och följa med, var en brant nedförsbacke där det stod en massa funktionärer och gjorde tecken att sänka farten och hålla till vänster. Jag vet inte om det hade skett en olycka där eller vad, jag vågade inte titta åt det hållet så noga utan jag åkte bara nedför en riktig isbacke. Det var många som ramlade där men jag klarade mig. Åkte under en bro där det stod en massa folk uppe på som fotograferade vurporna i backen, är visst en känd fotopunkt för Vasaloppet.
Efter utförslöporna så gick det uppåt igen, rejäla backar och då kom jag på varför det är så mycket backar innan kontrollerna, alla namn slutar ju på -berg. Risberg, Evertsberg, Hökberg, Oxberg.
Sen är allt ett grått töcken, tror jag funderade på att bryta minst en gång var 5e minut. Hade ont i handlederna, i magen, i ljumskarna där låren hade skavt emot varandra och framför allt hade jag noll motivation. Tog någon gel under resans sång för att få lite extra krafter, vet inte om det hjälpte men man ska inte underskatta placeboeffekten, tyckte jag kände mig lite piggare ett tag.
Nu märkte man att Mora började närma sig, eller jag närma mig Mora i alla fall. Det stod en hel del i spåren som delade ut diverse saker. Förut hade det bara varit för speciella klubbar men nu fick jag russin, nötter, kakor, köttbullar, cola, kaffe, kaffe och cola som är det proffsen dricker och någon försökte t.o.m bjuda på whiskey men jag avböjde där faktiskt....!
6 km innan sista kontrollen var det en massa folk som delade ut något med. Jag passade på att fråga när repet drogs i Eldris och fick till svar att repet drogs klockan 6. Jag frågade 2 gånger för att vara säker, klockan var 17.35, alltså 25 minuter på mig att åka 6 km. Jag tyckte det lät konstigt att de skulle stänga så tidigt och hoppades hon hade fel för annars så var det ju helt kört och snacka om att falla på mållinjen.
Nu var det helt mörkt dessutom, som tur var så fanns det spår att följa annars hade man inte sett mycket. Jag visste att det skulle vara upplyst sista biten så det var bara att kämpa på.
Insåg att jag inte borde åka i det innersta spåret efter att ha slagit i huvudet och stavarna i träd och grenar som stod lite olämpligt.
Eldris stängde 19.20 så jag hade lite drygt en timme tillgodo där så jag vet inte riktigt vad kvinnan menade när hon sa att de stängde 18.00, kanske gjorde de det förra året?
Efter att ha lämnat Eldris och sett nästa kilometerskylt med entalssiffror bara, 9km kvar till Mora så visste jag att jag skulle klara det. Trodde att jag skulle få lite extra krafter av målvittringen men icke, krafterna var som bortblåsta. Började tänka på hur duktig jag var som nu snart hade klarat Vasaloppet, världens största skidlopp, tänkte på den stora 200g chips påsen med cola till som jag skulle trycka i mig när jag tittade på någon schysst film nedbäddad i soffan om några dagar. Funderade på vad jag kunde få för ett par begagnade skidor på blocket....
När man kommit in till Mora och passerat 2 km skylten så såg man det berömda klocktornet. Hade läst innan att det skulle vara den bästa känsla man upplevt, jag kände absolut ingenting, total likgiltighet. I alla de sista backarna så stod det folk och hejade och sjöng och spelade och försökte motivera en att ta sig upp. Tror det var 3 backar som kändes som berg den sista kilometern bara, efter att ha sett 1km skylten så var man så nära så kroppen verkade räkna med att man hade klarat det och slutade fungera. Om alla krafter var borta innan så var det ännu värre nu.
Tyvärr så fanns det ännu en backe kvar, den var nog inte alls hög men jag ville bara lägga mig ner och skita i allting just då, efter att åskådarna hejat och kört vågen några gånger så lyckades jag precis ta mig över den, runt en kurva och sen var målet där, lååångt långt fram. Det var en raksträcka på säkert 200 meter kvar ändå. Folket hurrade och hejade och jag tänkte att nu måste jag försöka se lite pigg ut och spurta lite, tyvärr tyckte inte kroppen likadant utan jag lyckades snubbla på mig själv och ramlade ihop istället. Lite sugen på att ligga kvar var jag men jag tänkte att om mindre än 1 minut är det över, lyckades samla de sista krafterna och tog mig över mållinjen!
Fortfarande kände jag ingenting, ingen glädje, lättnad eller stolthet. Var bara så trött på allt, någon tog mitt chip, därefter tog jag av mig skidorna och la mig rakt ner på marken.
Vaknade av att en sjukvårdare stod böjd över mig och frågade hur jag mådde. Jag hade visst tuppat av på grund av utmattning. Fick hjälp in i sjukstugan, något att dricka och lite Ahlgrens bilar =) Jag kunde inte ens prata ordentligt, fick bara fram enstaka ord, verkade som om hjärnan hade stängt av helt och koncentrerade sig på att hjärtat skulle slå.
Efter att ha fått lite värme, mat och dryck så piggnade jag till och mådde rätt hyfsat. Efter det var det bara att sätta sig på bussen, åka hem och sova och njuta av att ha fullföljt mitt första Vasalopp på tiden 11. 37, ingen speciellt bra tid men jag tog mig i mål i alla fall!!!
Jag kommer ihåg att på min första rullskidträning med Björnstorp frågade han som höll i träningen vad vårt mål var med träningen. Vasaloppet hade de flesta som mål att klara av men han tyckte inte det var ett tillräckligt bra mål. Att klara Vasaloppet och må bra efteråt, det var ett bättre mål. Må bra kan jag ju inte säga att jag gjorde men jag klarade det så ett av två är ju inte så illa i alla fall! =)
Tyvärr fick jag stå ensam i kön in til startfållan p.g.a detta, eller ensam var jag ju inte, det kom några 1000 till fast jag var bland de 10 första!
En funktionär kom och pratade en stund med oss och berättade att den förre vasaloppsgeneralen egentligen skulle ha åkt troligtvis på grund av all kritiken Vasaloppet fick förra året att man inte hade en chans att klara det om man startade i sista startledet men tyvärr hade han blivit sjuk...
När startfållan öppnade så upphörde allt vad kösystem heter och djungelns lag rådde, det var bara att springa allt vad man kunde och lägga skidorna för att säkra en plats. Efter man tagit sin position kunde man i lugn och ro gå tillbaka till bilen (som nu återvänt) och slappna av och värma sig och försöka trycka i sig lite mat.
Halvåtta lämnade jag bilen och gick iväg för att vara med på uppvärmningen och stå och vara lite nervös till.
Här är ett foto strax innan starten:
När starten gick hade jag bestämt mig för en annan taktik än förra året. Detta året skulle jag ge allt i början av loppet för att inte åka på några rep, köra mer agressivt i första backen och ta varje chans jag kunde att ta mig förbi de andra.
Jag hade dessutom bestämt mig för att försöka ta den högra delen av backen eftersom den har flutit på bäst de 2 seanste åren. Dock har ju backen breddats en hel del och extra spår har dragits vilket skulle kunna underlätta för oss längst bak.
När jag nådde backen insåg jag att jag hade planerat helt fel och hamnade mitt i den vänstra delen av backen men efter att ha satt ner skidan och påbörjat saxningen och insett att jag hade fäste detta året så gick det jätterba ändå. Lyckades ta mig till vägövergången på "bara" 45 minuter, att jämföra med de 2h 10 minuter det tog förra året.
Blev väldigt glatt överraskad när jag såg att det fanns spår att åka i när man kommit upp, hade inte räknat med det efter de senaste årrens förhållanden.
Jag började bara staka allt vad jag hade och kom iväg rätt bra, kände att nu har jag verkligen en chans. Försökte att hålla mitt spår och inte hålla på att byta hela tiden men det var svårt stundtals, ville inte riskera att ramla eller bryta någon stav heller. Helt plötligt dök den första kontrollen Smågan upp och klockan var bara halvtio,mer än en timme före om man jämför med året innan. Tog ett par muggar vatten och en sportdryck och gav mig iväg vidare. Stakade på en bit till men nu började jag känna av min onda handled igen, typiskt.
Fick övergå till att diagonala istället och insåg rätt snabbt att jag hade väldigt dåligt glid, tyckte inte jag kom någonstans alls. Efter ett tag kände jag hur det gick segare och segare och alla krafter rann ur mig, efter bara 2 mil, snacka om att öppna för hårt.
Helt plötsligt var det någon som hejade på mig i spåret och där var min kompis somhade tagit fel skidor, han hade kommit ikapp mig till sist ändå. Vi åkte tillsammans en bit vilket var väldigt skönt. Sträckan mellan Mångsbodarna och Risberg är den jobbigaste på hela loppet tycker jag, kanske var det för att jag var helt slut redan och bara längtade till nästa kontroll eller så är den tuff. Det gick uppåt konstant kändes det som, de blå kilometerskyltarna som visar avståndet till Mora och til nästa kontroll lyste med sin frånvaro. Nu hade jag helt gått in i väggen, stannade i spåret för att ta lite vätska och en energikaka, tänkte att nu när det börjat så bra så fick jag inte sumpa loppet här. Lyckades ta mig till den tredje kontrollen Risberg där jag tryckte i mig bullar och blåbärssoppa. Speakern berättade att man var tvungen att dricka 75 liter blåbärssoppa för att tjäna in anmälningsavgiften, riktigt så törstig va rjag inte men jag fick i mig en hel del.
Min kompis övergav mig här och tänkte pinna på lite extra, jag förstår honom verkligen eftersom det var ett riktigt snigelltempo jag höll.
Hade hört att nästa sträcka var en av de tuffare men efter den så var det mest utför, man får aldrig bryta i Evertsberg säger de så jag var ju tvungen att ta mig dit. Dessutom var det en ny sträcka som jag aldrig hade åkt, kom ju bara till Risberg förra året.
Hade problem med magen nu med, vet inte om det var all uppladdning eller stakningen eller om det var all blåbärssoppa jag tryckt i mig, fick åka vidare med en spykänsla för jag ville inte riskera att göra av med vätskan genom att spy upp något.
Tyckte nog att sträckan fram till Evertsberg var lika hemsk som den förra, varken bättre eller sämre eller så har jag kanske redan förträngt den.
När man kom till Evertsberg så kändes det som att detta verkligen var en stor kontroll, passade på att stanna ett tag och dricka och äta ordentligt här. Speakern berättade för oss som kom in att om vi fortsatte i det här tempot så skulle vi komma in på cirka 11 timmar.
Någon funktionär såg att jag såg trött ut och tröstade mig med att jag klarat av det värsta nu, bara utför sista biten...
Det stämde faktiskt i ett par km i alla fall, det gick rejält utför, var bara att stå på och följa med, var en brant nedförsbacke där det stod en massa funktionärer och gjorde tecken att sänka farten och hålla till vänster. Jag vet inte om det hade skett en olycka där eller vad, jag vågade inte titta åt det hållet så noga utan jag åkte bara nedför en riktig isbacke. Det var många som ramlade där men jag klarade mig. Åkte under en bro där det stod en massa folk uppe på som fotograferade vurporna i backen, är visst en känd fotopunkt för Vasaloppet.
Efter utförslöporna så gick det uppåt igen, rejäla backar och då kom jag på varför det är så mycket backar innan kontrollerna, alla namn slutar ju på -berg. Risberg, Evertsberg, Hökberg, Oxberg.
Sen är allt ett grått töcken, tror jag funderade på att bryta minst en gång var 5e minut. Hade ont i handlederna, i magen, i ljumskarna där låren hade skavt emot varandra och framför allt hade jag noll motivation. Tog någon gel under resans sång för att få lite extra krafter, vet inte om det hjälpte men man ska inte underskatta placeboeffekten, tyckte jag kände mig lite piggare ett tag.
Nu märkte man att Mora började närma sig, eller jag närma mig Mora i alla fall. Det stod en hel del i spåren som delade ut diverse saker. Förut hade det bara varit för speciella klubbar men nu fick jag russin, nötter, kakor, köttbullar, cola, kaffe, kaffe och cola som är det proffsen dricker och någon försökte t.o.m bjuda på whiskey men jag avböjde där faktiskt....!
6 km innan sista kontrollen var det en massa folk som delade ut något med. Jag passade på att fråga när repet drogs i Eldris och fick till svar att repet drogs klockan 6. Jag frågade 2 gånger för att vara säker, klockan var 17.35, alltså 25 minuter på mig att åka 6 km. Jag tyckte det lät konstigt att de skulle stänga så tidigt och hoppades hon hade fel för annars så var det ju helt kört och snacka om att falla på mållinjen.
Nu var det helt mörkt dessutom, som tur var så fanns det spår att följa annars hade man inte sett mycket. Jag visste att det skulle vara upplyst sista biten så det var bara att kämpa på.
Insåg att jag inte borde åka i det innersta spåret efter att ha slagit i huvudet och stavarna i träd och grenar som stod lite olämpligt.
Eldris stängde 19.20 så jag hade lite drygt en timme tillgodo där så jag vet inte riktigt vad kvinnan menade när hon sa att de stängde 18.00, kanske gjorde de det förra året?
Efter att ha lämnat Eldris och sett nästa kilometerskylt med entalssiffror bara, 9km kvar till Mora så visste jag att jag skulle klara det. Trodde att jag skulle få lite extra krafter av målvittringen men icke, krafterna var som bortblåsta. Började tänka på hur duktig jag var som nu snart hade klarat Vasaloppet, världens största skidlopp, tänkte på den stora 200g chips påsen med cola till som jag skulle trycka i mig när jag tittade på någon schysst film nedbäddad i soffan om några dagar. Funderade på vad jag kunde få för ett par begagnade skidor på blocket....
När man kommit in till Mora och passerat 2 km skylten så såg man det berömda klocktornet. Hade läst innan att det skulle vara den bästa känsla man upplevt, jag kände absolut ingenting, total likgiltighet. I alla de sista backarna så stod det folk och hejade och sjöng och spelade och försökte motivera en att ta sig upp. Tror det var 3 backar som kändes som berg den sista kilometern bara, efter att ha sett 1km skylten så var man så nära så kroppen verkade räkna med att man hade klarat det och slutade fungera. Om alla krafter var borta innan så var det ännu värre nu.
Tyvärr så fanns det ännu en backe kvar, den var nog inte alls hög men jag ville bara lägga mig ner och skita i allting just då, efter att åskådarna hejat och kört vågen några gånger så lyckades jag precis ta mig över den, runt en kurva och sen var målet där, lååångt långt fram. Det var en raksträcka på säkert 200 meter kvar ändå. Folket hurrade och hejade och jag tänkte att nu måste jag försöka se lite pigg ut och spurta lite, tyvärr tyckte inte kroppen likadant utan jag lyckades snubbla på mig själv och ramlade ihop istället. Lite sugen på att ligga kvar var jag men jag tänkte att om mindre än 1 minut är det över, lyckades samla de sista krafterna och tog mig över mållinjen!
Fortfarande kände jag ingenting, ingen glädje, lättnad eller stolthet. Var bara så trött på allt, någon tog mitt chip, därefter tog jag av mig skidorna och la mig rakt ner på marken.
Vaknade av att en sjukvårdare stod böjd över mig och frågade hur jag mådde. Jag hade visst tuppat av på grund av utmattning. Fick hjälp in i sjukstugan, något att dricka och lite Ahlgrens bilar =) Jag kunde inte ens prata ordentligt, fick bara fram enstaka ord, verkade som om hjärnan hade stängt av helt och koncentrerade sig på att hjärtat skulle slå.
Efter att ha fått lite värme, mat och dryck så piggnade jag till och mådde rätt hyfsat. Efter det var det bara att sätta sig på bussen, åka hem och sova och njuta av att ha fullföljt mitt första Vasalopp på tiden 11. 37, ingen speciellt bra tid men jag tog mig i mål i alla fall!!!
Jag kommer ihåg att på min första rullskidträning med Björnstorp frågade han som höll i träningen vad vårt mål var med träningen. Vasaloppet hade de flesta som mål att klara av men han tyckte inte det var ett tillräckligt bra mål. Att klara Vasaloppet och må bra efteråt, det var ett bättre mål. Må bra kan jag ju inte säga att jag gjorde men jag klarade det så ett av två är ju inte så illa i alla fall! =)
Vasaloppet 2009 - Uppladdning
Då var det äntligen dags för den stora utmaningen.
Bodde i Fiskarheden bara 3 km från starten och hade en hel extra dag att förbereda sig och ladda upp. Lördagen spenderades faktiskt med att åka skidor och testa glidet samt prova blåbärssoppan 2009 i Mångsbodarna så man hade vant magen vid den nya årgången.
Var ute vid starten i Berga by och hämtade min nummerlapp samt passade på att ta en tur i Stadium tältet där de säljeralla nödvändiga ting för att klara av ett Vasalopp. Jag klarade mig rätt bra igenom där med att bara köpa en violett fästvalla! Andra blev helt hysteriska när de såg hur mycket saker och vallor de saknade...
Tänkte försöka valla själv denna gången eftersom jag betalat 700 kr tidigare och bara fått skit för pengarna, ska det ändå bli skit så kan jag lika gärna valla själv.
Är ju inte så hemma på det här med vallning men fick låna vallajärn och fick lite tips av mina klubbkamrater så det kändes riktigt bra när jag var klar =)
Här är en bild på mig med valljärnet i hösta hugg!
Annars var det pastauppladdning och kolhydrattillskott i form av Vitargo som gällde och sen tidigt i säng!
Bodde i Fiskarheden bara 3 km från starten och hade en hel extra dag att förbereda sig och ladda upp. Lördagen spenderades faktiskt med att åka skidor och testa glidet samt prova blåbärssoppan 2009 i Mångsbodarna så man hade vant magen vid den nya årgången.
Var ute vid starten i Berga by och hämtade min nummerlapp samt passade på att ta en tur i Stadium tältet där de säljeralla nödvändiga ting för att klara av ett Vasalopp. Jag klarade mig rätt bra igenom där med att bara köpa en violett fästvalla! Andra blev helt hysteriska när de såg hur mycket saker och vallor de saknade...
Kollade in spåren med vid startfållorna, såg fantastiskt bra ut, tyvärr så brukar de inte vara lika fina under loppet men det var ju ändå ganska kallt nu 
så det fanns en chans kände jag! Som vanligt så blev det vallahysteri på kvällen och alla lyssnade ivrigt på de nya prognoser som kommit in. Nu såg det ut att bli uppehåll hela dagen, -10 grader i starten och mellan -5 och -3 resten av dagen, lät som ett fantastiskt vasaloppsväder enligt mitt tycke.
så det fanns en chans kände jag! Som vanligt så blev det vallahysteri på kvällen och alla lyssnade ivrigt på de nya prognoser som kommit in. Nu såg det ut att bli uppehåll hela dagen, -10 grader i starten och mellan -5 och -3 resten av dagen, lät som ett fantastiskt vasaloppsväder enligt mitt tycke.Tänkte försöka valla själv denna gången eftersom jag betalat 700 kr tidigare och bara fått skit för pengarna, ska det ändå bli skit så kan jag lika gärna valla själv.
Är ju inte så hemma på det här med vallning men fick låna vallajärn och fick lite tips av mina klubbkamrater så det kändes riktigt bra när jag var klar =)
Här är en bild på mig med valljärnet i hösta hugg!
Annars var det pastauppladdning och kolhydrattillskott i form av Vitargo som gällde och sen tidigt i säng!
torsdag 26 februari 2009
Startnummer 14067
Då börjar det dra ihop sig!
Fastän det "bara" är torsdag så börjar man bli lite nervös. Det blev inte så mycket träning som jag hade tänkt den sista veckan. Började känna mig lite krasslig i måndags och sprang ock köpte enchinagard direkt, placebo effekten ska inte underskattas heller.
Nu är det de sista förberedelserna, kör upp imorgon tidigt så jag håller just nu på att tvätta, packa och förbereda mig och dricker faktiskt blåbärssoppa, får ta det som träning idag! =)
Kommer att ha hela lördagen på mig att åka och värma upp vilket ska bli skönt. Är väldigt orolig för handlederna, om de gör ont direkt så har jag tid att utforska andra remmar om det kan vara det som är problemet
Som vanligt så är de 2 vanliga stressmomenten, väder, valla och klädsel, det blev visst 3. Vädret kan jag inte göra något åt och de andra 2 beror på det första så därför blir det bara 2.
Funderar på att lämna in skidorna för vallningshjälp, kostar iofs 500 kr men det kan det vara värt om de vallar rätt denna gången. Sist vallade de ju helt fel och tog 800 kr, då kan jag lika gärna göra fel själv och spara pengarna!
Det finns 2 länkar man kan följa mig under söndagens äventyr:
http://www.resultat.vasaloppet.se/vasaresult/do/se/result/searchdetail?race=1&firstName=&lastName=&club=&startNumberInRace=14067&year=2009&oid=190390685
http://www.resultat.vasaloppet.se/VasaMaps/?lang=sv
samt en sms tjänst:
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/generated/resources.Generella_sidor/infosidor/se/Resultat/seresultatsms.html
Wish me luck!!!
Fastän det "bara" är torsdag så börjar man bli lite nervös. Det blev inte så mycket träning som jag hade tänkt den sista veckan. Började känna mig lite krasslig i måndags och sprang ock köpte enchinagard direkt, placebo effekten ska inte underskattas heller.
Nu är det de sista förberedelserna, kör upp imorgon tidigt så jag håller just nu på att tvätta, packa och förbereda mig och dricker faktiskt blåbärssoppa, får ta det som träning idag! =)
Kommer att ha hela lördagen på mig att åka och värma upp vilket ska bli skönt. Är väldigt orolig för handlederna, om de gör ont direkt så har jag tid att utforska andra remmar om det kan vara det som är problemet
Som vanligt så är de 2 vanliga stressmomenten, väder, valla och klädsel, det blev visst 3. Vädret kan jag inte göra något åt och de andra 2 beror på det första så därför blir det bara 2.
Funderar på att lämna in skidorna för vallningshjälp, kostar iofs 500 kr men det kan det vara värt om de vallar rätt denna gången. Sist vallade de ju helt fel och tog 800 kr, då kan jag lika gärna göra fel själv och spara pengarna!
Det finns 2 länkar man kan följa mig under söndagens äventyr:
http://www.resultat.vasaloppet.se/vasaresult/do/se/result/searchdetail?race=1&firstName=&lastName=&club=&startNumberInRace=14067&year=2009&oid=190390685
http://www.resultat.vasaloppet.se/VasaMaps/?lang=sv
samt en sms tjänst:
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/generated/resources.Generella_sidor/infosidor/se/Resultat/seresultatsms.html
Wish me luck!!!
måndag 23 februari 2009
Öppet spår
Igår så var det öppet spår, satt och följde lite vänner som åkte det. Var tydligen rätt så tuffa förhållanden med snöfall och nollgradigt vilket är ungefär så det brukar vara när jag själv tävlar. Det brukar resultera i att det fastnar en massa snö och is under skidorna och man får väldigt bakhalt.
För den oinsatte kan jag berätta att Öppet spår är samma sträcka som vasaloppet men utan tävlingsmomentet och ingen massstart. Detta gör att de tinte blir något 2 timmars stopp i första uppförsbacken och chanserna att klara loppet ökar radikalt. Man kan dessutom starta en timme tidigare än riktiga Vasaloppet.
Sjäklv har jag gett mig den på att jag ska fixa Vasaloppet detta året, även om jag redan gjort en svensk klassiker så va rju ursprungsmålet att åka Vasaloppet och det vill jag fortafarande göra. Alltså om mindre än en vecka så ska det förhoppningsvis vara avklarat.
Har inte blivit så mycket mer skidåkning, ingen alls om man räknar noga utan mina totala mil på snö stannar på 25 detta året vilket är myyyycket mer än jag hade förra året.
Hann med ett första taekwondopass förr aveckan och fastän man har åkt skidor i flera mil så räcker det med 15 minuters hård träning för att jag ska vara helt slut. Jag har dessutom haft träningsvärk hela helgen och då stretchade jag direkt efter träningen, vågar knappt tänka på hur det hde känts o jag inte stretchat...
Nåja, idag så ser det ut som Vasaloppet kan bli en trevlig tillställning, minusgrader och lite sol men tyvärr nederbörd. Men det är ju bara måndag idag, meterologerna hinner ändra sig många gånger till!
För den oinsatte kan jag berätta att Öppet spår är samma sträcka som vasaloppet men utan tävlingsmomentet och ingen massstart. Detta gör att de tinte blir något 2 timmars stopp i första uppförsbacken och chanserna att klara loppet ökar radikalt. Man kan dessutom starta en timme tidigare än riktiga Vasaloppet.
Sjäklv har jag gett mig den på att jag ska fixa Vasaloppet detta året, även om jag redan gjort en svensk klassiker så va rju ursprungsmålet att åka Vasaloppet och det vill jag fortafarande göra. Alltså om mindre än en vecka så ska det förhoppningsvis vara avklarat.
Har inte blivit så mycket mer skidåkning, ingen alls om man räknar noga utan mina totala mil på snö stannar på 25 detta året vilket är myyyycket mer än jag hade förra året.
Hann med ett första taekwondopass förr aveckan och fastän man har åkt skidor i flera mil så räcker det med 15 minuters hård träning för att jag ska vara helt slut. Jag har dessutom haft träningsvärk hela helgen och då stretchade jag direkt efter träningen, vågar knappt tänka på hur det hde känts o jag inte stretchat...
Nåja, idag så ser det ut som Vasaloppet kan bli en trevlig tillställning, minusgrader och lite sol men tyvärr nederbörd. Men det är ju bara måndag idag, meterologerna hinner ändra sig många gånger till!
onsdag 18 februari 2009
Åka skidor i skåne?
Åka skidor i skåne, går det verkligen, nu menar jag med snö som underlag inte asfalt. Detta är ju den vitaste vintern jag upplevt på länge i skåne med allt vad det innebär, halka och skrapa rutorna på morgonen så det borde ju finnas förutsättningar.
En vän och klubbkamrat som bor en bit ute på landet hade kört upp spår med traktorn och bjudit hem mig till att träningsåka lite. Det jag mest ville testa var om jag fick ont i handleden direkt eller om det fanns en möjlighet att ställa upp i Vasaloppet. Eftersom det var så kallt och hade frusit var spåren väldigt hårda så vi åkte ovanpå traktorspåren, fungerade förvånansvärt bra, det gled på som bara den, mest stakning blev det, hade inte ens vallat skidorna. Tror vi åkte någonstans runt 10-12 km, hade GPS:en på mig men den startade visst inte så jag fick bara med sträckan för sista varvet.
Handlederna kändes riktigt bra och kroppen i övrigt redo för att ta sig an de 9 milen som väntar om mindre än 2 vecor nu!
En vän och klubbkamrat som bor en bit ute på landet hade kört upp spår med traktorn och bjudit hem mig till att träningsåka lite. Det jag mest ville testa var om jag fick ont i handleden direkt eller om det fanns en möjlighet att ställa upp i Vasaloppet. Eftersom det var så kallt och hade frusit var spåren väldigt hårda så vi åkte ovanpå traktorspåren, fungerade förvånansvärt bra, det gled på som bara den, mest stakning blev det, hade inte ens vallat skidorna. Tror vi åkte någonstans runt 10-12 km, hade GPS:en på mig men den startade visst inte så jag fick bara med sträckan för sista varvet.
Handlederna kändes riktigt bra och kroppen i övrigt redo för att ta sig an de 9 milen som väntar om mindre än 2 vecor nu!
måndag 16 februari 2009
Engelbrektsloppet Del 2
Sorry att jag inte skrivit fördigt rapporten från Engelbrektsloppet, har haft såm otroligt mycket att göra och vill inte hafsa till något bara, nu får det bli som det blir i alla fall.
På andra varvet hade de lagt till en trevlig liten slinga på 8 km där de hade den brantaste backe jag någonsin sett. När jag började saxa upp för den så bad jag böner att min fästvalla skulle hålla. Eftersom jag inte kunde stöda mig på stavarna heller så var det extra ktitiskt med benen. Som tur var så var backen ganska bred så folk kunde saxa om mig, bl.a min kompis som tappat rugorna efter mindre än 2 mil åkte om mig där. När man trodde man kommit ända upp så fortsatte den krön efter krön, försökte tänka på att efter en sådan här uåppförsbacke så måste det vara nedförsbacke minst en halvmil efteråt. =) Visste blev det en nedförsbacke men inte så mycket som jag hade hoppats på, mitt glid var fortfarande fantastiskt bra i utförsbackarna eller så var min teknik bättre för jag gled fortfarande ikapp eller t.o.m om vissa åkare! Varje omåkning känns som en vinst och tyvärr så känns det som ett nederlag när man blev omåkt, den matchen förlorade jag rejält, så är det att vara tävlingsmänniska.
Till sist så dök ju matkontrollen upp och jag kände jag hade goda tider på mig så jag passade påa tt äta bullar, apelsiner och dricka massa blåbärsdricka och något de kallade saft, vilket påminde misstänkt mycket om sportdryck som jag ju inte ville ha. Efter den här kontrollen så var jag ju tillbaka på originalbanan igen och visste precis vad som väntade, en jäkla stigning på ett par km igen. Jag försökte dela in banan i etapper, tänkte att snart kommer jag att ha satt nytt personligt rekord i distansen, det tidigare var 42 km ju vilket jag inom kort skulle överskrida. Det var väldigt kul att ha GPS:en med sig för att hålla koll på distansen för även om de hade satt ut en skylt var 5e km så ville jag veta oftare än så. Kanske det var en anledning att det tog så lång tid med, men jag behövde aldrig stanna för att titta, jag gjorde det i farten, gärna utför. Räknade också på tiderna, hade ca 3 timmar på mig att åka mindre än 2 mil, så långsamt hade jag aldrig åkt så det kändes verkligen som att det här skulle gå men mycket kan ju ske på 2 mil, speciellt efter att man redan åkt 4 så jag ville inte ta ut segern i förskott.
Köpte några sportgel dagen innan och jag tänkte att ska de göra någon nytta så får jag ju börja ta de nu så jag tog en paus i den brantaste backen av de som var kvar och tryckte i mig en gel. Jag tycker inte att de är så förfärligasom många andra verkar tycka men det hade varit gott att skölja ner den med något. Som tur var hade jag ju min vattenflaska som jag konkat på i 5 timmar. Tyvärr hade den frusit till ren is och jag lyckades bara klämma fram ett par droppar, blev sugen på att bara kasta flaskan för att slippa bära runt på det extra halvkilot eller vad det kunde väga men snålheten i mig ville ha kvar flaskan ändå. Det hade blivit riktigt kallt nu och jag frös riktigt ordentligt om fingrarna när jag tog av mig handskarna för att komma åt gelen i någon av mina många fickor.
Direkt slog placebo effekten in och jag började åka som aldrig förr, mindre än 15 km kvar bara. Då slogs jag av en skrämmande tanke, de hade ju förskjutuit starten med en halvtimme men de sa inget om att de sköt på reptiden en halvtimme med. Hade jag fortfarande 8 timmar på mig eller kunde de ha dragit ner det till 7,5 timme. Målet skulle ju stänga 18.00, stod ingenstans att man skulle ha 8 timmar på sig, man vet aldrig när det gäller skidtävlingar. Jag bestämde mig för att inte chansa utan ändrade om min tidräkning till att jag var tvungen att vara i mål senast 18.00 och helt plötsligt had ejag ganska bråttom.
Ganska snabbt dök det upp den nästista kontrollen och där stod det att det var 11 km kvar, enligt min GPS var det 14 kvar, jag hoppades att GPS:en inte fungerade som den skulle och att det verkligen bara var 11 kvar. Nu tänkte jag att handlederna får klara sig bäst de kan, 11 km ska de hålla ut och jag började staka och använda armarna igen. ont gjorde det men jag kom på lite nya tricks med stavföring och greppet runt staven som underlättade, bl.a ett där jag bara höll staven mellan pekfingret och tummen, för det mesta använde jag bara remmarna ändå.
Snart skulle 10 km skulten dyka upp men den kom aldrig...funderade på om min GPS hade rätt ändå, att de hade använt gamla banderoller från ett annat Engelbrektslopp då slingan låg annorlunda. Efter 10 minuter hade det fortfarand einte kommit någon 10 km skylt, hoppades jag hade missat den men det var ju inte så att jag swichade förbi i en hastighet som gjorde att jag inte hann uppfatta vad som hände runtomkring mig. Tror jag hann titta på varje träd faktiskt!
Till sist km den tyvärr och då hade jag åkt i nästan 15 minuter! Det var en lååång km om avståndet stämde på skylten.
Det hade börjat bli mörkt nu med och ganska snabbt så såg man ingenting alls. Som tur var så fanns det ju hysade spår så man kunde bara följa med men det hände att vägen svängde utan att man svängde med...Dessutom vågade jag inte ta fart i nedförsbackarna eftersom jag inte visste vad som väntade. Här lyckades jag dessutom åka om flera personer, man började känna lukten av målet nu men först väntade en brant backe, där vi alla ramlade förra varvet. När jag kom dit så såg jag ingenting där heller så jag åkte väldigt långsamt och ramlade emallanåt. När jag låg där så kom en skoter körande och ställde sig och lyste upp backen så vi unde hitta ner, tack för det!
Efter det så var det bara en raksträcka kvar, som var väldigt lång, men helt flack. Emellanåt fanns det marschaller och funktionärer utplacerade, detta var vid vägövergångarna så vi inte skulle bli påkörda av bilarna. En km kvar hörde jag någon ropa och då visste jag verkligena tt jag skulle klara det. Jag visste att inom 5 minuter så skulle jag ha genomfört en svensk klassiker, kände lyckan genomsyra hela kroppen. Här hade jag kämpat i 4 grenar som jag var jäkligt dålig på, även om jag inte hade fått några fantastiska tider så har träningen och envisheten lett mig hela vägen fram och det kändes fantastiskt! Med den tanken så spurtade jag om ett par personer på upploppet och gled in i mål på en tid strax över 7 timmar!
Jag var inte speciellt trött heller eftersom jag inte kunnat åka särskilt fort p.g.a mina värkande handleder, speakern berättade att det fortfarande var 70 personer ute i spåret så jag blev inte sist heller. Firade med en bulle i målet och gjorde det dumma misstaget att ta av mig handskarna! Började frysa något så otroligt, aldrig upplevt en sådan kyla innan, fick springa bort till omklädningsrummet för att värma mig. Slängde skidorna utanför bilen utan att skänka någon närmre tanke på vad som kunde ske med de.
När jag kom in i omklädningsrummet hade jag förlorat känseln helt i ena handen. Jag stoppade ena handens fingrar i munnen och de andra i knävecket medan en kompis hjälpte mig av med skorna. Efter det sprang jag in i duschrummet och spolade ljummet vatten på händerna och fick de att tina upp. Nu väntade bara en varm dusch, något gott att äta, och vila för att återhämta kroppen men jag var glad, jag var nöjd och jag hade just genomfört en svensk klassiker!
På andra varvet hade de lagt till en trevlig liten slinga på 8 km där de hade den brantaste backe jag någonsin sett. När jag började saxa upp för den så bad jag böner att min fästvalla skulle hålla. Eftersom jag inte kunde stöda mig på stavarna heller så var det extra ktitiskt med benen. Som tur var så var backen ganska bred så folk kunde saxa om mig, bl.a min kompis som tappat rugorna efter mindre än 2 mil åkte om mig där. När man trodde man kommit ända upp så fortsatte den krön efter krön, försökte tänka på att efter en sådan här uåppförsbacke så måste det vara nedförsbacke minst en halvmil efteråt. =) Visste blev det en nedförsbacke men inte så mycket som jag hade hoppats på, mitt glid var fortfarande fantastiskt bra i utförsbackarna eller så var min teknik bättre för jag gled fortfarande ikapp eller t.o.m om vissa åkare! Varje omåkning känns som en vinst och tyvärr så känns det som ett nederlag när man blev omåkt, den matchen förlorade jag rejält, så är det att vara tävlingsmänniska.
Till sist så dök ju matkontrollen upp och jag kände jag hade goda tider på mig så jag passade påa tt äta bullar, apelsiner och dricka massa blåbärsdricka och något de kallade saft, vilket påminde misstänkt mycket om sportdryck som jag ju inte ville ha. Efter den här kontrollen så var jag ju tillbaka på originalbanan igen och visste precis vad som väntade, en jäkla stigning på ett par km igen. Jag försökte dela in banan i etapper, tänkte att snart kommer jag att ha satt nytt personligt rekord i distansen, det tidigare var 42 km ju vilket jag inom kort skulle överskrida. Det var väldigt kul att ha GPS:en med sig för att hålla koll på distansen för även om de hade satt ut en skylt var 5e km så ville jag veta oftare än så. Kanske det var en anledning att det tog så lång tid med, men jag behövde aldrig stanna för att titta, jag gjorde det i farten, gärna utför. Räknade också på tiderna, hade ca 3 timmar på mig att åka mindre än 2 mil, så långsamt hade jag aldrig åkt så det kändes verkligen som att det här skulle gå men mycket kan ju ske på 2 mil, speciellt efter att man redan åkt 4 så jag ville inte ta ut segern i förskott.
Köpte några sportgel dagen innan och jag tänkte att ska de göra någon nytta så får jag ju börja ta de nu så jag tog en paus i den brantaste backen av de som var kvar och tryckte i mig en gel. Jag tycker inte att de är så förfärligasom många andra verkar tycka men det hade varit gott att skölja ner den med något. Som tur var hade jag ju min vattenflaska som jag konkat på i 5 timmar. Tyvärr hade den frusit till ren is och jag lyckades bara klämma fram ett par droppar, blev sugen på att bara kasta flaskan för att slippa bära runt på det extra halvkilot eller vad det kunde väga men snålheten i mig ville ha kvar flaskan ändå. Det hade blivit riktigt kallt nu och jag frös riktigt ordentligt om fingrarna när jag tog av mig handskarna för att komma åt gelen i någon av mina många fickor.
Direkt slog placebo effekten in och jag började åka som aldrig förr, mindre än 15 km kvar bara. Då slogs jag av en skrämmande tanke, de hade ju förskjutuit starten med en halvtimme men de sa inget om att de sköt på reptiden en halvtimme med. Hade jag fortfarande 8 timmar på mig eller kunde de ha dragit ner det till 7,5 timme. Målet skulle ju stänga 18.00, stod ingenstans att man skulle ha 8 timmar på sig, man vet aldrig när det gäller skidtävlingar. Jag bestämde mig för att inte chansa utan ändrade om min tidräkning till att jag var tvungen att vara i mål senast 18.00 och helt plötsligt had ejag ganska bråttom.
Ganska snabbt dök det upp den nästista kontrollen och där stod det att det var 11 km kvar, enligt min GPS var det 14 kvar, jag hoppades att GPS:en inte fungerade som den skulle och att det verkligen bara var 11 kvar. Nu tänkte jag att handlederna får klara sig bäst de kan, 11 km ska de hålla ut och jag började staka och använda armarna igen. ont gjorde det men jag kom på lite nya tricks med stavföring och greppet runt staven som underlättade, bl.a ett där jag bara höll staven mellan pekfingret och tummen, för det mesta använde jag bara remmarna ändå.
Snart skulle 10 km skulten dyka upp men den kom aldrig...funderade på om min GPS hade rätt ändå, att de hade använt gamla banderoller från ett annat Engelbrektslopp då slingan låg annorlunda. Efter 10 minuter hade det fortfarand einte kommit någon 10 km skylt, hoppades jag hade missat den men det var ju inte så att jag swichade förbi i en hastighet som gjorde att jag inte hann uppfatta vad som hände runtomkring mig. Tror jag hann titta på varje träd faktiskt!
Till sist km den tyvärr och då hade jag åkt i nästan 15 minuter! Det var en lååång km om avståndet stämde på skylten.
Det hade börjat bli mörkt nu med och ganska snabbt så såg man ingenting alls. Som tur var så fanns det ju hysade spår så man kunde bara följa med men det hände att vägen svängde utan att man svängde med...Dessutom vågade jag inte ta fart i nedförsbackarna eftersom jag inte visste vad som väntade. Här lyckades jag dessutom åka om flera personer, man började känna lukten av målet nu men först väntade en brant backe, där vi alla ramlade förra varvet. När jag kom dit så såg jag ingenting där heller så jag åkte väldigt långsamt och ramlade emallanåt. När jag låg där så kom en skoter körande och ställde sig och lyste upp backen så vi unde hitta ner, tack för det!
Efter det så var det bara en raksträcka kvar, som var väldigt lång, men helt flack. Emellanåt fanns det marschaller och funktionärer utplacerade, detta var vid vägövergångarna så vi inte skulle bli påkörda av bilarna. En km kvar hörde jag någon ropa och då visste jag verkligena tt jag skulle klara det. Jag visste att inom 5 minuter så skulle jag ha genomfört en svensk klassiker, kände lyckan genomsyra hela kroppen. Här hade jag kämpat i 4 grenar som jag var jäkligt dålig på, även om jag inte hade fått några fantastiska tider så har träningen och envisheten lett mig hela vägen fram och det kändes fantastiskt! Med den tanken så spurtade jag om ett par personer på upploppet och gled in i mål på en tid strax över 7 timmar!
Jag var inte speciellt trött heller eftersom jag inte kunnat åka särskilt fort p.g.a mina värkande handleder, speakern berättade att det fortfarande var 70 personer ute i spåret så jag blev inte sist heller. Firade med en bulle i målet och gjorde det dumma misstaget att ta av mig handskarna! Började frysa något så otroligt, aldrig upplevt en sådan kyla innan, fick springa bort till omklädningsrummet för att värma mig. Slängde skidorna utanför bilen utan att skänka någon närmre tanke på vad som kunde ske med de.
När jag kom in i omklädningsrummet hade jag förlorat känseln helt i ena handen. Jag stoppade ena handens fingrar i munnen och de andra i knävecket medan en kompis hjälpte mig av med skorna. Efter det sprang jag in i duschrummet och spolade ljummet vatten på händerna och fick de att tina upp. Nu väntade bara en varm dusch, något gott att äta, och vila för att återhämta kroppen men jag var glad, jag var nöjd och jag hade just genomfört en svensk klassiker!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)